Ojsan
Men som sagt, jag har fortfarande mina njurstenar kvar. Ännu är de inte borta. Någon stötvågsbehandling fick jag ju inte. Och mina stenar ramlade ner i njurbäckenet. Vilket ledde till att min njure inte mådde så bra. Fick min slang, och där sitter den.
Jag kan tala om att ha en kisslang från ryggen, som slutar i en påse på benet inte är speciellt erotiskt. Man känner sig inte speciellt sexig. Törs jag yttra mig om hur mycket jag längtar efter att ha normal sex??? Antagligen inte, men det gör jag ändå. Den som är känslig kan sluta läsa....
Drömmer om att få må bra den dag Erik fyller 30, vore väl en fin 30-årspresent?? Mig i underkläder... eller vänta nu, kanske inte. Borde nog träna bort lite av den där fula degmagen. Den är ju faktiskt fylld med fläsk oxå... Var ju tal om att det skulle öppna nåt gym här i Fjugesta, läste det i lekebergsbladet förut, men sen dess har jag inte hört nåt mer om det. Bristningar får man väl tåla, de kan man ju inte göra speciellt mycket åt, tur de bleks med tiden, men de kommer ju alltid finnas där.
Som om min slang i ryggen inte räcker till, efter att jag fick den så fick jag en stark kur med penicillin, ciprofloxacin hette det tror jag... konstigt namn. Låter lite som att de försökt blanda ihop så mycket konstiga bokstäver de kan och sen sätta ihop det till ett ord som ska låta proffesionellt nog för att namnge en medicin.
Här för ett par dagar sen så känner jag att det svider när jag kissar, hör av mig till vårdcentralen, jag ska dricka tranbärsjuice får jag höra. Men det ger inte med sig för det. Återkommer efter helgen. Får komma och lämna ett urinprov. Det visar på blod i urinet och bakterier. Kul, får prata med en doktor, han skriver ut penicillin till mig... Så nu ska jag käka det i 5 dagar. Kul detta. Nä, inte alls.
Har nog snöat in på tamagotchi, tar hand om min dotters. Tycker det är helfestligt. Erik tycker mest den är störig som håller på och piper. Gud vad barnslig jag måste vara... Måste nog köpa mig en egen... Eller nä, jag vill ha en snygg känning som jag hittat på hm... så himla jäkla skitsnygg är den. Vill ha! Fick ju pengar av mamma, som jag skulle köpa mig nåt fint för, funderar på att köpa den för de pengarna... kostar ju trots allt 500...snyft vad dyrt.
Trött är jag oxå, men jag skyller på medicinen jag äter. Det gör ju inte att man blir speciellt pigg i alla fall.
Just ja, Erik fyller snart 30, då blir det lite kalas här, med lite mat och sånt, ska bli skoj. Hoppas att vi får allt gjort som vi vill ha gjort tills dess. Men helt lätt är det inte att hinna med allt man vill när man har en gnällig bebis. Det är inte mycket som duger åt honom. Han vill aktiveras hela tiden. Vill inte ligga själv några längre stunder på golvet, inte sitta i babysittern, där blir man ju bakåtlutad, det är ju skittråkigt. Då gör han allt för att komma upp och sitta.
Nähe, nu är friden slut, nu vaknade lillplutt!!
Å så var det dags
Men vad skulle jag skriva då? Jo, jag fick tid för ett tag sen för min njurstensbehandling. Åkte in igår morse, var där till klockan 07. Fick först emla kräm, och när den värkat så fick jag en infart i armen. Någonstans så togs det även nåt blodprov. Tur det finns Emla. De röntgade mig och jag fick kontrastvätska i min infart. Sen kom den dystra historien. Trodde ju att jag skulle få stötvågsbehandlas, men nej. Mina stenar hade flyttat ner sig i urinledaren, och där sitter de nu. Sen kom på de på att de skulle avlasta min njure genom att sätta in en kateter genom ryggen. Men ännu mer krångel väntade. De skulle in med någon metallgrej, den gick av, I MIN NJURE, så nu har jag en metallrest kvar i min vänstra njure. Ingen stor och inget som ska vara farligt, men den ska ju inte sitta där för det. Så någon slang fick jag inte heller. Fick stanna kvar över natten. Och det var en hemsk plåga. Usch säger jag bara. Har aldrig saknat min son så mycket som jag gjorde igår. Grät i massor, det var riktigt hemskt. Det känns ju som om man ska gå sönder inuti, visserligen gör man det inte... Men ändå. Man önskar att man kunde få ha mobilen på, men det får man inte. Men jag har ju nåt som heter flygplansläge på den, så det satte jag igång, sen så låg jag å kollade på filmer som jag hade på honom, sen grät jag ännu mer. Hade telefon på rummet, och folk ringde och hörde hur det var med mig. Ja, det var ju rart av dem och så, men allt var bara jobbigt. Såg bara Theo framför mig, fick massa hemska tankar om att han var jätteledsen hemma och saknade mig. Men det gjorde han säkert inte. Men hans rutiner med mig vart väl störda i alla fall. Han är van vid att somna med sin gosefilt, och att jag vaggar på honom. Sen brukar han få sova i min famn någon timme innan jag lägger honom i hans säng. Låg å tänkte på min lilla bebis, saknade honom så, och nu kan jag inte amma honom alls, för att jag äter stark antibiotika... Kanske kan jag göra ett försök efter behandlingen är klar att amma lite igen... Får se om han är intresserad av det. Gråter när jag skriver det här.
Nu är jag i alla fall hemma på permission, ska vara tillbaka på måndag morgon. Och som det låter så ska de ta bort mina stenar och metallbiten i njuren. Är rädd för att jag ska få ont efteråt, är nervös för att bli nersövd. Visserligen får jag det med nåt medel i min infart, å sen får jag säket vara kvar där en halv evighet å jag kommer gråta likt ett barn som längtar efter sin mamma eller pappa. Men jag kommer gråta efter Theo och efter Erik.
Sa iaf när jag låg på röntgen igår, och de höll på i ryggen på mig, eller njuren rättare sagt, å de kallade Erik för min make. Jag sa att han är inte min make, för vi är inte gifta. Men jag väntar på att han ska fria... Fick inget svar från Erik på det. Han trodde nog jag sa det för att jag fått både lugnande och smärtstillande.
Senare på kvällen så hoppas jag att jag inte mördade någon stackare, hade på min mobil en kort stund, och skrev ett sms till Erik. Och där talade jag om att jag mindes precis vad jag sa och att jag menade vad jag sa. Fick inget svar på det heller... tyvärr.
Idag på förmiddagen fick jag i alla fall komma hem, Marita kom och hämtade mig, och jag är redan nervös och orolig inför måndagen.
Gör inget annat här hemma känns det som. Mår riktigt dåligt.
Ska iaf söka ersättning för att det vart fel på sjukhuset, de sa att man kan få ersättning för sånt. Ska höra mig för om det nästa gång jag kommer dit. Undrar hur länge jag får stanna kvar då... om jag ska få plågas ännu en natt, då jag kommer sakna min bebis nåt så kopiöst. Det är nog det som får mig att må allra sämst.
Ha de gott...
instängd
Så mina planer på att handla de sista klapparna idag gick åt skogen. Trist, men det får jag väl leva med.
Erik tycker att jag ska komma på vad vi ska äta för middag idag, jag tänkte att han kunde komma på det för en gångs skull, jag får alltid hitta på vad vi ska äta å jag börjar tröttna på det. Han kan inte komma på vad han är sugen på för han har ätit jultallrik på sitt jobb idag. Men min fantasi och inspiration är inte gränslös.
