20 mils färd
Det vart det igår... eller iaf enkel resa så stämmer det miltalet. Vad vi gjort 20 mil hemifrån kanske ni undrar? Ja vi hämtad ett rätt stort akvarium i Vänersborg. Närmare bestämt 828 liter. Eller 2,3 meter långt. Men det lär ju dröja innan vi lyckas få upp det där det ska stå. Bebis lär väl komma snart, å så tar det väl ett tag innan man kommit in i nya rutiner och så vidare. Men det ska nog bli bra till sist.
Annars så gick färden till Vänersborg bra igår, hade svägerskans sambo med oss, som fick hjälpa till att bära, å han hade GPS med sig, en ovärderlig sak. Funderade många gånger på hur tusan man klarade sig innan GPS apparaternas tid... Fy för att få sitta med kartbok över en stad å hoppas på att man tagit av vid rätt avfart. Med i vårat sällskap så hade vi även Emil, Eriks yngre bror. Som snällt körde hela vägen dit och hela vägen hem, med släp och allt. Varför inte Erik körde själv? Kanske för att han är en åkande trafikfara... Han är inte så där duktigt uppmärksam på medtrafiken som man bör vara alla gånger när man kör bil... Hur tusan jag vågar åka bil med honom undrar jag än idag... Å andra sidan så kör han bättre när han har sällskap i bilen, men jag vill inte få ett samtal från sjukhus där de säger att han ligger där inne med slangar å annat. Nej fy, hemska tanke.
Trodde ett tag att hela förlossningen skulle dra igång igår. Hade molvärk nere i magen, och sammandragningar... Men inte drog förlossningen igång för att jag ville det. Testade den berömda färdknäppen på kvällen, å sammandragningarna fortsatte, å de håller i sig än, de gör ju inte speciellt ont, men kroppen talar iaf om att det är en förlossning på gång. Å att hela kroppen nu ligger i hårdträning.
På tisdag är det Sannamarken, samma dag ska jag egentligen till barnmorskan, men jag ska ringa och avboka det besöket. Klockan 15 tyckte hon att jag skulle vara där, men det passar sig inte riktigt i mina planer. Måste försöka komma ihåg att ringa henne på Måndag.
För på tisdagen så kommer det även lite folk hit, eller lite, det kommer ganska mycket folk faktiskt, så då vill jag ju självklart vara hemma. Eventuellt så kommer de även å fixar vårat fönster som sitter bredvid dörren, å kanske, kanske så sätter de upp våran värmepump oxå. Man kan ju i alla fall hoppas.
Erik skulle eventuellt försöka sluta tidigare oxå, så vi skulle hinna gå på marken tillsammans, vi får se hur det går. Vi har ju våra planer på att föda barn på onsdag, för det skulle passa så bra då. Då är det 10 dagar kvar tills Erik slutar sitt nuvarande jobb. Får se om bebis tycker som vi, man kan ju alltid hoppas.
Samtidigt så vet jag ju att man ska inte förvänta sig att få tidigare, för oftast så får man senare, även om procentsatsen säger att lika många får mellan vecka 38-40 som mellan vecka 40-42. Men jag hoppas att jag inte kommer höra till skaran som får i vecka 42. Har gått över tiden en gång, å den erfarenheten klarar jag mig gärna utan.
Vad har hänt idag då? Inte mycket som sagt. Har fortfarande lite små-ont i nedre delen av magen, men om det är förlossning på gång eller om det kan vara foglossning vet jag inte, det visar sig väl, förr eller senare. Annars så har Petra varit här med sin karl "Grytan", fast han försökte tala om att han hette Jocke... Grytan passar bättre *bestämt*. De var här å hämtade en babybag, och så fikade vi lite. Sen skulle de hälsa på nån mer ute i Lanna. Å Erik fortsatte med sitt renoveringsarbete här hemma. Håller ju på och förbereder för att koppla in luftvärmepumpen. Å jag hoppas verkligen att vi får den på plats innan bebis har kommit, vad smidigt det skulle vara. Skönt om inte annat. Börjar kännas kallt här nere. Bara 20 grader varmt här nere om dagarna. Förutom i köket där det är varmare, men det beror väl främst på att kyl och frys står där.
Vid 16-tiden måste vi åka hemifrån, då ska barnen hem till sin pappa igen. Å nästa gång som de planerat ska komma så har jag gått 40 fulla veckor, men då hoppas jag verkligen att bebis har tittat ut.
Måste snart sätta igång med lite mat, så vi är mätta och belåtna när vi åker, samt att Erik får matlåda tills i morgon när han ska iväg å jobba igen.
Vad jag ska pyssla med nästa vecka är inte så mycket bestämt, förutom marken då.. å får vi som vi vill så får vi bebis på Onsdag. Vi försökte tala om det för bebis igår kväll, får väl hoppas att hon/han tycker det samma.
