Lindas blogg

Idag gjorde jag klart en uppgift i anatomin, nu har jag inga fler uppgifter som ska in detta år, och gissa hur skönt det är? Känns som att jag kan få ett litet, litet jullov i alla fall. Ska skriva ut och skicka in studieförsäkran för nästa termin, så jag har det gjort. Och så ska jag se om min utbetalning förändras då. För just nu så fattas det pengar som jag ska ha, och det står heller inte att de ska betalas ut... Mycket, mycket märkligt. Får ju bara halva i december, för andra halvan av perioden går in i januari... Jädra krångel CSN. Vill inte bråka med dem. Men det tycks alla få göra, så varför inte även jag?

Idag har Erik portat mig från köket i omgångar. Han har nämligen bakat en glassbomb. Som han skulle ha någon marängsmet på. Men så kom han på att detta skulle göras med en brännare, och det har vi ingen. Vi ska ringa runt till bekantskapskretsen imorgon och höra. Hur som helst så ville han göra detta utan att jag la mig i... Förstår inte vad han menar... vaddå jag lägga mig i?

Snart dags att sova, Theo somnade inte förrens vid 22 tiden ikväll, så med lite tur slipper jag gå upp före klockan 8 imorgon bitti. Men jag vill ju iofs inte gå upp för sent heller, vill ju se adventskalendern, som jag missade idag, och igår och till och med i förrgår. Tur man kan se reprisen på datorn, om man vill det.

Snart är det ju i alla fall julafton, men min julstämning lyser med sin frånvaro, vet inte vad det är. Antagligen för att det inte blir något riktigt julfirande för oss på självaste julaftonen, känns så otroligt värdelöst. Jag har så svårt för det där med att inte fira jul på julafton. Min mamma ska jobba då, stora barnen är hemma hos sin pappa. Emma, Eriks syster ska fira hemma hos Fredrik, det vill säga Emmas sambos föräldrar. Och då tycker ju såklart de flesta att vi ska vänta tills de är där, så att vi kan fira då. Och samtidigt som jag förstår allt det, så tycker jag ändå att det blir trist och jobbigt bara. Det blir ingen riktig julafton. Och så ska nån krake vara tomte, vaddå tomte? Han ska ju komma på julafton... Men det är så här det måste bli, för det finns inte många andra sätt att lösa det på. Bästa julen jag haft på länge, var nog den som var när Theo var alldeles nyfödd, eller i alla fall 2 månader, men då räknas man väl som nyfödd? För då var vi här hemma, med paket under granen och så åt vi julmat här, i form av knytkalas, det var helt underbart!

Nu är det dags att hälsa på min kompis, kudden.