Har fått en massa julkort, å jag känner mej tarvlig som inte skrivit ett enda julkort, min plan var att göra det, men så vart det inte... vet att jag har en hel drös med julkort någonstans, men de har jag inte hittat... så då vart det inte att jag köpte några heller.
Ser fram emot julen nu, börjar längta riktigt mycket, trist bara att det ser ut som om det blir en grön jul... svinkallt blir det säket med, för det har det varit idag *brrrrr*
Å för allra första gången så ska det firas jul här, min egen jul. Ingen jul där vi springer hem till folk. Visst kommer vi åka hem till mina föräldrar, men det är först den 29:e. Den 25:e ska vi äta kallkon hemma hos Eriks föräldrar, men julafton så är vi här. Jag och Marita (svärmor) har delat upp julmatssysslorna så vi ska göra lite var. Kommer bli trevligt tror jag. Återstår att se vad Theo tycker om det...
Nähe.. Erik kan tydligen inte fundera ut vad vi ska äta för mat och bära på Theo samtidigt... måste vara svårt... jag blir galsinnig snart, som en liten pojke sa när han inte kunde få upp köttbullen på sin gaffel...
Ett mirakel
Nu är jag hemma igen!
Hade taskigt med tid innan, skulle iväg in till stan å handla lite klappar, trodde att jag skulle få bli färdig med det idag, men icke sa nicke. Erik vill ha ett förkläde med camoflage mönster på, har funnits på Verner och Verner. Trodde att den butiken fanns kvar inne i stan (örebro), men nej då, de har sin butik endast ute på Marieberg nu. Attans skit säger jag. Frågade lite försiktigt om han skulle bli jättebesviken om han inte fick ett just sådant förkläde, å det var ju inte bra alls... Så nu måste jag in till marieberg i alla fall. Hade trott att jag skulle slippa det. Vill ju inte gärna släpa dit Theo mitt under julrusningen, vill ju inte utsätta honom för alla hemska bakterier och virus. Han kan ju få RS, å det vill jag inte, för då blir de hemskt sjuka :-(. Min lilla plutt.
Men hittade i alla fall klapp åt min systerdotter, och så hittade jag en annan klapp åt Erik, men han kan ju inte bara få en... Tänkte köpa nåt hudvårdsset till honom först, men det vill han nog inte ha... även om han skulle behöva.
Men angående historien ovan, som jag tyckte var så fin... det var en tanke som slog mig, tänk att man rent instinktivt bara kan göra en sån grej, och tänk att det sedan räddar livet på den lille... Född på tok för tidigt, och jätteliten... vid sådana tillfällen är jag glad för att jag gått tiden ut med mina. Även om jag önskat att mina barn kunde få komma ut i vecka 38, men jag har aldrig fått min vilja igenom där.
Fick ett par kommentarer oxå ja... när Nathalie flyttar hit, blir väl någon gång efter jul, men innan skolan börjar, för hon börjar ju förskolan här...
Imorgon så ska vi iväg till kommunen och ordna så vi får delad vårdnad jag och Erik om Theo. Och så ska vi fastställa faderskapet. Jag och Erik är ju inte gifta, så då måste man gå och skriva på papper om det.
Imorgon kommer det besök vid 17-tiden, tror jag det var.. hmmm, måste nog kolla upp det där.. om det var på fredagen eller lördagen... Minnet är åt skogen tror jag.
Mer då, borde fortsätta fixa lite här hemma, typ städa och sånt där tråkigt. Men vet inte riktigt vad jag ska ta tag i... Vet inte om jag orkar hålla på och slå in paket, även om jag borde. Skulle helst vilja klä granen, men jag kan inte sätta i lamporna, och Erik vill väl vara med och bestämma... Eller rättare sagt Erik kommer bestämma hur granen ska vara klädd... Kartonger som är tomma skulle behöva flyttas ut i garaget, och en massa annat jox skulle oxå behöva flytta ut i förrådet.
Nä, nu ska jag plocka lite... trååååååkigt, men det är härligt när man är klar sen.
STOOOOPP!!!
I lagens namn, snälla stanna, om så bara för en liten sekund, fast helst lite längre än så... Min lilla Theo växer alldeles för fort, hinner ju inte med. Som om jag inte sagt det nog med gånger... Men, men bebisar växer fort, och skulle han må dåligt så skulle han ju inte växa så mycket som han ju faktiskt gör. Nu väger han 6160 gram och är 58 cm lång. Jämfört med för 7½ veckor sen, då han vägde 3740 gram och var 51 cm lång... Då kanske ni förstår varför jag inte hinner med?
Annars så går det bra här hemma. Han har börjat få ersättning, för i den takt som han växer så blir han inte nöjd på det som finns hos mig, dessutom så produceras mindre mjölk nu när man fått tillbaka den där tant kladd igen... Tyckte hon kunde hålla sig borta ett tag till, hade inte saknat henne alls.
Nu är äntligen vårat stora vardagsrum färdigt, dvs golv och tapeter och lister är äntligen på plats, och vi börjar så sakterliga möblera där inne. Än så länge finns bara en skänk, ett barbord med 4 stolar, en stor bokhylla och en mindre tv. Ser himla tomt ut där inne kan jag tala om... Men det ska ju in ett stort akvarium med alla tillbehör... akvariet i sig kommer vara lite över 2 meter långt, till det så hör en garderob där man kan ha alla saker till, och framför akvariet ska vi ha soffor och ett soffbord, vid den lilla tv:n där inne ska det in 2 saccosäckar, som vi beställt, de ska komma på lördag. Sen ska det upp med grejor i bokhyllan,blommor i fönstren och så gardiner. För närvarande så står det i alla fall 2 ljusstakar där inne i fönstret, ett tomte med lampa i på skänken... Just ja, har en liten gran där inne, som för närvarande är naken...
Imorgon så ska jag åka in till Örebro och fika, det ska bli himla trevligt faktiskt. Det var så längesen jag träffade mina kompisar så det ska bli kul att komma dit... Får se vad Theo tycker om saken... Senare på eftermiddagen så kommer barnen hit, ska bli kul det med, men jag vet inte hur jag ska få ihop hela kvällen. Har ju lille Theo att ta hand om, och de där två lär väl leva en massa bus... Ja, ja. det löser sig väl på nåt vis. Varför jag är själv? Jo, erik ska på julbord med sitt jobb... och så skulle det visst spelas poker oxå... Tänk om en annan kunde ha ett eget liv... men det får man väl först när man slutat amma helt och hållet...
Är glad och lättad över en annan sak också, min dotter ska flytta hit och bo hos mig på heltid. Hon ska börja förskoleklass här, hon kommer börja när terminen startar. Skulle fylla i papper för henne här hemma tänkte jag, men jag vet inte riktigt hur jag ska fylla i... lite knepigt är det... men får försöka hinna med att få fatt i kommunen imorgon.
Theo sover snällt i sin vagn, det är bara jag som inte kan sova... lär väl sitta vaken en stund till... hur länge vet jag inte... men, men... borde plocka undan lite på bordet i köket, för där ligger julklappar som ska slås in, och det vore väl inte så smidigt om barnen fick se dem imorgon när de kommer. Bäst jag gör det nu på en gång...
Just ja.. en liten bild kanske vore nåt? ;-)
Är han inte söt så säg???
Ont
Tror jag att Theo har, i sitt öra, han är inte så glad, och har inte varit det de senaste dagarna. Har varit hos doktorn och kollat upp det där, och det var för mycket klet i örat för att han skulle kunna se ordentligt. Så han skrev ut örondroppar åt honom, och så ska vi tillbaka på Torsdag, för att kolla då.
