I'm a mother again

Okej, jag är mamma, det lär jag ju aldrig komma ifrån. Jag har ju mina två guldklimpar, som visserligen kan leva rullan så man blir galen på dem, men de är samtidigt sååå underbara. Blir lessen när jag får höra att Nathalie saknar sin mamma, när hon är på dagis.. Hon gråter och säger att hon längtar efter mej. Skulle gärna låta henne bo här, på heltid om hon så ville, men det är ju lite invecklat. För om hon bor här så kommer hon väl att sakna sin lillebror. Och jag tror att de mår bäst av att bo hos sin pappa i Storå.

Men vad menade jag då med att jag blivit mamma igen?? Ja, ibland känns det nästan så. Jag tycker ibland inte att jag gör annat än går runt här och plockar... men, men... det blir nog snart bättre.

Nu har jag lite att göra här hemma, så jag uppdaterar nog mer senare ikväll.
//Linda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0