Lindas blogg

Sitter jag här i min blå-gråa soffa, kollar på tv, sneglar lite på karet och dricker mitt kaffe... Låter det som om jag har tråkigt?? Inget emot vad jag har. Gör inget om dagarna, har knappt nåra pengar och mår inte särskilt bra heller. Känns så meningslöst att inte ha ett eget liv... Jag vill ha ett jobb, jag vill ha egna pengar och jag vill kunna göra lite som jag vill. Ja, ja, jag har det iaf bättre än både askungen och de fattiga människorna i 3:e världen, får trösta mig med det.
Men är det inte lustigt att landet Sverige faktiskt är uppbyggt på att man måste ha pengar för att klara sig, eller inte bara Sverige, det funkar så i hela världen, den med mest pengar har det oftast allra bäst, även om man inte kan köpa allt.
Sen har Sverige nåt som kallas Arbetsförmedlingen, men vad gör de egentligen? Hur många har de hjälpt? Mej har de inte hjält särskilt mycket iaf, det skulle vara att förnedra mej då, och känna mej mer värdelös än vad jag är. Visst, man försöker hålla modet uppe, att man en dag ska få ett jobb, men när man är utbildad, och arbetförmedlingen mer eller mindre lovade att man skulle få jobb efter CNC utbildningen och man inte fick det, fick bara avslag och så vidare. Hur lovande känns det då?? Inte särskilt lovande kan jag tala om.
Nä, folk som går i skolan, håll er till det, tro inte på vad arbetsförmedlingen säger, gå era egna vägar, men lyd dem bara så pass så att ni kan få pengar från dem... om ni skulle behöva alltså.

Annars så är det akvariebänskssnickeri här hemma. Sambon är jätteduktig, han har stabiliserat en hel möbel som vi köpte till akvariet, och när det är färdigt kommer det att bli grymt bra. Längtar efter att allt ska bli färdigt, tills vi kan ställa på karet på bänken. Och dra igång det, och låta alla fiskarna få flytta dit.
Annars sitter jag för tillfället och kikar lite på tv, och dricker mitt kaffe, funderar på att ta mig en påtår, men min vidriga kaffebryggare har väl bränt kaffet vid det här laget så det smakar väl mer eller mindre f*n.

Igår kväll hade jag svårt att sova, men jag läste ut boken av Carolina Gynning, vilket liv hon har levt egentligen, inte en lugn stund för henne inte, tänk den som kunde ha så pass mycket att göra.

Igår fick jag en fråga, som jag inte visste riktigt vad jag skulle svara på, jag var hemma hos Linda, och berättade att jag tyckte att boken var bra. Hon tyckte det var knepigt att nån som en gång hade platta bröst och opererade in dubbel D var lite extremt, eller vad jag ska säga. Och visst, det är ju sant, hon är smal och har jättebröst. Men då ska man kanske tänka sig att hela hennes personlighet är extrem, allt hon gjort är och har alltid varit extremt. Men nu var det inte henne jag skulle diskutera, utan frågan hon frågade. Hon undrade om jag skulle kunna plastikoperera mej. Och ärligt talat så vart jag ställd, jag vart tyst och stum... Många tankar for genom skallen. Opererar man sig, dvs förstorar brösten, så ser många efteråt på en som om: silicon in, vett ut...
Jag kan inte påstå att jag gillar man kropp, men jag har lärt mej att acceptera att jag ser ut så här. Jag kan öppet erkänna att ända sedan jag började få bröst, så har jag önskat att jag iaf skulle få någonstans mellan B och C kupa, men vad fick jag, en liten A kupa...
Så visst, jag har många gånger tänkt tanken att det skulle vara nåt att operera brösten, att få lite, lite större bröst. Kanske skulle jag få bättre självkänsla, kanske inte. Jag har faktiskt ingen aning.
Men när det gäller operationer, så jag vet inte, jag är ju livrädd för sprutor, jag är livrädd för att bli sövd och jag är livrädd för nålar. Skulle jag våga gå igenom en sådan operation?? Jag har ingen aning...
Men visst, så som jag ser ut i dagens läge, så känner jag mej sällan speciellt kvinnlig... jag har alltid tyckt att de varit för små... och det tycker jag nog ärligt talat fortfarande. Det finns en gång jag tyckte bra om mina bröst, dvs att jag tyckte att de var i lagom storlek och så, och det var dagen efter min andra förlossning, för då hade de ökat i storlek rätt ordentligt, kanske en stor B kupa... och då tyckte jag att de var lagom stora och passade på mej. Så visst har jag önskat att jag skulle ha större bröst, men man kan inte få allt här i världen.
Vissa önskar att de kunde få en bröstförminskning, de muttrar över att de har för stora behag och inte hittar kläder de kan ha... jag kämpar med raka motsatsen, att använda en BH som gör att mina bröst ser lite större ut, så att jag inte ser totalt platt ut...
Men det är nog världsliga problem egentligen... eller så bryr jag mej för mycket om vad andra tycker...

//Linda