Mycket har hänt

Sen senast kan man säga. Det var dessutom ett bra tag sen jag uppdaterade här. Dåligt gjort av mig. Men det har helt enkelt inte blivit av, har inte orkat, inte hunnit och så vidare. Ja, det finns många ursäkter må jag säga.
Men jag kan ju börja berätta om julen, och sista veckan på jobbet. Veckan innan jul skulle ju vara sista veckan, och det kom självaste avdelningschefen ut och sa till mig. En halvitmme senare så kom Anna från uniflex och sa att jag fått förlängt. Så nu har jag jobb till 12 januari. Sen är jag väl antagligen utan. Återstår att se. Men jag hörde mig i alla fall för om det hela, och jag får använda min chef som referens i alla fall. Bra det. Så nu är det bara att hoppas att något annat dyker upp, eller att jag lyckas leta rätt på nåt annat.
På fredagen fick ju jobba som tokar, men jag fyllde upp med pedaler och paneler, så jag gissar att det kommer vara tomt när jag kommer tillbaka dit nästa år.
Julen var trevlig och mysig på alla sätt och vis, men det kändes lite konstigt att inte vara hemma, saknade min egen familj nåt enormt, men det gick bra i alla fall. Fick fina klappar och så. Barnen var i extas, vart jätteglada för alla sina klappar och har lekt duktigt med dem. Kul att se. På julafton så var ju alla små barn där, dvs mina två busfrön och så Leo, och de lekte snällt ihop hela dagen. Alex åt ingen julmat då, han föredrog att ta en middagslur på några timmar. Han somnade i soffan, och där sov han gott, fast vi andra satt ett par meter bredvid och pratade och åt massa mat.
Tomten kom, Alexander öppnade dörren, tyckte att tomten skulle komma ner till oss andra och höll honom i handen. Men istället för att dela ut julklappar så tyckte Alex att tomten och han skulle spela orgel.eller elpiano. Men till sist fick de öppna klapparna och alla var nöjda och glada.
Jag och Erik fick bland annat ett nytt lakansett, och det ska jag snart gå och bädda med i våran säng.

I mellandagarna så åkte vi iväg på kryssning tillsammans med Linda och Petter. Väldigt trevligt, men jag kände mej aningens tråkig då jag antingen hade ont i huvudet eller kände mej rejält trött om kvällarna, så att sitta i en rökig pubb var inget som kändes lockande, tydligen kände inte Erik för det heller, för han följde med mej. På nätterna vart jag väckt av Linda som snarkade, men hon var förkyld, men jag kan inte påstå att jag fick många timmars sömn he he. Men sova kan man göra en annan dag ;).
Första natten på båten så var det 11 pers på diskot, så det var rätt dött där. På det andra stället man kunde gå till så var det dansband.. yeeeaah vilket röj. Kändes inte speciellt kul på nåt av ställena. Kvällen efter så var det 90% finnar där, på discot var det finsk kareoke (värdelöst), och dansbadstråk på det andra stället. Men, men. Så är det ibland. Man kände sej rätt utanför när nästan alla var finnar, man fattade inte vad någon sa.. men, men..
Vi gick iaf i land i Helsingfors, tog spårvagnen in till centrum först och sen ut till ett ställe som heter Sealife. Mycket fint hade de där. Massa fina fiskar, och rockor och sådant. Man vart ju sugen på ett stort kar som man kunde ha en rocka och en haj i... vore coolt. Men vart ställer man ett 5000 liters kar utan att grannen blir nervös?
Det gungade lite på båten, rätt häftigt, men det kändes konstigt att gå i trappor, åkte inte hiss någon gång... kanske kan ses som lite nyttigt, vad vet jag.
Åt  i alla fall en massa god mat på båten, de hade massa god lax på julbordet där, och en hel massa annan god mat, åt i mängder. Mätt vart jag med.

Idag har vi stressat runt imassor, har köpt en klapp till Linnea, hon vart glad över den, fick en bamsekram av henne för den där ;). Nathalie fick ett Barbiprinsesslått, likadant fick LInnea, och båda vart glada över det. Alex fick en radiostyrd bil.. vad nu en treåring ska med den till... men morfar är ju morfar...
Åt även en massa god mat hos mamma med, kändes lite mer som jul nu, med alla tomtar och så... känns alltid speciellt hos lilla mamma.

