Jag har en riktigt dålig dag!

Blääää, vaknade på dåligt humör, och inte ger det med sig heller. Är sur och irriterad för precis allt. Okej, jag vet vad det beror på, det har med Erik att göra, men jag kanske ska spara de som är besläktade med honom att läsa det... kan nog vara lite otrevligt gissar jag.
Annars är det väl mest hormoner som spöker.. känner mej tjock, fet, ful, oattraktiv och allmänt avtändande.
Neeej fy bubblan en sån jäkla pissdag vill bara gå och dra nåt över mej och inte vakna på ett par veckor.
Bebis putade ut med rumpan igår kväll när jag låg i sängen, kändes tydligt. Erik fick känna, men han vart inte överdrivet glad av det... han tror väl inte på det... Finns det någon som kan hitta på ursäkter för allt så är det väl han...

Pratade med en god vän på förmiddagen, och det var trevligt, men ändå känns det som om ingen förstår mej, och bara mej... känner mej åsidosatt, oförstådd, missförstådd... hmm det kanske är så alla känner sig... så jag kanske bara borde vänja mig...

Imorgon blir det fika igen, med familjelivslistan, ska bli trevligt, vi blir nog fler denna gång, ska bli kul.

Funderar på om jag ska ta mig in till stan, och inhandla lite saker. Har ju ständig huvudvärk och är alltid trött.. Har svårt att tro att det är järnbrist. Men jag ska testa med sån där blutsaft iaf, får se vad det smakar... Järntabletter funkar inte med min mage... men det brukar de väl vara kända för, har jag för mig att jag hört i alla fall.

Mitt i denna pissdag så får jag väl trösta mig med att bebis sprattlar på där inne i magen... så jag gissar att den har det bra där inne. Önskar bara att Erik ville känna... men det tycks vara rätt ointressant tyvärr.

Han ville ju inte tro att jag kände som en sprattlande fisk inne i magen redan i vecka 13, att jag nog hade fel, att det var för tidigt osv...
Okej, jag kan förstå att han är orolig och så... men han kan väl försöka vara lite glad oxå??

Nä.. ska bli skönt att slippa honom i morgon förmiddag, ännu skönare att han snart åker till jobbet...

Nä.. nu struntar jag i det här... nu ska jag sura för mig själv...

Kommentarer
Postat av: svägerskan

du är nog inte ensam om att känna att pappan inte är engagerad i magen din....de har ju så svårt att förstå att ngt faktiskt gror där inne..........det är bara männen i drömmarna som är så kärleksfulla mot sin kvinnas gravid mage. Hoppas du får en lite bättre dag, nu när solen skiner o värmer. Kramar i massor

2007-04-24 @ 12:31:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0