En låååång dag
Den här dagen känns lång, ungefär som långfredagen kändes när jag var barn. Minns när den dagen var, i min barndom. Satt inne och ritade påskteckningar, för dagen efter långfredagen så skulle jag gå påskkärring, oftast på mammas jobb. På lasarettet, för där var det bäst. En massa generösa tanter och farbröder, och jag var ensam "kärring".
Men det var inte det jag skulle skriva, egentligen. Jag skulle skriva om den här dagen, som varit himla lång dag. Vet inte varför den känns så lång. Kanske för att jag nu blivit van vid att ha en massa att göra om dagarna, och så kommer det en dag då jag inte har nåt att göra. Dagarna i Östersund fylldes med studier, trevliga människor, god lunch och gott kaffe. Väl hemma tog man det bara lugnt. Det var så skönt, utmattad, men man hade ju gjort något, och lärt sig massor. Idag har vi förvisso gjort en hel del saker också, vi har rensat ur lite här och var, städat.
Snart ska vi gå hem till Lasse och Marita, äta mat där. Theo är redan där, farfar kom och hämtade honom i förmiddags efter frukost, och där har han varit sen dess. Därför hann vi få lite gjort här hemma. Jag har nyss duschat, skönt.
Tänkte ta en bild med cammen i datorn, men får inte igång den, hittar inte programvaran för den på datorn. Men den funkar, det vet jag... Och jag har tagit bilder med den förut... Attans skit...
Nähe, snart dags att gå, bäst jag sliter mig härifrån.
Kommentarer
Trackback
