Emma, Mias Dotter - Resension
Nu har jag läst den, och jag tycker faktiskt att den var bra. Även om den inte alls var lika spännande som de andra böckerna var. Okej, jag vet, det har varit riktiga rabalder om hur sanningsenliga de var, men jag orkar inte läsa om det. Jag har gillat alla de böckerna, punkt!
Den här boken handlar i alla fall om Emma, hennes uppväxt, hur hon blir som tonåring, hur hon hamnar i fel kretsar, börjar knarka, tar sig ur det, får barn och gifter sig. Men den känns lite tjatig, när man är mitt uppe i boken, och hon knarkar som allra mest. Då tjatas det mycket om hur dålig mamma hon har, som svikit henne och hennes bror Robin. Hur mycket svek hon drabbats av osv. Det står mycket om det, och väldigt ofta. Men samtidigt så är boken bra, och jag läste ut den på 4 dagar. Men det kanske mest beror på att jag är sjuk? Och inte haft nåt bättre för mig? Hur som helst så tycker jag helt klart att man ska läsa den.
Reagerade över en sak i boken, där det står att de flesta barn omskärs i USA. Det bryr jag mig väl inte så mycket om, men jag brydde mig om att de gör det på små bebisar UTAN BEDÖVNING, måste ju göra förbannat ont. Fy vad hemskt, stackars lilla barn säger jag.
Försökte diskutera det med min sambo, men utan större framgång. Han kunde inte förstå hur jag kunde sätta mig in i det så mycket. Han kändes totalt känslokall.
Läste en annan blogg idag, om en kvinna som fått 2 barn, båda är döda. Det var tvillingar. Antonia och Gabrielle hette de. Hon födde dem när hon var i ca v 20. De hade ingen chans att överleva. Hennes kropp stötte ut dem då. Läste förlossningsberättelsen, och det var så hemskt. Jag grät floder. Berättade om det för min sambo, men han brydde sig inte. Det var ju ingen han kände, menade han på. Men kan man inte ha medkänsla ändå? Eller är det fler män som har svårt för att visa känslor för folk som de inte känner?
Tänkte kolla på all stars grejs på NHL hockeyn ikväll, men det är så mycket strunt runt i kring så klockan lär bli alldeles för mycket. Visserligen är det min tur att ha sovmorgon imorgon, men jag gissar att jag får kliva upp ändå, för Erik kommer säkert att sitta uppe och kolla, och det här slutar väl vid 4-5 på morgonen kan jag gissa. Theo lär vakna vid 8-8:30, lovar att Erik inte kommer upp då. Visst skulle jag kunna tvinga upp honom. Bara det att Erik blir såååå trött så han lägger sig på soffan och somnar. Theo kryper runt och gnäller och ropar efter Mamma, Erik vaknar inte. Kul va?
Nä, nu ska jag sova så jag får några timmars sömn i alla fall, lär väl behövas nu när man är sjuk och allt.
Den här boken handlar i alla fall om Emma, hennes uppväxt, hur hon blir som tonåring, hur hon hamnar i fel kretsar, börjar knarka, tar sig ur det, får barn och gifter sig. Men den känns lite tjatig, när man är mitt uppe i boken, och hon knarkar som allra mest. Då tjatas det mycket om hur dålig mamma hon har, som svikit henne och hennes bror Robin. Hur mycket svek hon drabbats av osv. Det står mycket om det, och väldigt ofta. Men samtidigt så är boken bra, och jag läste ut den på 4 dagar. Men det kanske mest beror på att jag är sjuk? Och inte haft nåt bättre för mig? Hur som helst så tycker jag helt klart att man ska läsa den.
Reagerade över en sak i boken, där det står att de flesta barn omskärs i USA. Det bryr jag mig väl inte så mycket om, men jag brydde mig om att de gör det på små bebisar UTAN BEDÖVNING, måste ju göra förbannat ont. Fy vad hemskt, stackars lilla barn säger jag.
Försökte diskutera det med min sambo, men utan större framgång. Han kunde inte förstå hur jag kunde sätta mig in i det så mycket. Han kändes totalt känslokall.
Läste en annan blogg idag, om en kvinna som fått 2 barn, båda är döda. Det var tvillingar. Antonia och Gabrielle hette de. Hon födde dem när hon var i ca v 20. De hade ingen chans att överleva. Hennes kropp stötte ut dem då. Läste förlossningsberättelsen, och det var så hemskt. Jag grät floder. Berättade om det för min sambo, men han brydde sig inte. Det var ju ingen han kände, menade han på. Men kan man inte ha medkänsla ändå? Eller är det fler män som har svårt för att visa känslor för folk som de inte känner?
Tänkte kolla på all stars grejs på NHL hockeyn ikväll, men det är så mycket strunt runt i kring så klockan lär bli alldeles för mycket. Visserligen är det min tur att ha sovmorgon imorgon, men jag gissar att jag får kliva upp ändå, för Erik kommer säkert att sitta uppe och kolla, och det här slutar väl vid 4-5 på morgonen kan jag gissa. Theo lär vakna vid 8-8:30, lovar att Erik inte kommer upp då. Visst skulle jag kunna tvinga upp honom. Bara det att Erik blir såååå trött så han lägger sig på soffan och somnar. Theo kryper runt och gnäller och ropar efter Mamma, Erik vaknar inte. Kul va?
Nä, nu ska jag sova så jag får några timmars sömn i alla fall, lär väl behövas nu när man är sjuk och allt.
Kommentarer
Trackback