Köpte alvedon åt honom idag, han fick en förut idag, och då kändes det som om han lugnade ner sig. Han sov i alla fall gott efter det. Men han har sovit mycket idag, hela dagen mer eller mindre. Och som det känns så är det bara jag som duger. Han kräks mer än vanligt, huga, tycker så synd om honom.
Annars så har vi varit ute ganska mycket idag jag och Theo, vi tog en lång promenad i vagnen, han vaknade när vi var på apoteket, och där tyckte han inte att han skulle ligga tyst i vagnen, så jág fick snällt ta upp honom och gå och bära på honom där. Köpte alvedon som sagt, och så löste jag ut mitt recept från barnmorskan, ska käka minipiller nu i några månader, sen blir det spiral igen. Hade väl helst satt in spiral redan imorgon, men det var visst för tidigt för det. Så jag får vänta till den dära efterkontrollen, i Januari...närmare bestämt den 9:e. Aja, om några dagar så är jag väl skyddad av de där pillren iaf, får hoppas att de hjälper... vill inte att det händer som det gjorde när dottern kom till. Käkade då kombinerade p-piller, men vart gravid ändå. Men ännu har jag inte sett röken av någon mens, å jag hoppas att den håller sig borta en god stund till.
Vårat vardagsrum är nu färdigrenoverat, nästan. Bara lister, eller rättare sagt socklar som ska dit nu efter golvet. Sen så är det bara att bära in möbler dit in. Ser fram emot att få in akvariet där inne, undrar hur jag ska kunna bärga mig tills det är bra vattenvärden i det karet, och allt som ska tas om hand med det, innan man kan flytta över fiskarna...
På fredag ska vi handla alla julklapparna, vi har typ ingen annan dag att göra det på, undrar jag hur jag ska lyckas handla eriks julklapp utan att han ser det, inte det lättaste för mig att ta mig in till marieberg på egen hand... Har en liten stilla önskan om att det ska börja gå bussar mellan fjugesta och marieberg, men jag kommer nog inte få den önskan igenom... men man kan väl hoppas?!
Nähe, nu ska jag gå upp och borsta mina tänder, så jag får det gjort idag, sen så ska jag bära lite på gosebebisen, får hoppas att han somnar om snart igen, gör han det så är det jag som slänger mig i sängen och passar på att sova några timmar. Sov visserligen middag, och det var ju välbehövligt. Önskar jag hade kunnat blogga oftare, men tiden liksom springer iväg... Nä, dags att borsta tänderna, sen så ska Theo få en ny alvedon... min stackars lille plutt!
Kram på er!
Han växer så det knakar
Pratade med två av mina gamla arbetskamrater idag, och de ska komma hit å hälsa på om ett par dagar, det ska bli jätte trevligt.
Annars så börjar vardagsrummet likna ett rum. Golvet är lagt, så när på ett par plankor, och de är på god väg att hamna där de ska de oxå... Vi har fått hit skänken som vi ska ha där, och jag hoppas vi får dit sofforna oxå... men ska försöka byta med mitt x... men den ekvationen tar vi en annan dag...
Har inte druckit nå kaffe idag, å huvudvärken börjar krypa sig inpå... borde diska, tyckte erik... blääää vill inte. Känner inte alls för att diska. Fast vill man någonsin diska?? Nä, trodde inte det heller.
Postade ett brev idag förresten, så jag får tillbaka pengar som jag betalat in till facket, som jag inte borde ha betalat... trevligt, extra i julkassan blir det nog då... Beställde kläder till Theo här om dagen från Lindex, och så har jag ropat in lite kläder från tradera... Hittade en jättefin fleeseoverall... från POP som jag så gärna velat ha, men det var någon som bjöd över... *morr*. Man kanske hittar nåt annat om man letar lite... återstår att se...
Nähe, nu ska jag väl göra lite vettigt, istället för att sitta här å drälla.
Äntligen
På tal om att tiden går för fort, jo tack, den går mycket, mycket för fort. Han är redan 4 veckor, växer så det knakar och lägger på sig vikt. Och det är ju bra... det är ju precis som det ska... men det går för fort... Fick kläder till honom i söndags, dels från gammelmormor och dels från hans farmor... Jättefina var de ju... men de var i storlek 62 å de är ju jättestora... Ska min lilla bebis växa i de där käderna?? Måste han det? Kan han inte få vara en liten pluttbebis en stund till... Vill inte alls lägga undan de där kläderna i storlek 50-56, får ju nästan ångest av bara tanken... Aja, får trösta mig med att det faktiskt finns himla gulliga och söta kläder i storlek 62 oxå, om de inte vore så himla stora bara...
För en gångs skull så sover han i vagnen nu, av den anledningen kan jag sitta här och uppdatera. Blir inte av när Erik är hemma heller, för Theo tycker för det mesta att det bara är mamma som duger... Finns ju ingen annan i närheten som luktar mjölk... trygghetslukt för en liten bebis. Hmm, man kanske skulle göra en parfym som luktar bröstmjölk, till alla fäder som vill mysa med sina bebisar, men som inte kan, för att självaste bebisen protesterar, för att det helt enkelt luktar fel.
Var och vägde och mätte den lille herrn igår, 5240 gram och 54 cm lång... så han växer iaf inte allt för fort på längden... men oj vad gullig och mullig han börjar bli, äppelkinder och så väck på låren. Hm, skulle en annan få väck på låren, skulle man börja bli orolig... Men på bebisar är det bara gulligt.
Idag har svärmor och svärfar varit här å lagt lite golv åt oss, så nu är mer än halva golvet lagt i alla fall, de skulle visst komma hit i morgon med tyckte jag de sa... å det låter ju bra, ju fortare det blir lagt, ju bättre... Undrar om jag inte ska plocka lite där inne, så att det går lättare för dem i morgon...
Börjar bli lite irriterad på en sak här i Fjugesta, de kan inte ha blöjstorlekarna hemma, jag vill inte ha icas eller konsums egna blöjor, de har taskig passform tyvärr, så fort det blir lite kiss i de blöjorna så hänger de bara... inte för att det gör Theo nåt, han bryr sig väl inte, men jag gör... Var och handlade senast idag, och har kollat efter blöjor i storleken 3-6 kg, slut på ica och så hade de bara ett paket kvar på konsum, där de dessutom var mycket dyrare... *mutter och morr*. Så jag var och handlade rätt mycket på ica och så fick jag ta en sväng förbi konsum med mina tunga kassar... inte roligt alls.
En annan sak som inte alls är rolig är vädret, DET SNÖAR!!! Jag vill inte ha snö, den ska inte komma nu, den ska komma till jul, men med min vanliga tur så blir det väl en grön jul precis som sist... Å enligt alla spådomar så ska de bli lite snö i år (me like), för det är dåligt med rönnbär... Den där riktiga julkänslan får man liksom dra fram om det inte är snö på jul, men det kanske bara är att vänja sig?!
Nähe.. en liten bild kanske vore på sin plats...
Kram på er!!
20 dagar efter
Igår kväll hade jag ruskigt tråkigt. Erik somnade på soffan med tv-dosan i handen. Han somnade klockan 23, eller precis innan. Tänkte att jag skulle vara snäll å väcka honom till klockan 23 då, för han skulle kolla på nåt program om tatueringar på discovery, men det var lönlöst att försöka väcka honom. Så jag hade Theo hela kvällen, men han sov rätt mycket då. Så jag satt vid datorn rätt mycket... men det vart ju trist i längden det med. Tänkte att jag skulle hunnit med att duscha med, men det tyckte inte Theo, han ville inte sova i sin vagn alls.