Just ja, svärmor Marita ringde till min mamma, och de kom in på att de har gemensamma barnbarn, mamma missuppfattade det hela, så mamma trodde att jag var gravid, hon frågade mig flera gånger, och så vitt jag vet så är jag det inte, och vill inte bli det än heller, även om en liten finns planerad där någonstans i framtiden, helst innan erik blir 30... och helst innan jag fyller 28.

Nähe, nu ska jag ta mig en chokladbit till, och sen ska jag bädda rent i sängen. Kram på er alla!!

//Linda

SNÖÖÖÖÖ

Yepp, för en gångs skull så vart jag glad för snön... men det kanske jag ska komma ihåg frammåt i April någongång, när snön fortfarande kommer ligga vit på backen... För så kommer det säkert bli med den här sena vintern.
Men för tillfället så är jag iaf glad för snön... även om det inte är så jättemycket, täcker inte ens backen, bara vissa pertier som det är lite vitt på. Men som jag längtar efter snön...
Det måste ju vara snö på julafton, annars är det nåt som inte stämmer.

Jaha, förra veckans jobb gick ju bra, slutade tidigt på fredagen, hämtade present från uniflex, men den öppnas inte förrens på julafton. När jag väl kom hem så fick jag gå hem i halvstorm. Jag lovar, det blåste nog stormbyar, naturligtvis motvind hela vägen med. Hann lagom komma innanför dörren, så kom barnen. Jag var trött som en gnu, ville bara lägga mej ner och sova. Men säg den dagen man får som man vill som vuxen?!

Nästa vecka är sista veckan jag har på volvo i hallsberg, så mycket vet jag i alla fall nu. Får se om och när Uniflex ringer och talar om ifall jag får förlängt, eller om jag får byta arbetsplats och lära mej på nytt igen. För det var eventuellt prat om att jag skulle få börja jobba på Meritor i Lindesberg, och det vore ju trevligt som f*n helt enkelt. Smidigt skulle det vara med, och mer pengar i fickan med för den delen, för då skulle jag ju kunna jobba tvåskift.

Var och grattade syrran igår, trevligt var det. Åt jättegod smörgåstårta, om det inte hade varit för den jäkla kaviaren som var längst ner.. ni vet sån där äcklig Kalles.... *urk*. Har aldrig gillat det. Andra käkar det på allt, fy, förstår inte hur.

Har varit riktigt duktig under hela förra veckan. Vart 9 kilometers promenader varje dag. Första promenaden klockan 04:50 på morgonen, och den andra dirkekt när jag kom till våghustorget från jobbet i Hallsberg. Det är alltså 4,5 kilometer enkel väg. Så jag tycker att jag har varit lite duktig i alla fall.

Nu ska vi snart fixa sallad här hemma, sen så är det väl dags att börja förbereda inför morgondagen. Jippi, det ska bli så härligt att kliva upp klockan 5. Jo, för nästa vecka så blir det lite sovmorgon, på 45 minuter, för då kan Erik skjutsa in mig till stan, då slipper jag gå. Men jag kommer vara hur nervös som helst... undrar om Uniflex kommer ringa, och undrar om de säger att jag får fortsätta där eller om jag får gå till Meritor, jag hoppas sannerligen på att jag får komma till det sistnämnda stället... Då ska jag hälsa på avdelningen jag hade min praktik på.. ha ha. Bara gå dit å säga hej... se om det är någon kändis där ;).

Nähe.. dags för lite kvällskäk.

//Linda - längtar efter julen!!

allt du önskar kan du få?

Eller?? Nä, så är det inte, det är inte sant, det stämmer i alla fall inte för min del...
Jag fick mig en funderare idag, när jag kom hem, öppnade min mailbox och så... Arbetsförmedlingen erbjuder mig att gå en kurs som varar ett halvår, efter nyår. Men jag vet inte om jag kan gå, jag vet inte om jag kan få ledigt från jobbet för infoträffen. Och jag vet ju heller inte om jag får förlängt efter 22/12.