Nu ska jag försöka hitta på nåt vettigt att göra. Typ fixa mat...
Annars så gick färden till Vänersborg bra igår, hade svägerskans sambo med oss, som fick hjälpa till att bära, å han hade GPS med sig, en ovärderlig sak. Funderade många gånger på hur tusan man klarade sig innan GPS apparaternas tid... Fy för att få sitta med kartbok över en stad å hoppas på att man tagit av vid rätt avfart. Med i vårat sällskap så hade vi även Emil, Eriks yngre bror. Som snällt körde hela vägen dit och hela vägen hem, med släp och allt. Varför inte Erik körde själv? Kanske för att han är en åkande trafikfara... Han är inte så där duktigt uppmärksam på medtrafiken som man bör vara alla gånger när man kör bil... Hur tusan jag vågar åka bil med honom undrar jag än idag... Å andra sidan så kör han bättre när han har sällskap i bilen, men jag vill inte få ett samtal från sjukhus där de säger att han ligger där inne med slangar å annat. Nej fy, hemska tanke.
Trodde ett tag att hela förlossningen skulle dra igång igår. Hade molvärk nere i magen, och sammandragningar... Men inte drog förlossningen igång för att jag ville det. Testade den berömda färdknäppen på kvällen, å sammandragningarna fortsatte, å de håller i sig än, de gör ju inte speciellt ont, men kroppen talar iaf om att det är en förlossning på gång. Å att hela kroppen nu ligger i hårdträning.
På tisdag är det Sannamarken, samma dag ska jag egentligen till barnmorskan, men jag ska ringa och avboka det besöket. Klockan 15 tyckte hon att jag skulle vara där, men det passar sig inte riktigt i mina planer. Måste försöka komma ihåg att ringa henne på Måndag.
För på tisdagen så kommer det även lite folk hit, eller lite, det kommer ganska mycket folk faktiskt, så då vill jag ju självklart vara hemma. Eventuellt så kommer de även å fixar vårat fönster som sitter bredvid dörren, å kanske, kanske så sätter de upp våran värmepump oxå. Man kan ju i alla fall hoppas.
Erik skulle eventuellt försöka sluta tidigare oxå, så vi skulle hinna gå på marken tillsammans, vi får se hur det går. Vi har ju våra planer på att föda barn på onsdag, för det skulle passa så bra då. Då är det 10 dagar kvar tills Erik slutar sitt nuvarande jobb. Får se om bebis tycker som vi, man kan ju alltid hoppas.
Samtidigt så vet jag ju att man ska inte förvänta sig att få tidigare, för oftast så får man senare, även om procentsatsen säger att lika många får mellan vecka 38-40 som mellan vecka 40-42. Men jag hoppas att jag inte kommer höra till skaran som får i vecka 42. Har gått över tiden en gång, å den erfarenheten klarar jag mig gärna utan.
Vad har hänt idag då? Inte mycket som sagt. Har fortfarande lite små-ont i nedre delen av magen, men om det är förlossning på gång eller om det kan vara foglossning vet jag inte, det visar sig väl, förr eller senare. Annars så har Petra varit här med sin karl "Grytan", fast han försökte tala om att han hette Jocke... Grytan passar bättre *bestämt*. De var här å hämtade en babybag, och så fikade vi lite. Sen skulle de hälsa på nån mer ute i Lanna. Å Erik fortsatte med sitt renoveringsarbete här hemma. Håller ju på och förbereder för att koppla in luftvärmepumpen. Å jag hoppas verkligen att vi får den på plats innan bebis har kommit, vad smidigt det skulle vara. Skönt om inte annat. Börjar kännas kallt här nere. Bara 20 grader varmt här nere om dagarna. Förutom i köket där det är varmare, men det beror väl främst på att kyl och frys står där.
Vid 16-tiden måste vi åka hemifrån, då ska barnen hem till sin pappa igen. Å nästa gång som de planerat ska komma så har jag gått 40 fulla veckor, men då hoppas jag verkligen att bebis har tittat ut.
Måste snart sätta igång med lite mat, så vi är mätta och belåtna när vi åker, samt att Erik får matlåda tills i morgon när han ska iväg å jobba igen.
Vad jag ska pyssla med nästa vecka är inte så mycket bestämt, förutom marken då.. å får vi som vi vill så får vi bebis på Onsdag. Vi försökte tala om det för bebis igår kväll, får väl hoppas att hon/han tycker det samma.
