Förbannade grannar

Man kan ju bli vansinnig för mindre här hemma. Idag, när vi äntligen hade tid, och svärfar kunde vara snäll nog och hjälpa till, så skulle vi sätta upp lister i vardagsrummet. Men för att få fast dem, så var man ju tvungen att borra. Gick ju inte att komma ifrån. Ser ju inte klokt ut om man försöker limma fast dem, så har de gjort i hallen, med en skarv på en millimeter in till väggen som resultat. Snyggt? Nej..
Svärfar kom hit kvart över sex, jag tänkte att jag och Nathalie skulle slippa oväsendet, så vi gick ut och tog en promenad, på vägen hem, så möter vi grannen, han som bor under oss. Får mig en liten söt utskällning om att man minsannn inte borrade den tiden på dygnet, och att man skulle försöka borra när det var så få hemma som möjligt. Hur lätt är det i det hus vi bor i??? Mitt emot oss bor en 40 åring, henne ser man knappt röken av. Under henne bor en kärring, som har fått ett antal strokes, gör inte annat än att sitta vid sitt jäkla köksbord och glo ut genom fönstret. Hon är pensonär. Han som bor under oss är pensionär, och nästan alltid hemma. Snett under oss, ännu ett pensionärspar, precis bredvid oss, en hörselskadad pensionär... Kan någon bara tala om för mig när pensionärer utan husdjur visar sig utanför dörren? Ska jag börja föra dagbok över när de är hemma och när de är borta? Jobbar man så har man taskigt med tid att hålla på om dagarna, helgerna är de gångerna man har tid, tyvärr. Och när vi väl vill få till det, ja då kommer en granne och gnäller. Vi tog upp det med en annan granne, och han tyckte med det var konstigt, han är väl typ pensionär han med. Samtidigt så står det på en lapp nere i trapphuset att man ska uppmuntra renovering... hmmm jo jag tackar ja.. Va tusan, vill de ha lugn å ro kan de väl ta in på närmsta ålderboende... *grrrrr* *förbannad*.

Har i alla fall varit kattvakt nu i helgen, och det har gått bra, Kisse rev ingenting, och gjorde inte allt för mycket ofog. Förutom att mina fötter var kuliga att leka med.

I förmiddags så fick Erik äntligen känna att bebis sparkade där inne i magen, trodde han skulle bli glad av att känna det, men han reagerade knappt... ja ja.. får väl se om han beter sig annorlunda efter ultraljudet.

Nähe.. nu ska jag fixa lite med tvätten som ska tvättas ikväll.. pust å stön..
//Linda


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0