Och jag är ju fortfarande inskriven där, för att det ska gå lättare att få pengar, om jag eventuellt inte skulle få förlängt efter den 22:a då. Då får jag ju pengar från försäkringskassan. Och för att slippa extra pappersarbete så har vi gjort så.

Men nu är det precis som att de kräver av mig att jag ska gå på deras träffar, jag ska gå dit till honom trots att jag har ett jobb att gå till. För så länge jag är anmäld hos dem så ska jag följa deras kallelser... Jag trodde ju att man skulle prioritera sitt jobb, när man äntligen hade fått ett.  Men så är det tydligen inte. Jag ska visst ta ledigt, förlora en massa pengar, för att gå på möte hos min handläggare, och på infomöten.

Men anledningen till att kursen var så intressant var att man fick ta truckkort... (B). vet inte riktigt vad det innefattar, men det är ju användbart för någon som mig. Så det skulle jag inte ha något emot att ha. Men vi får väl se vad framtiden har att visa.


Jag publicerade gårdagens blogg idag, då jag inte lyckades med det igår, på grund av arbete med den här sidan.

Mer då?? Jo, jag har kommit på mig själv om att drömma mer och mer om framtiden... Och när jag drömmer om den så ser jag alltid en mycket liten människa.. ett barn... men det finns inte plats för ett barn nu, inte ekonomi heller. Eller det finns det om jag får jobba i ett år ungefär, så jag får upp min sjukpenningrundande inkomst... så jag får bra i föräldrapenning. Men samtidigt så är det lite väl tidigt att gå runt och ha sådana tankar i skallen.


Annars idag då?? Jag är poppis på jobbet.. det är visst trevligt att se mig och min blick varje morgon... jag ser så pigg och glad ut jämt... så det där med att jag är som en frisk vind på avdelningen kanske jag kan lägga till i mitt CV, för det tycks ju stämma väldigt bra. Men det är ju trevligt att folk tycker om mig iaf.

Har tagit hand om allt jag skulle ta hand om på jobbet idag, men det blir mycket att göra, men det är väl bra det, då hinns det inte med att kolla på klockan, och då går tiden fort dessutom, och det är ju himla bra. Är glad så länge jag slipper göra golv, för de är på tok för tunga för lilla mig, då kommer min rygg paja på minuten ungefär.

Erik har varit på Marieberg idag, och köpt mer julklappar åt mig, jag är nyfiken, jättenyfiken. Kan gå ut och kolla i förrådet... bara för att få lite att gissa på, men det är fult gjort. Å andra sidan skulle jag behöva dit för att kolla upp vad jag har kvar att slå in i papper.
Jag ska även köpa fler klappar till Erik, ett paket till Nea och så ska ju Leo få en klapp oxå, såklart.


Imorgon ska jag vara lat, då tänker jag äta mat på jobbet... orkar bara inte göra middag idag.
Har varit och handlat nyss, funderar på att ta tag i lite städning en stund... så jag får lite gjort här hemma. Så det lär väl betyda att jag inte har tid att sitta här.

//Linda, hjärtar min Erik

Provade att publicera denna blogg den 12/12, klockan 19, men utan framgång...

allt du önskar kan du få?

Eller?? Nä, så är det inte, det är inte sant, det stämmer i alla fall inte för min del...
Jag fick mig en funderare idag, när jag kom hem, öppnade min mailbox och så... Arbetsförmedlingen erbjuder mig att gå en kurs som varar ett halvår, efter nyår. Men jag vet inte om jag kan gå, jag vet inte om jag kan få ledigt från jobbet för infoträffen. Och jag vet ju heller inte om jag får förlängt efter 22/12.

Och jag är ju fortfarande inskriven där, för att det ska gå lättare att få pengar, om jag eventuellt inte skulle få förlängt efter den 22:a då. Då får jag ju pengar från försäkringskassan. Och för att slippa extra pappersarbete så har vi gjort så.

Men nu är det precis som att de kräver av mig att jag ska gå på deras träffar, jag ska gå dit till honom trots att jag har ett jobb att gå till. För så länge jag är anmäld hos dem så ska jag följa deras kallelser... Jag trodde ju att man skulle prioritera sitt jobb, när man äntligen hade fått ett.  Men så är det tydligen inte. Jag ska visst ta ledigt, förlora en massa pengar, för att gå på möte hos min handläggare, och på infomöten.

