Let's Dance

Har nog blivit en sån här familjetant, roar mig med att titta på Let's Dance på fredagar och Singing Bee på Söndagar... Kanske har jag blivit gammal? Bra grej att kolla på om man vill glömma vad som komma skall... Är egentligen skitnervös och orolig för hur allt ska gå, om det ska gå illa igen. Jag menar jag har ju redan en metalltråd i ena njuren, tänk om det krånglar så de inte kan spränga bort stenarna... utan jag får hålla på och gå på stötvågsbehandling? Skulle vara glad om jag slapp stötvågsbehandling, det ska ju kunna göra ont efteråt när man ska kissa ut stenfragmenten... Fast det borde det väl kunna göra nu med kan man tycka, men vad vet jag. Gör allt för att försöka hålla mig i skinnet. Tyvärr så är det ingen som fattar hur man känner sig. Alla säger att det kommer ju bli bra efteråt. Jo det har väl jag med fattat, men det är just det när det ska göras som jag är nervös för. Visst jag kommer sova, men ändå. Jag är så rädd för att det ska krångla igen. Vågar inte lita på doktorerna igen, det har ju redan strulat en gång och med min tur så kommer det säkert göra det igen. Låter det pessimistiskt? Jo, det är det nog oxå, men det är inte helt lätt att vara optimist just nu...

Borde skriva oftare och mera, skulle mer än gärna ta med mig en laptop och kunna sitta skriva när man sitter på sjukan, men det kan man ju inte. Lite svårt med tanke på att man inte äger nån laptop heller. Å hur mycket nöje skulle man ha av den om man ändå inte kan koppla in den på nätet? När jag får jobb så ska jag spara ihop pengar till en laptop. *Lovar mig själv*

Just nu är det reklam på tv:n, så jag passar på att skriva så länge den varar.
Snart är penicillinkuren över oxå, skönt det. Men jag kan ju inte låta bli att tänka att jag kanske kan få vara frisk efter operationen, att jag får må bra, slippa krångla med slang, byta plåster och sova på en och samma sida jämt.

Theo ligger och sover i min säng, å vet ni vad konstigt det känns när jag inte har honom i min famn? Känns väldigt, väldigt konstigt. Lite skönt, men samtidigt väldigt tomt.

Måste tjata lite om Tamagotchin oxå... ha ha... den träffade en kille idag, och så vart de kära och så fick den en liten bebis... så nu har jag två stycken små djur i en och samma lilla dosa. Erik håller på bli galen på att den piper, själv skulle jag inte ha så mycket emot att ha en själv... Som jag skrev förut, jag är nog barnslig.

Det går frammåt med akvariet i alla fall, vi har visserligen inte haft i nåt vatten ännu, men lamporna håller på att kopplas in, och vi håller på och tar fram vatten, men det tar en jäkla tid. Att få fram renat kranvatten är inte helt lätt...

Kram på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0