Nu ska jag försöka hitta på nåt vettigt att göra. Typ fixa mat...
host och snörvel
Ja, som rubriken säger, host och snörvel. Fast Erik står för hostandet och jag för snörvlandet. Började med lite ont i halsen, som jag inte känner nu längre, men det brukar komma tillbaka framåt 5 på morgonen. Efter ytterligare några timmar så börjar det killa i halsen. Och på det så är man kissnödig nästan var 3:e timme. Gissar att det är träning inför bebis, som kommer att hålla sin stackars mamma vaken flera gånger om natten. Låter det inskränkt tycker ni? Att den bara kommer att väcka mig? Riktigt så är det inte. Visst kan väl Erik oxå gå upp med en bebis, men han har nog jäkligt svårt att få fram nån mat åt den. Det trolleriet är det bara jag som kan stå för. I alla fall om det funkar med amningen, vilket jag både hoppas och vill.
Nu har man iaf gått 37 fulla veckor + 1 hel dag. Så visst går tiden framåt, men som sagt, den går långsamt, mycket långsamt. Men jag försöker vänja mig vid tanken om att bebis kommer när den är färdig, inte en dag tidigare. Men det är svårt att tänka så oxå. När allt börjar kännas tungt, man flåsar efter minsta ansträngning, och det känns som om man inte orkar mer. Men det är i sådana här lägen som man ska lyssna på kroppen, och ta det så lugnt den vill. Så jag lyder snällt.
Sitter här å skriver å smaskar i mig ett äpple ute från ena äppelträdet. Det är höstfrukst, som har börjat mogna ordentligt nu, himmelskt goda är de kan jag lova. Det bästa med det är ju att de för det första är hemmaodlade, för det andra har de inga besprutningar och skillnaden mellan köpta äpplen och sådana som växer hemma på träd är att det inte blir lika tjockt skal på de som växer hemma. Men det kanske det bara är jag som har tänkt på?
Vad händer annars då med hemmet kanske någon undrar? Ja, det går i sakta mak frammåt i alla fall. Igår så var Lasse här och slipade ur fönstren, som ska målas om. Jag och Erik var in till ikea och skulle ha lite hyllor att ha som fönsterbrädor. Hittade billiga sådana med. Tog sin stund, å jag var helt slut när vi kom hem. Vi var även in till Jysk och skulle kolla där, om de hade några vettiga gardiner, men det hittade jag tyvärr inga. Tänkte att vi skulle ha likadana gardiner i vardagsrummets båda fönster. Men vi hittade inga som vi riktigt tyckte passade där. Men jag har hittat snygga inne i Örebro stad, på Ohlssons tyger och stuvar. Panellängder, kommer bli snyggt när man väl kommer sig för å köper dem. Ska även köpa tyg till gardiner åt Nathalie, har lovat henne prinsessgardiner, som den prinsessa hon är. Men att köpa färdigsydda sådana vart bara väldigt dyrt. 250 kr ville de ha för det. Nä ni, nån måtta får det vara, så svårt är det inte att sy själv. Någon gång måste väl även jag lära mig? Jag menar kan mamma så kan väl jag?
Igår inhandlades även en del saker som ska vara hit till hemmet, lite färg, penslar, spackelskrapor, slippapper bland annat. Just ja, tassar till skötbordet och lack, även det till skötbordet.
Strax måste vi väl iväg å handla oxå, vet inte om jag orkar, känns som att jag mest ska hålla mig till att sitta eller ligga rätt still för att känna mig som allra bäst, å så känns det väl nästan jämt när man är sjuk. Så nu, bara för att jag är gravid så ska jag nog lyssna extra noga på kroppen, å inte trotsa förkylningen, för det kommer jag nog inte ha nåt för i alla fall. Erik har varit duktig och klippt gräset idag. *plus i kanten*. Nädå, skönt att han faktiskt tar tag i det!
Nu ska jag försöka övertala bebis att vara snäll mot mig...
Nu har man iaf gått 37 fulla veckor + 1 hel dag. Så visst går tiden framåt, men som sagt, den går långsamt, mycket långsamt. Men jag försöker vänja mig vid tanken om att bebis kommer när den är färdig, inte en dag tidigare. Men det är svårt att tänka så oxå. När allt börjar kännas tungt, man flåsar efter minsta ansträngning, och det känns som om man inte orkar mer. Men det är i sådana här lägen som man ska lyssna på kroppen, och ta det så lugnt den vill. Så jag lyder snällt.
Sitter här å skriver å smaskar i mig ett äpple ute från ena äppelträdet. Det är höstfrukst, som har börjat mogna ordentligt nu, himmelskt goda är de kan jag lova. Det bästa med det är ju att de för det första är hemmaodlade, för det andra har de inga besprutningar och skillnaden mellan köpta äpplen och sådana som växer hemma på träd är att det inte blir lika tjockt skal på de som växer hemma. Men det kanske det bara är jag som har tänkt på?