Fixade iaf riktigt god mat igår, å det blir lika god mat idag, för det blir samma sak. Gjorde hemmagjord potatisgratäng igår, vart riktigt god, men den tog tid på sig att bli färdig. Stog i ugnen i över en timme innen potatisen var mjuk. Till det så stekte vi kött och så hade vi lite sallad till. Idag blir det rester lite senare, undrar om man får äta maten varm idag. Igår fick faktiskt Erik vänta med att äta, så att jag fick äta först. Brukar vara tvärt om i vanliga fall, att han får äta först... å jag får äta maten kall... Ja, jo, man kan värma den i micron, men det blir ju inte samma sak, tyvärr.
Nähe, nu kan jag inte skriva mycket mer, för nu har jag en liten Theo som visar tecken på att vara hungrig... äter på fingrarna å smackar där han sitter i sin babysitter.
Ska byta blöja först, innan det blir allt för mycket liv i luckan!
Ha de gott!
Ett kräk...
Tidigare i kväll när jag tyckte att jag hade lite tid att prata i telefon, så kaskadkräktes han över halva mig, lyckligtvis hann jag få dit en handduk, så jag vart inte allt för nerkräkad. Och alldeles nyss, när jag var uppe och bytte blöja på honom och sen tog upp honom och la honom mot min axel, så vart det en kaskadkräk på ca 1,5 meter. Imponerande.
Annars är han en väldigt sällskapsjuk herre idag, som tycker att hans lilla mamma ska gå å bära på honom mest hela tiden, eller ha honom i famnen. Vaknar rätt snart när jag lagt ner honom i vagnen. Men det gör inget att han vaknar, det börjar bli dags för honom att vara vaken en stund, så jag slipper sitta med honom hela natten och verka jätteglad och pigg... Men just för tillfället så låter det som om han är vaken och ligger och är rätt nöjd där i sin vagn.
Snart kommer Erik hem, från sin andra dag på jobbet, han jobbar eftermiddag den här veckan, förutom igår då, men då var det ju introduktion. Tycks vara lite slappare och mindre strikt på det där jobbet, vilket kan vara skönt. På Meritor fick man ju knappt gå på toa, eller man hann helt enkelt inte, iaf inte om man jobbade på monteringen. Det var en annan femma när man stog vid en maskin... Här kan de ringa när de vill, får använda mobiltelefonen när de vill. Erik ringde hem idag faktiskt, å det hör inte till vanligheterna, å han lät faktiskt glad... inte ofta han låter glad när han ringer från jobbet... Å han sa att det var trevligt folk där oxå... Låter bara bättre och bättre.
På Fredag ville han rymma hemifrån på eftermiddagen och spela poker, å det kan jag inte missunna honom, han som har längtat så efter det. Det blir ju aldrig samma sak när man spelar anonymt över nätet... ska jag säga som aldrig spelat irl...
Imorgon är det mycket på gång. På förmiddagen kommer det folk hit, å hälsar på. Bland annat Eriks moster. Sen kommer även hans mormor och antagligen även hans morfar, marita skulle oxå komma hit. Å alla ska de kika på lilla Theo. De skulle komma vid 11-tiden. Vid 13 tiden så ska vi iväg till BVC för att väga och mäta. Intressant å se om han gått upp ännu mer i vikt, å se hur mycket han har vuxit, tyvärr växer han alldeles för fort... Vill ha en pyttebebis en stund till... På kvällen så ska vi iväg på klädparty, i Örebro. I brickebacken... är lite nervös över att åka dit på kvällen när det är mörkt... men det ska nog gå bra.
Nu har Erik kommit hem, så nu ska han få sitta här :-)
10 dagar och en helg
En helg kanske ni undrar, ja helgen som var, så var mina "stora" barn här, och det var fullt ös. Kunde jag dela mig i två delar så skulle jag göra det, men många gånger kändes det som om jag behövdes på massa olika ställen samtidigt. Samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte hinner med dem på samma sätt nu som jag gjorde förut, när ingen bebis fanns. Men, jag får vara glad att det inte tycks vara någon större avundsjuka, barnen är gärna med å tittar när han ska äta, och när vi byter blöja och kanske även byter kläder. Då är det spännande saker. Fast av någon märklig anledning så är det tydligen jätteroligt när han skriker... då står de å fnissar, å jag står å tycker synd om Theo. Skriker gör han ju inte så ofta, bara när han är övertrött... Eller när nåt går på tok för långsamt. Han har dåligt tålamod den killen. Sen så tycker han ju inte om det här med att byta blöja, men det går bättre och bättre. Bada har ju varit nåt som varit riktigt hemskt det oxå, men igår så badade vi tillsammans i badkaret. Då gick det bättre, för då var ju mamma nära. Sen kunde man ju passa på å tröstäta oxå tyckte Theo :-). Efter badet så vart han insmord, fick en torr blöja, en ren pyjamas och så fick han äta ordentligt först här nere i soffan och sen uppe i sängen. Sen sov han rätt så gott, nära, nära mig. Vaknade 3 gånger i natt och ville ha mat, vi kom inte upp ur sängen förens klockan var halv tolv he he. Men den sista timmen så var vi nog vakna båda två, men vi låg å mös.
Idag har Erik börjat på sitt nya jobb, får se när han kommer hem, har för mig att han skulle sluta halv fyra idag, så vi får se när han dyker upp här hemma. Jag hoppas i alla fall att det gått bra och relativt smärtfritt så här på första dagen. Gissar att det nog var väldigt mycket info... hur ska han komma ihåg allt det??
Svärmor och svärfar kom hit i förmiddags, och tapetserade färdigt i vårat stora vardagsrum. Så nu sitter tapeterna på plats i alla fall, och man kan börja ana att det kommer bli ett himla snyggt rum där inne, när allt väl blir klart. Vi ska hyra den dära slipmaskinen igen, och slipa andra halvan av golvet. Erik hade först tänkt att slipa det för hand, eller skrapa rättare sagt, men det kommer ta en himla tid, så det är i så fall bättre att vi får städa en gång till där inne, och få golvet klart på några timmar. När det är slipat och damsuget där inne så ska det på med en dämpningsplast, och sen ska golvet på... Ett mörkt ekgolv (laminat). Det kommer bli ruskigt fint!! Sen blir det spännande att möblera där inne, det kommer bli öppna ytor där inne, tror det blir allra bäst så.
Pratade med mamma här om dagen och hon vart nästan ledsen. Vi hade nämligen varit där när hon inte var hemma, hon var i Åland, och Gunnar var hos min morbror. Vi skulle nämligen hämta de stora barnen i Fredags, och Erik skulle lämna sin laptop på sitt jobb, en sån där hyrdator. Och då skulle jag vara där så länge, men jag glömde nyckeln dit, så det vart lite krångel. Berättade det för mamma på telefon sen, å hon ville så gärna att vi skulle komma dit igår, hon längtar väl efter Theo förstår jag... hålla bebis får man ju inte göra varje dag i hennes ålder. Ska ringa och höra med henne om vi kan åka till Marieberg någon dag, bara hon, jag och Theo... tror mamma min skulle gilla det, återstår att se om Theo uppskattar det. Det var så längesen jag gjorde nåt med min mamma, å vi har väl inte världens bästa kontakt, men ibland så kommer vi bra överens... tror en sån period har infunnit sig nu.
Just ja, när vi var i Linde så skulle jag ju även träffa Niina, hon hade paket till Theo, en jättefin body, som kommer bli välanvänd sen, och så fick han en helsnygg randig fleesefilt, och en liten nalle... urgullig. Tack så himla mycket!!