Men anledningen till att kursen var så intressant var att man fick ta truckkort... (B). vet inte riktigt vad det innefattar, men det är ju användbart för någon som mig. Så det skulle jag inte ha något emot att ha. Men vi får väl se vad framtiden har att visa.


Jag publicerade gårdagens blogg idag, då jag inte lyckades med det igår, på grund av arbete med den här sidan.

Mer då?? Jo, jag har kommit på mig själv om att drömma mer och mer om framtiden... Och när jag drömmer om den så ser jag alltid en mycket liten människa.. ett barn... men det finns inte plats för ett barn nu, inte ekonomi heller. Eller det finns det om jag får jobba i ett år ungefär, så jag får upp min sjukpenningrundande inkomst... så jag får bra i föräldrapenning. Men samtidigt så är det lite väl tidigt att gå runt och ha sådana tankar i skallen.


Annars idag då?? Jag är poppis på jobbet.. det är visst trevligt att se mig och min blick varje morgon... jag ser så pigg och glad ut jämt... så det där med att jag är som en frisk vind på avdelningen kanske jag kan lägga till i mitt CV, för det tycks ju stämma väldigt bra. Men det är ju trevligt att folk tycker om mig iaf.

Har tagit hand om allt jag skulle ta hand om på jobbet idag, men det blir mycket att göra, men det är väl bra det, då hinns det inte med att kolla på klockan, och då går tiden fort dessutom, och det är ju himla bra. Är glad så länge jag slipper göra golv, för de är på tok för tunga för lilla mig, då kommer min rygg paja på minuten ungefär.

Erik har varit på Marieberg idag, och köpt mer julklappar åt mig, jag är nyfiken, jättenyfiken. Kan gå ut och kolla i förrådet... bara för att få lite att gissa på, men det är fult gjort. Å andra sidan skulle jag behöva dit för att kolla upp vad jag har kvar att slå in i papper.
Jag ska även köpa fler klappar till Erik, ett paket till Nea och så ska ju Leo få en klapp oxå, såklart.


Imorgon ska jag vara lat, då tänker jag äta mat på jobbet... orkar bara inte göra middag idag.
Har varit och handlat nyss, funderar på att ta tag i lite städning en stund... så jag får lite gjort här hemma. Så det lär väl betyda att jag inte har tid att sitta här.

//Linda, hjärtar min Erik

Äntligen

Någon frågade mej varför jag är tillsammans med någon, om jag inte vet vad han känner för mej.. det har vissa orsaker.. han har haft vissa problem med sitt psyke, stängt in sina känslor, isolerat dem och gjort allt för att vara totalt känslokall under en tidigare del av sitt liv, på grund av att han blev ordentligt sårad. Och det är först nu han börjar hitta tillbaka till sig själv, han fick mycket hjälp av en psykolog ett tag. Jag vet ju att han tycker om mig, men jag vet inte om han någonsin kommer älska mig.. ja ni vet så där som man gör i ett förhållande.
Men ibland blir även jag otålig, osäker och vet inte på vilket ben jag ska stå riktigt... och då blir det så.. då ifrågasätter jag mycket.

Malins kommentar var ju rätt bra.. men det tycks finnas många sätt att visa sin kärlek på, vissa gör det tydligen inte bara i ord... det kanske är nåt att ha i åtanke när man känner sig som allra osäkrast?! Tåls att tänkas på...

Har annars varit på jobbet idag, måndag, seg och trött måndag... Huga. Men jag överlevde den med. Somnade alldeles för sent igår, på grund av min separationsångest.. överväger att ringa en psykolog... så dåligt kan det inte vara meningen att man ska må... usch och fy... Får ju min sambo att må dåligt över det hela till och med. Men det är söndagar som är värst... nu känns det rätt bra, men jag känner mej otroligt ensam...

Men dagen gick fort, hade massor att göra. Har lärt mig att göra den sista grejen som jag ska kunna vid min station... så nu vet jag precis hur man gör de sakerna... och det bidrog till att jag fick massor att göra... Hur jag ska hinna jobba ifatt med allt förstår jag inte, jag kanske borde jobba över lite, men då vet jag inte hur jag ska ta mig hem.. får väl se om det är någon ur samåkningen som ska jobba över nåt... eller om jag orkar jobba över... Ja, ja, bara att kämpa på...