Vad händer annars då med hemmet kanske någon undrar? Ja, det går i sakta mak frammåt i alla fall. Igår så var Lasse här och slipade ur fönstren, som ska målas om. Jag och Erik var in till ikea och skulle ha lite hyllor att ha som fönsterbrädor. Hittade billiga sådana med. Tog sin stund, å jag var helt slut när vi kom hem. Vi var även in till Jysk och skulle kolla där, om de hade några vettiga gardiner, men det hittade jag tyvärr inga. Tänkte att vi skulle ha likadana gardiner i vardagsrummets båda fönster. Men vi hittade inga som vi riktigt tyckte passade där. Men jag har hittat snygga inne i Örebro stad, på Ohlssons tyger och stuvar. Panellängder, kommer bli snyggt när man väl kommer sig för å köper dem. Ska även köpa tyg till gardiner åt Nathalie, har lovat henne prinsessgardiner, som den prinsessa hon är. Men att köpa färdigsydda sådana vart bara väldigt dyrt. 250 kr ville de ha för det. Nä ni, nån måtta får det vara, så svårt är det inte att sy själv. Någon gång måste väl även jag lära mig? Jag menar kan mamma så kan väl jag?
Igår inhandlades även en del saker som ska vara hit till hemmet, lite färg, penslar, spackelskrapor, slippapper bland annat. Just ja, tassar till skötbordet och lack, även det till skötbordet.
Strax måste vi väl iväg å handla oxå, vet inte om jag orkar, känns som att jag mest ska hålla mig till att sitta eller ligga rätt still för att känna mig som allra bäst, å så känns det väl nästan jämt när man är sjuk. Så nu, bara för att jag är gravid så ska jag nog lyssna extra noga på kroppen, å inte trotsa förkylningen, för det kommer jag nog inte ha nåt för i alla fall. Erik har varit duktig och klippt gräset idag. *plus i kanten*. Nädå, skönt att han faktiskt tar tag i det!
Nu ska jag försöka övertala bebis att vara snäll mot mig...
Det går framåt
Tur det, hade varit trist om det gått baklänges. Men, men, nu ska det väl inte vara så fasligt långt kvar tills bebis vill komma, men det är väl säkrast att inte ropa hej ännu. Håller fast i mina förhoppningar om att bebis ska komma tidigare, men det är ju inget man kan garantera. Det kan iofs ingen garantera. Men man kan ju iaf hoppas. Vill inte alls gå över tiden, skulle inte vara roligt alls. Har ju gjort det en gång, så jag är glad om jag slipper det.
Men med tanke på de förhoppningar man har så kommer ju tiden som är kvar kännas olidligt lång. Tycker att varje dag sniglar sig fram, händer ingenting och man verkligen letar tecken på att en förlossning kan vara på gång, men nej då, ingenting någonstans. Nu börjar det gå till den grad att man längtar efter värkar, längtar efter smärta. Eller längtar efter smärta kanske är fel att säga, har ju haft ont av njursten förut, å det var ju inte kul alls... så den smärtan är jag glad om jag slipper.
BM tror iaf att jag kommer få innan 13 oktober, eller hon sa att om hon får gissa så kommer den lite innan... ååååå vad jag hoppas att hon har rätt.
Annars har inte mycket hänt här hemma. Vi har fixat lite grejor, har skrapat av limrester och mattrester från golvet i vardagsrummet, så det ska väl vara klart nu så vitt jag vet. Vi har satt upp en list runt badkaret där uppe, så att det inte ska rinna ut så mycket vatten på golvet. Men det känns inte som om det kommer hjälpa nämnvärt tyvärr. Nästa problem är skötbordet, som visserligen står färdigmonterat och där i ligger kläder till bebis och så där, men problemet är att det bara är laserat, och inte lackat, vilket tyvärr gör att det inte är så roligt att ställa det på golvet där uppe. Får se hur vi löser det problemet.
Nu kom äntligen Erik hem, hade börjat undra vart han tagit vägen... Så nu ska jag gå å vara lite social!
Men med tanke på de förhoppningar man har så kommer ju tiden som är kvar kännas olidligt lång. Tycker att varje dag sniglar sig fram, händer ingenting och man verkligen letar tecken på att en förlossning kan vara på gång, men nej då, ingenting någonstans. Nu börjar det gå till den grad att man längtar efter värkar, längtar efter smärta. Eller längtar efter smärta kanske är fel att säga, har ju haft ont av njursten förut, å det var ju inte kul alls... så den smärtan är jag glad om jag slipper.
BM tror iaf att jag kommer få innan 13 oktober, eller hon sa att om hon får gissa så kommer den lite innan... ååååå vad jag hoppas att hon har rätt.