Nähe, nu ska jag ta hand om lite tvätt, måste hålla efter Theos kläder, han har en förmåga att kräkas lite, å jag vill inte att han ska ha kläder som luktar kräk... Även om det så bara är en liten prick, som inte ens luktar nåt... Kanske är en petitess... men han ska ha rena fina kläder på sig.. så det så *punkt*.
Ha de gott!
toppformens ickeform?
Här är det mesta kaos, middagar blir sena, frukosten äts sällan före klockan halv två på eftermiddagen, och nattsömnen infaller sällan före halv tre på natten. Gissa vilken liten mysherre som bestämmer över våra liv? Jo Theo förstås. Men en riktig gosbebis är han. Och mamma är gossjuk hon med, så det går ju ihop i alla fall. Ibland kan man önska att man hade två bebisar, för jag kan nämligen bli lite avis när Theo ligger och snusar och sover hos sin pappa... Jag vill oxå ju...
Fast i samma stund som jag tänker det så tänker jag även på alla baksidor som följer med 2 små bebisar samtidigt... Det är nog jobbigt. Har aldrig haft tvillingar, men det kan inte vara helt lätt. Är impad av de som klarar av det. Men lyckligtvis så får ju tvillingarna så mycket nytta av varandra senare när de börjar leka, de har alltid en kompis.
Annars är Theo en snäll liten kille, som gärna ligger och pratar och är väldigt social när han är vaken. Så att han är vaken om nätterna är väl egentligen ingen pina, som det skulle kunna vara, om han haft ont i magen och skrikit... Nackdelen är väl att han kan kaskadkräkas ibland. Tur att det inte händer allt för ofta.
Klockan börjar ticka iväg mot eftermiddag, senare i eftermiddag så kommer svärfar hit, tror de har sagt att de ska börja tapetsera då, eller så skulle de fortsätta att slipa golvet, och med den gnisselsaken som de ska använda så lär inte jag å Theo befinna oss här hemma då. Men han skulle inte komma förens vid 16-tiden, å jag tänkte passa på att sova lite med Theo, så jag orkar med en promenad och att vara social mot svärmor, dit jag tänkte emigrera. Min ork säger egentligen att jag bara borde vara hemma, men det där vardagsrummet måste ju bli färdigt någon gång så jag får väl flytta lite på mig helt enkelt.
Svärmor sa här om dagen att hon tyckte att Erik skulle hjälpa till lite, för det var nämligen disk på diskbänken. Då kunde jag inte låta bli att säga till att han faktiskt är jätteduktig. Han hjälper till mycket. Han tar hand om Theo, byter blöjor och kläder. Så jag tycker att han är jätteduktig. Sen att han kanske inte tycker att det där med att byta blöjor är helt kul men gör det ändå, tycker jag är bra gjort. Finns ju vissa (nämner inga namn) som faktiskt vägrar... barnsligt enligt mig.
Nä.. nu ska jag vila, är trött... av förklarliga själ - nattvakenhet.
Förlossningsberättelse
(Denna berättelse är skriven direkt ur huvudet, det kommer en ny version när jag får hem mina journalpapper)
När Theo kom till världen!
Den 13/10 vaknade jag vid 5 på morgonen av att jag fick ont lite ibland. Somnade om emellan och allt var frid och fröjd. Värkarna kom inte regelbundet på något vis, och de tilltog heller inte i styrka. Men när jag gick på toa så hade jag fått en blodblandad flytning och tänkte att nu är det nåt på gång. Värkarna kom med 15 minuters mellanrum men det varierade kraftigt. Värkarna höll i sig bort åt 1½ minut och kändes duktigt.
Dagen fortsatte så och framemot kvällen så kom svärmor på besök och undrade när vi skulle åka in. Jag svarade att jag inte ringt till förlossningen ännu, hon såg lite nervös ut då. Vi åkte in till förlossningen vid 00:30 och där undersöktes jag. Det hade inte hänt nåt. Bara förvärkar. Jag var öppen 1,5 cm och livmodertappen var mjuk men det var 75% kvar av den. De erbjöd oss att stanna kvar, men ville vi åka hem så fick vi. Men innan dess så körde de även en CTG kurva och allt var bara bra med bebis, fick inte minsta sammandragning under tiden. Vid undersökningen så gjorde barnmorskan en hinnsvepning, och den satte fart på det mesta så fort vi satte oss i bilen för att åka hem.
Hem kom vi, och jag tänkte att jag ska nog försöka sova lite, det lär ju behövas, hade ju trots allt inte sovit ordentligt sen 5-6 tiden på morgonen innan. Men sova kunde jag glömma här hemma, värkarna gjorde bara ännu ondare när jag låg ner, så det gav jag upp ganska snart. Jag testade att ta ett par alvedon och lägga mig i badet, för att se om det skulle ge med sig, men det gjorde det inte. Det vart bara mer ont i badkaret, men det var skönt att duscha på magen när värkarna kom. När jag väl hade kommit upp ur badkaret så höll jag knappt på att få på mig kläderna, varje liten rörelse jag gjorde, ledde till att jag fick en kraftig sammandragning. Kläderna kom i alla fall på, och jag gick ner på nedervåningen. Satte mig på en köksstol, var jättetrött och hängande mot ryggstödet så lyckades jag somna till mellan värkarna... Började även klocka värkarna lite, helt plötsligt kom de var annan minut.
Erik vaknade med ett ryck där uppe, han visste att jag hade badat, men eftersom han inte hört av mig på en stund, och somnat i sängen så trodde han att nåt hade hänt. Så han började leta efter mig. Han hittade mig där nere och jag sa som det var. Han undrade om det kanske var dags att åka in, jo det är nog det sa jag. Så jag ringde förlossningen igen, och de sa att vi var välkomna.
Vi kom in till förlossningen vid 6-tiden på morgonen, efter 10 minuter undersöker de mig och säger att jag är öppen 6 centimeter och att det är 25% av livmodertappen kvar, som är väldigt mjuk. Så på 4 timmar hemma så hade jag arbetat på bra. Jag fick den vackra sjukhusrocken att ta på mig, och ett par snygga nättrosor med blöja och allt.
Åt lite frukost och drack lite nyponsoppa och äppeljuice. Undersöktes efter frukost och var då öppen 7-8 cm, och då tog de hinnorna. Värkarna började då komma tätare, men höll inte i sig riktigt lika länge.
Testade lustgas, 3 andetag sen kräktes jag. Så den var inget för mig den här gången. La den ifrån mig och fortsatte att andas genom värkarna. Som gjorde väldigt ont, men att andas igenom var det som hjälpte. Erik var ett enormt stöd under värkarbetet, han höll handen, masserade min rygg, höll om mig, uppmuntrade mig, och jag fick hänga på honom när jag behövde det. Utan honom så hade inte allt gått så bra som det gjorde.
Testade sen att stå på knä i sängen och hänga på den uppfällda sänggaveln, och det funkade bra en stund. Testade lite mer lustgas, men vart bara illamående då med.
Klockan hade nu blivit förmiddag, och jag började känna hur det tryckte på neråt. Ringde på klockan och värkarna gjorde j*vulskt ont. Visste inte åt vilket håll jag skulle vända mig. Inte heller vilken ställning jag skulle vara. I mitt förlossningsbrev så skrev jag att jag ville försöka föda upprätt, men det var bara att glömma.
När de riktiga krysvärkarna började komma och barnmorskan undersökte mig så var det en liten kant kvar, som barnmorskan masserade bort. Men jag var rädd, jätterädd. Det gjorde så ont, så jag tordes inte trycka på. Men efter uppmuntran, från både barnmorskan och Erik så tog jag en rispåse och la mot magen, och det kändes bättre. Tryckte på och tog i som aldrig förr, och fick beröm för att jag var väldigt stark.