Nu är klockan redan åtta, och jag funderar starkt på att gå och släcka lamporna, borsta tänderna och gå och lägga mej... sminket behöver jag inte tvätta av, för det har jag inget...
Hade gärna sett cityakuten... men tyvärr så orkar jag nog inte med det :/. Går det repris på det tro?!

Well well, ha en bra kväll alla... jag ska ligga hemma och sakna min älskling!


hmm, de håller på att fixa med bloggsidan, så jag har problem med att uppdatera.. klockan är iaf nu tio över åtta... får se när jag lyckas få iväg bloggen...

Frisbee in de spejs

Yepp, så ska det tydligen bli.. en frisbee i spejset..  nej, jag menar rymden... Jag snackar om han Christer, Fuglesang... killen med det knepiga efternamnet och det stora drömmen att få komma upp till jymden... å nu är han där... Nästan 50 bast gammal... Läste nyss att man blir pensinerad från astronauteriet när man är 60... jag trodde ju att man inte fick vara mer än 35 bast för att åka upp... Så hoppet kanske inte är kört för en annan heller... vad jag nu skulle upp i jymden att göra vet inte jag... Men ändå...
Kul att iaf en svenne fick komma upp... snacka om utbildning den killen har.. är inte avis på tentorna han har skrivit... jag tänker inte ens ge mig in på att få försöka läsa dem, skulle förmodligen inte fatta ett dyft av det hela...

Nu är det söndag, helgen har sprungit iväg lika fort som alltid. Och under veckan som kommer får jag fortsätta gå upp monstertidigt... Nu får jag ingen så kallad sovmorgon längre, till klockan 5... eller tio i fem om man så vill... Nu under nästa vecka, kommer klockan snällt att hoppa igång klockan 4:15. Allt för att jag ska hinna upp, och GÅ till våghustorget, och därifrån åka till jobbet.
Återstår att se om jag har ångestkänslor imorgon bitti, när jag ska gå hemifrån och Erik ligger kvar i sängen... Undrar om han någonsin tänker på mej när han ligger där och jag inte är hemma?? Tänker han på mej så som jag tänker på honom ibland?? Känner han något för mig?? Kommer han någonsin att göra det?? Betyder jag nåt speciellt för honom?? Eller är jag bara som en helt vanlig kompis som han råkar bo tillsammans med?? Det jag helt enkelt vill komma fram till är om jag har en speciell plats i hans hjärta.. borde kanske fråga honom om det, men jag vet inte i vilken ände jag ska börja då... och tänk om han svarar som jag inte önskar, då blir det bara tråkigt och jag blir bara ledsen...

Idag har Nathalie varit här några timmar, hon lekte med alla sina dockor, bytte kläder på dem, och så skulle de gå på kalas. Hennes docka fyllde dessutom 6 år.
Sen skulle visst hennes pappa köpa godis åt henne, sånt där mörkt, med gratis på... som hon sa själv. Jag översatte det själv till att det betydde lakris... när jag frågade henne om det var lakris hon menade så sa hon nej... men jag tror henne inte riktigt.

Glömde säga att jag förlorade min plånbok IGEN under förra veckan... så nu har jag ingen plånbok alls... den vart stulen... KUL... nä inte det minsta. Hade precis fått ett nytt kort, och aktiverat det. Och så blir jag av med det lika fort igen. Förbannade jävla skit säger jag. Men jag har spärrat det, så den kraken som försöker knäcka koden på det, och ta ut pengar kommer inte att lyckas.

Här hemma har vi annars tagit hand om tvätten, Erik har grejat med akvariet, så nu är sumpen nästan igång... vi ska sätta dit ytavrinningen, sen får vi väl se.. vet inte vad Erik säger, när vi ska koppla ihop allt igen... Men det visar sig väl...
Under veckan som kommer så ska vi få hem nya skummaren, äntligen säger jag...

Har bestämt mej för att lägga en del av min januarilön på ett årskort på haga träningscentrum... måste försöka komma igång... Inte nyttigt att va så här förbaskat värdelöst tränad.