Annars har inte mycket hänt här hemma. Vi har fixat lite grejor, har skrapat av limrester och mattrester från golvet i vardagsrummet, så det ska väl vara klart nu så vitt jag vet. Vi har satt upp en list runt badkaret där uppe, så att det inte ska rinna ut så mycket vatten på golvet. Men det känns inte som om det kommer hjälpa nämnvärt tyvärr. Nästa problem är skötbordet, som visserligen står färdigmonterat och där i ligger kläder till bebis och så där, men problemet är att det bara är laserat, och inte lackat, vilket tyvärr gör att det inte är så roligt att ställa det på golvet där uppe. Får se hur vi löser det problemet.
Nu kom äntligen Erik hem, hade börjat undra vart han tagit vägen... Så nu ska jag gå å vara lite social!
Nya äventyr.
Har vi varit med om nu kan jag säga. Eller i första hand jag. Blivit iaf några erfarenheter rikare på köpet oxå. Men jag hade ju hellre önskat att jag slapp de erfarenheterna. Men, men, man kan inte få allt här i världen.
Vad har då hänt? Jo ni, jag har åkt på njursten. Och som gravid så kan de inte göra så mycket åt det, antingen får man kissa ut stenarna själv, eller så hoppas man på att det går över. Blir det akut så sätter de en slang i ryggen, in i njuren och avlastar den, och på så sätt så slipper man ha ont. För den som inte är gravid så kan man skjuta sönder dem med laser, och sen få nåt preparat så att man blir av med det, men så gör man inte på den som är gravid.
Jag kan meddela att det gör ont som fan, man mår pest, har taskig matlust å man vet inte åt vilket håll man ska vända sig. Så det gör riktigt jäkla svinont. Men det där var väl nåt jag helst hade varit utan, tycker det räcker med att jag är gravid.
Men det hela slutade med att vi fick åka in till förlossningen, å innan man kunde komma på vad det var så hade jag pissont, å åt inte annat än alvedon mot smärtan, som inte hjälpte speciellt mycket. Det vart ju inte bättre för att man mådde illa som en tok, så man kräktes så fort man fått ner nåt i magen. Man har så ont så man mår illa. Erik tyckte att det kunde ju vara ett sätt att hantera smärtan när det väl är dags för förlossning, men det är himla stor skillnad. Okej, båda sakerna gör förbannat ont, men handlar det om förlossning så brukar man iaf ha paus mellan värkarna, då man kan slappna av å ta det lugnt. Det kan jag lova att det har du inte när du har njursten. Då gör det ont precis hela tiden, eller iaf så länge de ligger på fel ställe.
Men en liten fördel är väl att nu har vi fått se hur det ser ut på USÖ:s förlossning och BB. Ska man gå på studiebesök nu för tiden där, så får man samlas i en aula och kolla på bildspel... men nu har vi sett allt, hur det ser ut å så där. Men gissningsvis så kommer inte vi föda barn där i alla fall, iaf om jag får bestämma.
Mer då, ja, igår så packade jag äntligen den där berömda BB-väskan, eller jag packade i alla fall lite av den. Inte allt, hade inte allt hemma så jag kunde packa ner. Så nu vet jag att jag måste köpa lite fler sockor till bebis, gosiga filtar lär behövas oxå. Men annars så är det mesta i väskan för bebis nerpackat, kläder till mig är packat, det jag mer borde packa ner är schampo och sånt där, men jag hade inget extra så det gick inget vidare. Aja, det löser sig :-).
Nu ska jag snart dra igång en maskin med tvätt till, ska bara kolla ifall tvätten i tumlaren är torr eller inte. Har en massa mörk tvätt som ska tvättas. Så det ska fixas idag tänkte jag. Sen så blir det en tripp till Ica och så ska vi till färghandeln. Vi måste även förbi vid konsum å kasta skräp. Huga mycket blir det idag.
Det får räcka för idag :-).
Vad har då hänt? Jo ni, jag har åkt på njursten. Och som gravid så kan de inte göra så mycket åt det, antingen får man kissa ut stenarna själv, eller så hoppas man på att det går över. Blir det akut så sätter de en slang i ryggen, in i njuren och avlastar den, och på så sätt så slipper man ha ont. För den som inte är gravid så kan man skjuta sönder dem med laser, och sen få nåt preparat så att man blir av med det, men så gör man inte på den som är gravid.
Jag kan meddela att det gör ont som fan, man mår pest, har taskig matlust å man vet inte åt vilket håll man ska vända sig. Så det gör riktigt jäkla svinont. Men det där var väl nåt jag helst hade varit utan, tycker det räcker med att jag är gravid.