Klockan 10:41 så var huvudet ute, jag frågade om det hade hänt nåt, och kände med handen att huvudet ju faktiskt var där. Vid nästa krystvärk, klockan 10:42 så föddes resten av honom fram.
Känslan efteråt går inte att beskriva, man känner sig mörbultad, och ledbruten, men samtidigt väldigt lycklig. Han kom upp på mitt bröst på en gång, och skrek. Apgar poäng: 9 10 10.
Jag fällde en massa tårar och funderade flera gånger hur jag hade klarat av det där. Hur jag hade klarat av ett helt förlossningsarbete utan bedövning, och att jag till sist vågade krysta ut bebis.
Bebis mådde bra, och hade det gott på min mage, Erik klippte navelsträngen och sen så provade jag att amma Theo. Ett ordentligt tag tog han, och man kunde inte tro att han hade gjort annat än ammat förut.
När vi hade fikat så kom de och vägde och mätte lille Theo, som inte alls var glad över att lämna sin mammas varma famn. Han var 51 cm lång och vägde 3740 gram. Erik tog på de första kläderna, och höll honom en stund. Jag gick iväg och duschade och gick på toaletten. Hade inte fått någon bristning eller spruckit något, så att gå på toa var inga problem alls.
Så för att sammanfatta hela förlossningen så var det en riktig drömförlossning, en förlossning som stärkte tron på mig själv, och på vad min kropp kan.
Är otroligt stolt över mig själv och över mitt undervärk. Ska heller inte glömma att tala om hur stolt jag är över Erik, över det arbete som han faktiskt gjorde.
Och så en liten bild :-)
Det är inget fel...
Vaddå vad är det för fel på oss "icke gravida"??
ja, det var en kommentar jag fick efter förra bloggen. Och egentligen så är det inget fel på icke gravida människor alls. De är väl lika normala som några andra människor. Men alla som har varit gravida vet att man retar sig på mångt och mycket. Iaf när man bara har några få dagar kvar tills stundande förlossning.
En kvinna som är gravid frågar inte så mycket knasiga frågor som många icke gravida gör. Eller som man väntar sig att de ska göra iaf. Många icke gravida kan ju fråga alla möjliga knasiga frågor, å vissa tar sig friheten att bara komma fram och klappa på magen. Nu har jag själv lyckligtvis sluppit det, men mycket kommentarer får man iaf. Och det är just dessa kommentarer som man kan reta sig på. Som gravid så väntas man vara så lugn och så varm som människa. Allt ska vara så jäkla underbart och fridfullt, det ska vara jättehärligt att vara gravid och så vidare. Så mysigt med magen där en bebis ligger och sparkar och så vidare. Ja, jo visst, det kan vara jättemysigt med de där knuffarna. Men just nu så tycker jag att bebis kan få komma ut så jag får kramas med den istället... Längtar ju så jag går sönder.
En annan märklig sak med det här med graviditet, det är att folk väntar sig att man ska ha ont på diverse ställen, man ska lida av yrsel, kass mage (oftast på grund av järntabletter), man ska ha foglossning, ont i ryggen, vara konstant trött och jag vet inte allt vad man ska lida av. Lider man av allt det där ovanstående så har man en jättespännande graviditet, och folk kan fråga massor och undra hur man mår och om man tycker det är jobbigt och så vidare.
Men låt säga att man som jag mår alldeles utmärkt, ja då är man inte det minsta intressant, visst är det väl lite knepigt?? Jag är inte yr i huvudet, är inte kass i magen, har inte taskigt blodtryck, har inte foglossning, men okej, jag är lite trött, och känner mig som en flodhäst med för taskig kondis...
Hmm, nåt bra svar på den där kommentaren vart det nog egentligen inte, men det vart iaf lite kontraster, sen får jag hoppas att berörda människor iaf fattar lite vad jag menar.
Idag har jag varit hos svärmor och svärfar några timmar nu på eftermiddagen/kvällen. Det var himla trevligt, skönt att inte behöva sitta hemma hela tiden. Tiden springer iväg lite fortare när man inte sitter hemma stick solo. Erik jobbar ju, och kommer inte hem förens sent i natt.
Jag ska nog snart ta hand om lite disk tänkte jag, men innan dess så ska jag kolla på fråga olle, som börjar vilken minut som helst, kanske vore idé att sätta igång tv:n då.
Sen kan jag ju fortsätta att hoppas på att mina sammandragningar fortsätter, och blir starkare... men det tror jag inte.. det är nog bara bebis som luras med mig där inne... *taskmört*
Envisa bebis!!!
Men nu sitter jag väl å laddar upp helt i onödan, men jag har iaf haft mer och mer sammandragningar idag, men tyvärr så gör det ju inte ont. JAG VILL HA SMÄRTA!!!!! Men nej då, inget som gör ondare än lite mensvärk när de kommer. Slår vad om att de inte gör någon nytta heller, å jag slår vad om att jag kommer vakna i morgon förmiddag och vara precis lika rund om magen då som jag är nu.
Försöker låta bli att hoppas och tro att det ska vara på gång, men det går inte, det är hopplöst. Var kväll när jag går och lägger mig så är det sista jag tänker: I natt kanske det drar igång. Och det första jag tänker på morgonen när jag vaknar är: Nähe, ingen bebis idag heller. Okej, jag vet, det kan dra igång när som helst under dagen, men jag har svårt att tro det... Men, men.. mitt humör är helt sämst, vill inte alls vara social. Idag var vi exempelvis hem till svägerskan och fikade, massa folk där å jag kände bara att jag inte alls ville prata med en massa folk, iaf inte folk som är icke gravida. Nä, kände mej helt anti, men ansträngde mig för att vara trevlig och se och låta trevlig ut, å tror att jag lyckades. Ja, ja, det smakade iaf bra med fikat, trots att en del av det vart misslyckat, men det gör inget Svägerskan, jag lovar :-).
Nä, känner mig hemskt rastlös, skulle kunna tänka mig att ta en kvällspromenad med Erik, men det är ju så himla mörkt ute, så jag tror inte att jag får honom att gå med på det tyvärr. Å andra sidan så finns det nog inget som drar igång en förlossning om kroppen inte är mogen för det.
Får väl försöka glädjas åt kompis Karin som fick sin lilla dotter här om dagen. En ganska stor madamme, som vägde nästan 4600 gram och var 54 cm lång. Enligt tillväxtultraljudet så skulle hon väga 3800 gram...lite skillnad vill jag lova... Men jag har gjort ett sånt jag med en gång, när jag väntade dottern, å det stämde inte heller, så man ska nog inte hoppas om man får ett sånt.
Nästa tid hos BM har jag 2 dagar efter beräknad dag för förlossning, känns lite meningslöst. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på ett datum men det är svårt när man längtar så mycket.
Har i alla fall fått en del gjort här hemma. Stora vardagsrummet börjar ta form mer och mer, men det tar tid. Vi har även fått in våran luftvärmepump så nu är det skönare värme här nere än vad det var förut. Vi har stängt av alla element, och det är varmt och skönt ändå. Får se hur det går mitt i smällkalla vintern. Vi har ju fortfarande elementen här hemma, som kan funka som stöd om det skulle vara så, så vi lär ju inte frysa ihjäl här i vinter.
Nä, har nog förvärks SM här ikväll... å en bebis som rör sig extremt lite, visserligen kan det bero på att det är trångt där inne... men en stillsam bebis kan oxå vara ett tecken på förlossning... Nä fy vad jag hoppas... jag hoppas för mycket.
