Lindas blogg

Igelkotten,som bor precis bredvid porten här nere, är väldigt liten och himla söt. Tyvärr visade jag barnen igelkotten, och nu vill de inte låta den vara... stackars lilla krake. Måste vara en årsunge, för den är inte alls rädd, den kommer nära, frivilligt och så. Men himla söt är den i alla fall.
Barnen är här, och det är fullt liv mest hela tiden, precis som det ska vara med barn runt omkring sig. Om de sen kunde göra som jag säger, utan att skrika högt rakt ut, vore ju en bra bonus... Men tyvärr. De vill inte så gärna lyssna på vad jag säger, och säger jag nåt som inte passar dem, ja då är jag dummast i hela världen och så kan man skrika och gapa en halvtimme. 2 barn som har trotsåldern inne samtidigt, har ni testat det någon gång? En på 4 år och en på 6??  Det är inte kul, jag lovar, den äldre är uppkäftig, den yngre skriker så fort det inte passar honom... hugaligen...
Annars då? Ja, tiden den går himla fort, nu dröjer det då rakt inte innan vi flyttar, bara en månad kvar nu... tyckte inte det var längesen det var flera månader kvar... oj oj oj. Den 3:e augusti ska vi iväg och prata med banken, om olika lösningar på lån och så vidare. Barnen är här fortfarande då, så jag måste fixa någon form av barnvakt. Får fråga svärmor, hoppas hon inte jobbar då...
Fick ett mail precis nyss oxå, från kompis Karin, trevligt, trevligt. Ska ta och svara på det, och det är anledningen till varför jag vart så kort här... vart ingen lång blogg alls.. kanske hoppar jag in å skriver mer senare, om jag orkar och har tid.
ha de gott!!

---

God Kväll!
Nu sover barnen, eller de somnade redan vid halv tio... tidigare än igår iaf, alltid något.
Vad har vi gjort idag då? Erik har hämtat en cykel hos Emil, och den har vi rustat till lite nu, eller iaf så pass så att det går att cykla på den. Den har fått ny slang i ena däcket, och så har vi monterat på så att man kan sätta lysen och lås på oxå. Lås är ju ett måste i den här stan.
Barnen har även fått hit sina cyklar, så när Erik var iväg så tog han med sig Alexander, de hämtade cykeln och så var de och handlade på biltema. Jag och Nathalie satt och lekte lite med lera som hon fick i present, vi gjorde gubbar och en bil (som vart väldigt ramsné). Och sen så tog vi oss en ordentlig cykeltur, och på tillbaka vägen så var vi förbi ICA och hämtade ett paket och så köpte vi en varsin glass som vi festade på. Nathalie fick ju en tia av tandféen när hon tappade sin andra tand, så den fick hon köpa en glass för.
Väl hemma så vek jag lite kläder, tinade kyckling och var sur på Erik med anledning av olika syn på barnuppfostran... han underminerar mig och får mig att känna mig som en värdelös mamma... å det där leder till att jag inte säger till barnen när de gör nåt galet... För Eriks filosofi är att man inte ska säga Nej åt barn. Nähe... jobbigt för mig och taskigt läge... och eftersom Erik bara tycker att jag gör fel då, så låter jag bli att säga till, och hur bra mamma är jag då? När jag låter barnen löpa vind för våg? Nä.. orkar inte bry mig om det längre ärligt talat. Visst, det är mitt självförtroende som dimper ner i båtten, men så är det, det får jag väl stå ut med. Men vart det kommer leda i långa loppet har jag ingen aning om. Och tro inte att jag inte pratat om vad jag tycker, och hur jag tänker osv.. det är inte tillräckligt bra.. för hans föräldrar uppfostrade honom och hans syskon på ett visst vis, och det vart ju så superbt, han hade så himla fin och bra uppfostran... och ja, det är väl jättebra det, att han hade en härlig barndom och föräldrar som i det närmaste kan beskrivas som gud i ullkläder. Och vad jag än säger så är hans uppfostran flera kilometer bättre än min, och hans metoder är flera kilometer bättre än det de redan haft. Jag är en tråkig mamma, och dessutom är jag elak oxå... Det sa han senast idag, när jag var yrvaken på morgonen, och jag råkade vara lite ironisk... visst jag VEEEET att barn inte förstår ironi... och jag brukar inte vara ironisk... särskilt inte mot barn, men nu råkade jag vara det, och då är jag både dum och elak. Jaha.. bra.. jättebra att få höra det precis när man kliver upp ur sängen, det pajjade min dag, totalt. Sen frågade han vad han hade gjort för fel... trög som han är så fattade han det inte själv. Han har sagt ett antal gånger tidigare att jag är en tråkig mamma och jag gör så mycket fel och bla, bla, bla.. och det sänker mig, det förstör mig... eller ska jag skriva förgör mig???
   Senare på eftermiddagen så vart Nathalie arg, av någon anledning när vi busade, då skulle hon förstöra för oss andra genom att lägga sig i våran säng där vi busade och sura. Då tyckte jag att hon kunde lämna oss i fred som ville busa, och gå till sitt rum och hitta på nåt annat. Då vart hon jättelessen, och självklart hade jag gjort fel då med. Och när jag väl försökte prata med henne så var han tvungen att komma in till oss, och underminera mig ännu mer... Så nu skiter jag ärligt talat i det här, bebis i magen kommer få uppfostras av sin pappa, jag ska agera hemmafru så länge jag är hemma med barnet, ge det mat, och leka med det, men aldrig någonsin ska jag säga nåt som är fel.. aldrig.. Det får han göra själv... För som sagt, Erik som inga barn har, han vet bäst, oavsett vad mina tidigare erfarenheter säger. För det jag gjort tidigare är ju ändå bara dåligt och värdelöst.
Kan ju iaf utpressa honom med tystnad, det tycker han är obehagligt... jag bryr mig inte, har inga problem med det alls.. han tycker det är skitjobbigt. Alltid nåt jag är starkare än honom i...
Nä.. nu ska jag gå och duscha, sen så tänker jag gå och lägga mig och må skitdåligt en stund i sängen, å sen tänker jag sova. Dvs jag ska tänka över vilken värdelös mamma jag är, för det har han verkligen lyckats få in i mitt huvud att jag är, så nu undrar jag vad jag ska göra. Med tanke på hur värdelös mamma jag är så borde ju bebis i magen bli skadad eller nåt av min uppfostran.
blääää
//Linda