Men det hela slutade med att vi fick åka in till förlossningen, å innan man kunde komma på vad det var så hade jag pissont, å åt inte annat än alvedon mot smärtan, som inte hjälpte speciellt mycket. Det vart ju inte bättre för att man mådde illa som en tok, så man kräktes så fort man fått ner nåt i magen. Man har så ont så man mår illa. Erik tyckte att det kunde ju vara ett sätt att hantera smärtan när det väl är dags för förlossning, men det är himla stor skillnad. Okej, båda sakerna gör förbannat ont, men handlar det om förlossning så brukar man iaf ha paus mellan värkarna, då man kan slappna av å ta det lugnt. Det kan jag lova att det har du inte när du har njursten. Då gör det ont precis hela tiden, eller iaf så länge de ligger på fel ställe.
Men en liten fördel är väl att nu har vi fått se hur det ser ut på USÖ:s förlossning och BB. Ska man gå på studiebesök nu för tiden där, så får man samlas i en aula och kolla på bildspel... men nu har vi sett allt, hur det ser ut å så där. Men gissningsvis så kommer inte vi föda barn där i alla fall, iaf om jag får bestämma.
Mer då, ja, igår så packade jag äntligen den där berömda BB-väskan, eller jag packade i alla fall lite av den. Inte allt, hade inte allt hemma så jag kunde packa ner. Så nu vet jag att jag måste köpa lite fler sockor till bebis, gosiga filtar lär behövas oxå. Men annars så är det mesta i väskan för bebis nerpackat, kläder till mig är packat, det jag mer borde packa ner är schampo och sånt där, men jag hade inget extra så det gick inget vidare. Aja, det löser sig :-).
Nu ska jag snart dra igång en maskin med tvätt till, ska bara kolla ifall tvätten i tumlaren är torr eller inte. Har en massa mörk tvätt som ska tvättas. Så det ska fixas idag tänkte jag. Sen så blir det en tripp till Ica och så ska vi till färghandeln. Vi måste även förbi vid konsum å kasta skräp. Huga mycket blir det idag.
Det får räcka för idag :-).
Telefonförsäljare
Det finns telefonförsäljare och så finns det telefonförsäljare. De flesta som tänker sådana tänker att de borde få gå å brinna upp nånstans och bara försvinna från jordens yta, för helt roliga är de ju inte. Iaf inte de som inte fattar att man inget vill ha. Men den här han klår alla rekord. Fast han testade iofs nåt mer än att bara sälja telefoner, och hans dröm var att sjunga. Vad säger ni? Kan killen sjunga? Klicka på länken nedan så får ni se...
http://www.dailymotion.com/video/x28kc4_britains-got-talent-paul-sings-oper_music
(Kan tillägga att jag hört den här för ett antal månader sen, men då via you tube, men principen är iaf den samma. Lyssna och njut, det gjorde jag BÅDA GÅNGERNA.
Nån skrev en kommentar här i min blogg om att det var ett litet party den 7 Oktober, å de tycker att vi ska komma dit, ja jo.. det kanske går, jag vet ju inte om jag kanske ligger på förlossningen då, eller kanske rent av är hemma med ett litet knytte... Inte vet jag vem det var som skrev heller, men jag gissar på att det var Emma... Tror inte vi har nåt att göra då, eller jag har ingen aning, för den kollen på kalendern har jag inte för tillfället, har koll på så mycket annat nu, så det känns som om jag inte kan ha koll på mycket mer än så här.
Inatt var förresten ingen rolig natt, men jag tänker berömma Erik eller berömma, jag tänker glorifiera honom eller nåt i den stilen, är nog lite dålig på att uttrycka mig där. Fick jätte ont i mage och rygg, som strålade ner mot höfterna och låren, efter att vi hållit på med sånt som vuxna brukar göra ibland i sängen. Visste inte åt vilket håll jag skulle vända mig till sist, låg mest å hade skit ont på ett ställe. Inte vart det bättre av att jag cyklade till affären å handlade lite, å sen cyklade hem igen. Då gjorde det än ondare. Någon mat pallade jag inte med att göra, fast jag sagt att jag skulle göra det, så Erik skulle få vila. Men under tiden som han låg i vilade, så låg jag å hade ont i soffan. Gick upp å väckte honom, och la mig bredvid honom och talade om hur ont jag hade och så. Å att han fick göra mat åt sig själv, för själv ville jag ingen ha. Han gjorde det, å jag tog ett par alvedon å sen så la jag mig i badkaret, å det hjälpte till viss del. Och ja, magen drog i hop sig å vart hård ibland, men inget farligt. Gjorde ju inte mer ont då än vad det gjorde annars. Senare så åkte Erik till jobbet, men det tog inte många timmar förens jag bad honom att komma hem igen, visste inte vart jag skulle ta vägen. Å snäll som han var så tog han ledigt å åkte hem till mig, för han tyckte synd om mig. Å jag tyckte det var så himla rart gjort. Vart riktigt rörd då. Han var nervös och orolig å trodde de var nåt galet med bebis, men det var det ju inte (för den sparkade å levde om som tusan). Efter att jag tagit alvdon andra gången på natten så släppte magvärken, men ryggen fortsatte att göra ont. Det slutade inte förens vid 5 på morgonen å jag hade tagit ett par alvedon till.