SNÄLLA BEBIS, KOM UT NU!!!
20 mils färd
Annars så gick färden till Vänersborg bra igår, hade svägerskans sambo med oss, som fick hjälpa till att bära, å han hade GPS med sig, en ovärderlig sak. Funderade många gånger på hur tusan man klarade sig innan GPS apparaternas tid... Fy för att få sitta med kartbok över en stad å hoppas på att man tagit av vid rätt avfart. Med i vårat sällskap så hade vi även Emil, Eriks yngre bror. Som snällt körde hela vägen dit och hela vägen hem, med släp och allt. Varför inte Erik körde själv? Kanske för att han är en åkande trafikfara... Han är inte så där duktigt uppmärksam på medtrafiken som man bör vara alla gånger när man kör bil... Hur tusan jag vågar åka bil med honom undrar jag än idag... Å andra sidan så kör han bättre när han har sällskap i bilen, men jag vill inte få ett samtal från sjukhus där de säger att han ligger där inne med slangar å annat. Nej fy, hemska tanke.
Trodde ett tag att hela förlossningen skulle dra igång igår. Hade molvärk nere i magen, och sammandragningar... Men inte drog förlossningen igång för att jag ville det. Testade den berömda färdknäppen på kvällen, å sammandragningarna fortsatte, å de håller i sig än, de gör ju inte speciellt ont, men kroppen talar iaf om att det är en förlossning på gång. Å att hela kroppen nu ligger i hårdträning.
På tisdag är det Sannamarken, samma dag ska jag egentligen till barnmorskan, men jag ska ringa och avboka det besöket. Klockan 15 tyckte hon att jag skulle vara där, men det passar sig inte riktigt i mina planer. Måste försöka komma ihåg att ringa henne på Måndag.
För på tisdagen så kommer det även lite folk hit, eller lite, det kommer ganska mycket folk faktiskt, så då vill jag ju självklart vara hemma. Eventuellt så kommer de även å fixar vårat fönster som sitter bredvid dörren, å kanske, kanske så sätter de upp våran värmepump oxå. Man kan ju i alla fall hoppas.
Erik skulle eventuellt försöka sluta tidigare oxå, så vi skulle hinna gå på marken tillsammans, vi får se hur det går. Vi har ju våra planer på att föda barn på onsdag, för det skulle passa så bra då. Då är det 10 dagar kvar tills Erik slutar sitt nuvarande jobb. Får se om bebis tycker som vi, man kan ju alltid hoppas.
Samtidigt så vet jag ju att man ska inte förvänta sig att få tidigare, för oftast så får man senare, även om procentsatsen säger att lika många får mellan vecka 38-40 som mellan vecka 40-42. Men jag hoppas att jag inte kommer höra till skaran som får i vecka 42. Har gått över tiden en gång, å den erfarenheten klarar jag mig gärna utan.
Vad har hänt idag då? Inte mycket som sagt. Har fortfarande lite små-ont i nedre delen av magen, men om det är förlossning på gång eller om det kan vara foglossning vet jag inte, det visar sig väl, förr eller senare. Annars så har Petra varit här med sin karl "Grytan", fast han försökte tala om att han hette Jocke... Grytan passar bättre *bestämt*. De var här å hämtade en babybag, och så fikade vi lite. Sen skulle de hälsa på nån mer ute i Lanna. Å Erik fortsatte med sitt renoveringsarbete här hemma. Håller ju på och förbereder för att koppla in luftvärmepumpen. Å jag hoppas verkligen att vi får den på plats innan bebis har kommit, vad smidigt det skulle vara. Skönt om inte annat. Börjar kännas kallt här nere. Bara 20 grader varmt här nere om dagarna. Förutom i köket där det är varmare, men det beror väl främst på att kyl och frys står där.
Vid 16-tiden måste vi åka hemifrån, då ska barnen hem till sin pappa igen. Å nästa gång som de planerat ska komma så har jag gått 40 fulla veckor, men då hoppas jag verkligen att bebis har tittat ut.
Måste snart sätta igång med lite mat, så vi är mätta och belåtna när vi åker, samt att Erik får matlåda tills i morgon när han ska iväg å jobba igen.
Vad jag ska pyssla med nästa vecka är inte så mycket bestämt, förutom marken då.. å får vi som vi vill så får vi bebis på Onsdag. Vi försökte tala om det för bebis igår kväll, får väl hoppas att hon/han tycker det samma.
Nu ska jag försöka hitta på nåt vettigt att göra. Typ fixa mat...
host och snörvel
Nu har man iaf gått 37 fulla veckor + 1 hel dag. Så visst går tiden framåt, men som sagt, den går långsamt, mycket långsamt. Men jag försöker vänja mig vid tanken om att bebis kommer när den är färdig, inte en dag tidigare. Men det är svårt att tänka så oxå. När allt börjar kännas tungt, man flåsar efter minsta ansträngning, och det känns som om man inte orkar mer. Men det är i sådana här lägen som man ska lyssna på kroppen, och ta det så lugnt den vill. Så jag lyder snällt.
Sitter här å skriver å smaskar i mig ett äpple ute från ena äppelträdet. Det är höstfrukst, som har börjat mogna ordentligt nu, himmelskt goda är de kan jag lova. Det bästa med det är ju att de för det första är hemmaodlade, för det andra har de inga besprutningar och skillnaden mellan köpta äpplen och sådana som växer hemma på träd är att det inte blir lika tjockt skal på de som växer hemma. Men det kanske det bara är jag som har tänkt på?
Vad händer annars då med hemmet kanske någon undrar? Ja, det går i sakta mak frammåt i alla fall. Igår så var Lasse här och slipade ur fönstren, som ska målas om. Jag och Erik var in till ikea och skulle ha lite hyllor att ha som fönsterbrädor. Hittade billiga sådana med. Tog sin stund, å jag var helt slut när vi kom hem. Vi var även in till Jysk och skulle kolla där, om de hade några vettiga gardiner, men det hittade jag tyvärr inga. Tänkte att vi skulle ha likadana gardiner i vardagsrummets båda fönster. Men vi hittade inga som vi riktigt tyckte passade där. Men jag har hittat snygga inne i Örebro stad, på Ohlssons tyger och stuvar. Panellängder, kommer bli snyggt när man väl kommer sig för å köper dem. Ska även köpa tyg till gardiner åt Nathalie, har lovat henne prinsessgardiner, som den prinsessa hon är. Men att köpa färdigsydda sådana vart bara väldigt dyrt. 250 kr ville de ha för det. Nä ni, nån måtta får det vara, så svårt är det inte att sy själv. Någon gång måste väl även jag lära mig? Jag menar kan mamma så kan väl jag?
Igår inhandlades även en del saker som ska vara hit till hemmet, lite färg, penslar, spackelskrapor, slippapper bland annat. Just ja, tassar till skötbordet och lack, även det till skötbordet.
Strax måste vi väl iväg å handla oxå, vet inte om jag orkar, känns som att jag mest ska hålla mig till att sitta eller ligga rätt still för att känna mig som allra bäst, å så känns det väl nästan jämt när man är sjuk. Så nu, bara för att jag är gravid så ska jag nog lyssna extra noga på kroppen, å inte trotsa förkylningen, för det kommer jag nog inte ha nåt för i alla fall. Erik har varit duktig och klippt gräset idag. *plus i kanten*. Nädå, skönt att han faktiskt tar tag i det!
Nu ska jag försöka övertala bebis att vara snäll mot mig...