Undrar när jag får veta om jag får fortsätta på volvo eller inte... Ska iaf bli skönt att vara ledig i mellandagarna. Åka på kryssning och så...

Kom att tänka på en sak här om dagen, som jag sa till Erik... vi firar ju faktiskt 1 år på nyårsafton... alltså att vi varit tillsammans i 1 år då... tiden går fort må jag säga. Sa det till Erik, men han reagerade knappt.. hmm han kanske inte bryr sig...
Då är det iaf fest hos Emma... ska man fira ett år tillsammans på en allmän fest?? Kanske man ska.. hmmm jag har ingen aning... Skulle visst inte bli så stor fest... men ändå...

Nä.. nu ska jag fortsätta greja lite här hemma...

//Linda

Hemmafix

Tänkte skriva hemma pul först.. men det där blir ju lite fel, om en norrman skulle råka komma över denna blogg.. för pul på norska betyder nåt helt annat än vad vi svenskar använder ordet som.. där betyder det k****a. Men så fula ord skrivs inte i denna blogg.
Uppdaterade inte igår... alltså min fredag på jobbet. Den vart både tråkig och rolig på samma gång. Känns lite trist när hela avdelningen springer runt och lyssnar på önskeskivan i sina musikmuffar.,.. alltså såna där radiokåpor. Jag har inga, jag kan inte heller lyssna på radion i min mobil, för jag har tappat ena öronproppen till dem. Finns ju fler, men de är större, så de får jag inte in mina öron. Illa. Ville allra helst lyssna på rix med för den delen, och det får jag inte in där jag jobbar till allt elände. Men alla sprang iaf runt där och lyssnade på sin musik, sen drog de igång en allmän radio så att säga, men jag stog ju på stationen bakom, så jag hörde inget iaf... Så jag stog där, och hade astråkigt, kände mej allmänt småsur och hade tråkigt, för Erik jobbade på trucken på sitt jobb, så han kunde inte svara på mina sms. Så allt var bara pest och pina. Så jag jobbade i min takt, och fick en hel del paneler gjorda. Kom in en panel som vi inte gör så jätteofta. Ingen såg ut att kunna hjälpa mej, så jag tog fram ritningen och gjorde den själv. Behövde bara lite hjälp med att hitta ett par skruvar. Allt annat gjorde jag själv. Kände mej lite stolt över mej själv. Ingen där trodde att jag kunde läsa ritning... ha ha.. det ingick i min utbildning som CNC-operatör. Men så här i efterhand så känner jag att jag skulle vilja gå utbildningen igen. Saknar den där tiden med Birgitta, Jimmy och Sten. Vi hade så himla kul under den där tiden. De hjälpte mej med tiden jag hade när jag gick ifrån mitt ex.
Men framåt eftermiddagen vart det kul igen. Bråkade en hel del med farbror Arne, han kommer få gå på starka valiumtabletter resten av livet säger han, om jag ska jobba kvar där. Det finns tydligen ingen annan som har så mycket svar på tal som jag... han lyckas sällan få tyst på mej... Han kom en gång från andra sidan avdelningen och sa att det luktade illa... jag sa att han nog hade näsan för nära mun...
En annan, en Jörgen, en rolig prick det.. han tog på min mage.. han skulle väl kittla mej eller nåt, när jag sträckte mej efter nåt som låg i en blålåda på en ställning. Jag är ju inte så lång, så jag får ju ofta stå på tå och så... Jag sa bara: Du tar på stort du... jag fick till svar: hmm du har då svar på allt...
Senare så gick han å åt på en apelsin... och han skalar inte hela.. en sparar lite längst ner vid den dära knoppen, och så att säga suger i sig apelsinen.. jag sa lite i förbifarten: du suger...
Men frukost och lunch var roligast... folk har lika roligt åt mej som jag har åt att ge svar på tal åt Arne... de tycker det är rätt åt honom.. det var ju han som en gång började... och jag bara fortsätter...
Så trots att det vart tist där en stund framåt eftermiddagen så hade jag i stort sätt kul ändå. Men saknade musik. Men fick saker gjorda iaf.
Har inga barn den här helgen, som jag egentligen skulle ha, men de var så sjuka.. så de fick stanna hos sin pappa, tyckte han själv.. Ska ringa och höra hur det är med dem sen.. saknar dem... känns tomt att inte träffa dem, det var ju 2 veckor sen..
En tanke som slog mej var: tänk om han försöker ta dem ifrån mej???