Nu känns det ju iaf bättre, men ryggen känner jag av fortfarande.
Har varit in till örebro idag å kollat upp duschkabiner, men det är svårt att hitta, duschväggar finns, å de lämpliga kabiner som man kan lyckas hitta är oftast bara duschväggar, å dessutom genomskinliga, tycker inte om att duscha för genom vårat badrumsfönster så är det fri insyn... Gör väl inget så länge det bor en pensionär där, blir väl värre om det flyttar in nån yngre.. vem vet vad de kan hållas med.. de kanske glor på grannarna med kikare...
Nu ska jag försöka plocka lite här hemma... Dvs plocka ur diskmaskin å plocka i det som är smutsigt...
Kram på er!!
http://www.dailymotion.com/video/x28kc4_britains-got-talent-paul-sings-oper_music
(Kan tillägga att jag hört den här för ett antal månader sen, men då via you tube, men principen är iaf den samma. Lyssna och njut, det gjorde jag BÅDA GÅNGERNA.
Nån skrev en kommentar här i min blogg om att det var ett litet party den 7 Oktober, å de tycker att vi ska komma dit, ja jo.. det kanske går, jag vet ju inte om jag kanske ligger på förlossningen då, eller kanske rent av är hemma med ett litet knytte... Inte vet jag vem det var som skrev heller, men jag gissar på att det var Emma... Tror inte vi har nåt att göra då, eller jag har ingen aning, för den kollen på kalendern har jag inte för tillfället, har koll på så mycket annat nu, så det känns som om jag inte kan ha koll på mycket mer än så här.
Inatt var förresten ingen rolig natt, men jag tänker berömma Erik eller berömma, jag tänker glorifiera honom eller nåt i den stilen, är nog lite dålig på att uttrycka mig där. Fick jätte ont i mage och rygg, som strålade ner mot höfterna och låren, efter att vi hållit på med sånt som vuxna brukar göra ibland i sängen. Visste inte åt vilket håll jag skulle vända mig till sist, låg mest å hade skit ont på ett ställe. Inte vart det bättre av att jag cyklade till affären å handlade lite, å sen cyklade hem igen. Då gjorde det än ondare. Någon mat pallade jag inte med att göra, fast jag sagt att jag skulle göra det, så Erik skulle få vila. Men under tiden som han låg i vilade, så låg jag å hade ont i soffan. Gick upp å väckte honom, och la mig bredvid honom och talade om hur ont jag hade och så. Å att han fick göra mat åt sig själv, för själv ville jag ingen ha. Han gjorde det, å jag tog ett par alvedon å sen så la jag mig i badkaret, å det hjälpte till viss del. Och ja, magen drog i hop sig å vart hård ibland, men inget farligt. Gjorde ju inte mer ont då än vad det gjorde annars. Senare så åkte Erik till jobbet, men det tog inte många timmar förens jag bad honom att komma hem igen, visste inte vart jag skulle ta vägen. Å snäll som han var så tog han ledigt å åkte hem till mig, för han tyckte synd om mig. Å jag tyckte det var så himla rart gjort. Vart riktigt rörd då. Han var nervös och orolig å trodde de var nåt galet med bebis, men det var det ju inte (för den sparkade å levde om som tusan). Efter att jag tagit alvdon andra gången på natten så släppte magvärken, men ryggen fortsatte att göra ont. Det slutade inte förens vid 5 på morgonen å jag hade tagit ett par alvedon till.
Nu känns det ju iaf bättre, men ryggen känner jag av fortfarande.
Har varit in till örebro idag å kollat upp duschkabiner, men det är svårt att hitta, duschväggar finns, å de lämpliga kabiner som man kan lyckas hitta är oftast bara duschväggar, å dessutom genomskinliga, tycker inte om att duscha för genom vårat badrumsfönster så är det fri insyn... Gör väl inget så länge det bor en pensionär där, blir väl värre om det flyttar in nån yngre.. vem vet vad de kan hållas med.. de kanske glor på grannarna med kikare...
Nu ska jag försöka plocka lite här hemma... Dvs plocka ur diskmaskin å plocka i det som är smutsigt...
Kram på er!!
Nu börjar det likna nåt
Här hemma alltså, det börjar likna ett hem mer och mer. Gardiner börjar komma upp i fönstren, blommor står där de ska, och lite lampor som ger ett hemtrevligt sken på kvällskvisten.