Det går framåt
Men med tanke på de förhoppningar man har så kommer ju tiden som är kvar kännas olidligt lång. Tycker att varje dag sniglar sig fram, händer ingenting och man verkligen letar tecken på att en förlossning kan vara på gång, men nej då, ingenting någonstans. Nu börjar det gå till den grad att man längtar efter värkar, längtar efter smärta. Eller längtar efter smärta kanske är fel att säga, har ju haft ont av njursten förut, å det var ju inte kul alls... så den smärtan är jag glad om jag slipper.
BM tror iaf att jag kommer få innan 13 oktober, eller hon sa att om hon får gissa så kommer den lite innan... ååååå vad jag hoppas att hon har rätt.
Annars har inte mycket hänt här hemma. Vi har fixat lite grejor, har skrapat av limrester och mattrester från golvet i vardagsrummet, så det ska väl vara klart nu så vitt jag vet. Vi har satt upp en list runt badkaret där uppe, så att det inte ska rinna ut så mycket vatten på golvet. Men det känns inte som om det kommer hjälpa nämnvärt tyvärr. Nästa problem är skötbordet, som visserligen står färdigmonterat och där i ligger kläder till bebis och så där, men problemet är att det bara är laserat, och inte lackat, vilket tyvärr gör att det inte är så roligt att ställa det på golvet där uppe. Får se hur vi löser det problemet.
Nu kom äntligen Erik hem, hade börjat undra vart han tagit vägen... Så nu ska jag gå å vara lite social!
Nya äventyr.
Vad har då hänt? Jo ni, jag har åkt på njursten. Och som gravid så kan de inte göra så mycket åt det, antingen får man kissa ut stenarna själv, eller så hoppas man på att det går över. Blir det akut så sätter de en slang i ryggen, in i njuren och avlastar den, och på så sätt så slipper man ha ont. För den som inte är gravid så kan man skjuta sönder dem med laser, och sen få nåt preparat så att man blir av med det, men så gör man inte på den som är gravid.
Jag kan meddela att det gör ont som fan, man mår pest, har taskig matlust å man vet inte åt vilket håll man ska vända sig. Så det gör riktigt jäkla svinont. Men det där var väl nåt jag helst hade varit utan, tycker det räcker med att jag är gravid.
Men det hela slutade med att vi fick åka in till förlossningen, å innan man kunde komma på vad det var så hade jag pissont, å åt inte annat än alvedon mot smärtan, som inte hjälpte speciellt mycket. Det vart ju inte bättre för att man mådde illa som en tok, så man kräktes så fort man fått ner nåt i magen. Man har så ont så man mår illa. Erik tyckte att det kunde ju vara ett sätt att hantera smärtan när det väl är dags för förlossning, men det är himla stor skillnad. Okej, båda sakerna gör förbannat ont, men handlar det om förlossning så brukar man iaf ha paus mellan värkarna, då man kan slappna av å ta det lugnt. Det kan jag lova att det har du inte när du har njursten. Då gör det ont precis hela tiden, eller iaf så länge de ligger på fel ställe.
Men en liten fördel är väl att nu har vi fått se hur det ser ut på USÖ:s förlossning och BB. Ska man gå på studiebesök nu för tiden där, så får man samlas i en aula och kolla på bildspel... men nu har vi sett allt, hur det ser ut å så där. Men gissningsvis så kommer inte vi föda barn där i alla fall, iaf om jag får bestämma.
Mer då, ja, igår så packade jag äntligen den där berömda BB-väskan, eller jag packade i alla fall lite av den. Inte allt, hade inte allt hemma så jag kunde packa ner. Så nu vet jag att jag måste köpa lite fler sockor till bebis, gosiga filtar lär behövas oxå. Men annars så är det mesta i väskan för bebis nerpackat, kläder till mig är packat, det jag mer borde packa ner är schampo och sånt där, men jag hade inget extra så det gick inget vidare. Aja, det löser sig :-).
Nu ska jag snart dra igång en maskin med tvätt till, ska bara kolla ifall tvätten i tumlaren är torr eller inte. Har en massa mörk tvätt som ska tvättas. Så det ska fixas idag tänkte jag. Sen så blir det en tripp till Ica och så ska vi till färghandeln. Vi måste även förbi vid konsum å kasta skräp. Huga mycket blir det idag.
Det får räcka för idag :-).
Telefonförsäljare
http://www.dailymotion.com/video/x28kc4_britains-got-talent-paul-sings-oper_music
(Kan tillägga att jag hört den här för ett antal månader sen, men då via you tube, men principen är iaf den samma. Lyssna och njut, det gjorde jag BÅDA GÅNGERNA.
Nån skrev en kommentar här i min blogg om att det var ett litet party den 7 Oktober, å de tycker att vi ska komma dit, ja jo.. det kanske går, jag vet ju inte om jag kanske ligger på förlossningen då, eller kanske rent av är hemma med ett litet knytte... Inte vet jag vem det var som skrev heller, men jag gissar på att det var Emma... Tror inte vi har nåt att göra då, eller jag har ingen aning, för den kollen på kalendern har jag inte för tillfället, har koll på så mycket annat nu, så det känns som om jag inte kan ha koll på mycket mer än så här.
Inatt var förresten ingen rolig natt, men jag tänker berömma Erik eller berömma, jag tänker glorifiera honom eller nåt i den stilen, är nog lite dålig på att uttrycka mig där. Fick jätte ont i mage och rygg, som strålade ner mot höfterna och låren, efter att vi hållit på med sånt som vuxna brukar göra ibland i sängen. Visste inte åt vilket håll jag skulle vända mig till sist, låg mest å hade skit ont på ett ställe. Inte vart det bättre av att jag cyklade till affären å handlade lite, å sen cyklade hem igen. Då gjorde det än ondare. Någon mat pallade jag inte med att göra, fast jag sagt att jag skulle göra det, så Erik skulle få vila. Men under tiden som han låg i vilade, så låg jag å hade ont i soffan. Gick upp å väckte honom, och la mig bredvid honom och talade om hur ont jag hade och så. Å att han fick göra mat åt sig själv, för själv ville jag ingen ha. Han gjorde det, å jag tog ett par alvedon å sen så la jag mig i badkaret, å det hjälpte till viss del. Och ja, magen drog i hop sig å vart hård ibland, men inget farligt. Gjorde ju inte mer ont då än vad det gjorde annars. Senare så åkte Erik till jobbet, men det tog inte många timmar förens jag bad honom att komma hem igen, visste inte vart jag skulle ta vägen. Å snäll som han var så tog han ledigt å åkte hem till mig, för han tyckte synd om mig. Å jag tyckte det var så himla rart gjort. Vart riktigt rörd då. Han var nervös och orolig å trodde de var nåt galet med bebis, men det var det ju inte (för den sparkade å levde om som tusan). Efter att jag tagit alvdon andra gången på natten så släppte magvärken, men ryggen fortsatte att göra ont. Det slutade inte förens vid 5 på morgonen å jag hade tagit ett par alvedon till.
Nu känns det ju iaf bättre, men ryggen känner jag av fortfarande.
Har varit in till örebro idag å kollat upp duschkabiner, men det är svårt att hitta, duschväggar finns, å de lämpliga kabiner som man kan lyckas hitta är oftast bara duschväggar, å dessutom genomskinliga, tycker inte om att duscha för genom vårat badrumsfönster så är det fri insyn... Gör väl inget så länge det bor en pensionär där, blir väl värre om det flyttar in nån yngre.. vem vet vad de kan hållas med.. de kanske glor på grannarna med kikare...
Nu ska jag försöka plocka lite här hemma... Dvs plocka ur diskmaskin å plocka i det som är smutsigt...
Kram på er!!