Men det stora vardagsrummet ska vi inte prata om, det ska renoveras, men där står en hel drös med kartonger, de flesta är visserligen tomma, och flera av dem ska ut i förrådet och stå där. Det är prydnader i dem, å de kan vi inte få upp förens det stora vardagsrummet är i ordninggjort. Vi får hoppas att vi hinner få ordning på det, innan bebis kommer. Återstår att se om jag får gå tiden ut eller om jag får lite tidigare. Erik tycks tänka så att det är lugnt fortfarande, att än tänker inte någon bebis titta ut, å allra helst så kommer det ta en vecka extra. Själv tycks jag inte kunna göra nåt för att få honom att tänka att bebis kan komma tidigare, å jag har tröttnat på att tjata.
Nu har vi äntligen sovit här i vårat hus i några nätter, å det känns bra, eller några nätter, ganska många nätter. Är glad att jag slapp sova här ensam första nätterna, huga, läskigt när det knarrar å låter konstigt på natten, ljud som man inte är van vid, å hjärnan spelar en ett antal spratt. Är man på övervåningen, å ligger i sängen, det är mörkt å man hör hur det knarrar och knäpper lite var stans, så får man snart för sig att det är inbrott, å man undrar genast vart telefonen är å man funderar på om man verkligen låst dörren osv. Man blir rätt paranoid så här i början. Tur det går över sen, när man är lite mer hemmastadd.
Men förlossningen närmar sig med stormsteg, sist jag kollade så var det innan vi hade internet, å innan vi hade flyttat hit, då var det typ 53 dagar kvar, nu är det helt plötsligt bara 38 dagar kvar, huga vad tiden går fort. Fast samtidigt så känns det som om det går jätte långsamt.
Har börjat föräldragruppen här i Fjugesta, å den är bra mycket trevligare än den vi var med i, i Örebro. Idag handlade det om förlossningen, vi höll på länge, å hjälp vilken träsmak man fick av de där stolarna, ryggen kändes paj efter åt, å att kolla på en föda barn film kändes som rena rama döden.
Annars här hemma i kaoset så känns det mesta bara halvfärdigt, å det känns itne helt bra att få hit barnen till helgen som kommer, men jag saknar dem självklart i massor. De kommer ju säkert snå åt sig en massa småprylar, skulle inte förvåna mig det minsta.
Nähe, det får vara nog för i dag, snart ska jag börja med maten, fast jag är trött som en gnu, känns som om jag skulle kunna sova en mindre evighet. Men det har man tyvärr inte tid med.
Ha de gott!
Men det stora vardagsrummet ska vi inte prata om, det ska renoveras, men där står en hel drös med kartonger, de flesta är visserligen tomma, och flera av dem ska ut i förrådet och stå där. Det är prydnader i dem, å de kan vi inte få upp förens det stora vardagsrummet är i ordninggjort. Vi får hoppas att vi hinner få ordning på det, innan bebis kommer. Återstår att se om jag får gå tiden ut eller om jag får lite tidigare. Erik tycks tänka så att det är lugnt fortfarande, att än tänker inte någon bebis titta ut, å allra helst så kommer det ta en vecka extra. Själv tycks jag inte kunna göra nåt för att få honom att tänka att bebis kan komma tidigare, å jag har tröttnat på att tjata.
Nu har vi äntligen sovit här i vårat hus i några nätter, å det känns bra, eller några nätter, ganska många nätter. Är glad att jag slapp sova här ensam första nätterna, huga, läskigt när det knarrar å låter konstigt på natten, ljud som man inte är van vid, å hjärnan spelar en ett antal spratt. Är man på övervåningen, å ligger i sängen, det är mörkt å man hör hur det knarrar och knäpper lite var stans, så får man snart för sig att det är inbrott, å man undrar genast vart telefonen är å man funderar på om man verkligen låst dörren osv. Man blir rätt paranoid så här i början. Tur det går över sen, när man är lite mer hemmastadd.
Men förlossningen närmar sig med stormsteg, sist jag kollade så var det innan vi hade internet, å innan vi hade flyttat hit, då var det typ 53 dagar kvar, nu är det helt plötsligt bara 38 dagar kvar, huga vad tiden går fort. Fast samtidigt så känns det som om det går jätte långsamt.
Har börjat föräldragruppen här i Fjugesta, å den är bra mycket trevligare än den vi var med i, i Örebro. Idag handlade det om förlossningen, vi höll på länge, å hjälp vilken träsmak man fick av de där stolarna, ryggen kändes paj efter åt, å att kolla på en föda barn film kändes som rena rama döden.
Annars här hemma i kaoset så känns det mesta bara halvfärdigt, å det känns itne helt bra att få hit barnen till helgen som kommer, men jag saknar dem självklart i massor. De kommer ju säkert snå åt sig en massa småprylar, skulle inte förvåna mig det minsta.
Nähe, det får vara nog för i dag, snart ska jag börja med maten, fast jag är trött som en gnu, känns som om jag skulle kunna sova en mindre evighet. Men det har man tyvärr inte tid med.
Ha de gott!