Idag har vi varit iväg till Karlslund, på julmarknad. En liten söt sådan. Men kallt var det. Gick bara igenom som snabbast. Träffade på jobbarkompis Åsa.. eller tanten *asg*. Mycket kul har vi tillsammans.

Nu är vi iaf hemma igen, Erik grejar med akvariet, drar strömmen och så till det, och allt som ska vara till. Jag ska väl slå in lite klappar, och så har jag köpt en julklapp till Erik. Jag köpte en ******* ha ha, så dum är jag inte så jag talar om det...

Nu väntar jag bara på lite grejor som ska komma med posten, och så väntar jag på Eriks klapp då. Sen ska jag bara köpa en klapp åt lilla Nea... eller lilla.. hon år ju hela 6 år. Hon ska få en barbie... en typ Bratz.. hon ville ha en sån.. så det ska jag köpa åt henne.

Nu ska jag väl försöka få nåt gjort här hemma.

//Linda.. som har lite ångest inför nästa vecka, då får jag inte träffa Erik, så då blir det en lessenvecka... Men Erik tycks inte förstå det där... Men så är det... när den ena känner och inte den andra... BLÄÄÄÄÄÄ

Testosteronpojkar

Ja ni... jag har visserligen riktigt kul på jobbet, även om uppgifterna är riktigt enformiga, och varje dag ser precis likadan ut som dagen innan. Man pratar med samma människor, man gör samma sak, man fyller på samma artiklar osv... Det ända som inte är, är att jag inte äter samma mat varje dag. Förutom frukosten... för den är likadan som dagen innan.
Men för att komma till rubriken. Man blir bara så full i skratt, majoriteten av killarna som jobbar på samma lina som mej, och som är i min ålder, är testosteronstinna. Värre än en nykläckt pubertetsgrabb. De spänner sig för varandra (bröstar upp sig, försöker se stora och tuffa ut), de tränar på gymmet regelbundet, och jämför varandras muskler. De buffas lite sins emellan, ungefär som handjur gör för att få honor ute i naturen, så min teori är att jag jobbar med djur.
Ett antal folk tycker det är bra att ha mej på avdelningen, de kallar mej för oblyg, och så tycker de att jag alltid har svar på tal :P.
Men visst, jag ska erkänna. Att många av pojkarna där ser riktigt bra ut, en ser riktigt rar ut, han är i min ålder, har en del muskler, men är lugn och snäll, och ingen spännis. Jag skojar ju bland de äldre jag, de som har en skopa humor, som inte är så småbarnslik.
Men oftast så är jag rätt ensam på jobbet, inte så kul... de är en så sammansvetsad grupp, så det är inte helt lätt att komma in, iaf inte bland de yngre. De äldre är mer öppensinnade kan man säga.
Allt är enformigt, och det är noll ergonomi. Även om jag kan sänka och höja mitt bord som jag jobbar vid, så är det ju inte så bara... även om det sker med 2 knappar. Men vi jobbar ju två olika personer vid detta bordet, och jag kan ju inte bara justera bordet som jag vill, jag menar, det krävs olika höjd vid olika moment.
Men man kan ju iaf jobba sig svettig där, utan större problem... Men ack så enformigt. Visst vill jag jättegärna fortsätta att jobba, det är ju självklart, så man tjänar lite pengar och så, men samtidigt så har jag jäkligt svårt att se min framtid på ett jobb som är så monotont och tråkigt så man typ har ångest var morgon man ska åka dit...
Separationsångesten hänger i fortfarande, kommer bli hemskt nästa vecka, då kommer jag knappt se röken av min sambo. Och jag vet, många klarar sådant alldeles utmärkt, att sånt är livet, så är det att jobba. Och många tycker inte att det är livsviktigt att träffa sin sambo varje dag. De flesta resonerar att de träffas ju nästa vecka, de kan prata en annan dag, osv, osv. Men Erik är min styrka i vardagen, eller inte min styrka, för den är ju bara min. Men han är mitt stöd, han är den som ger mig mod, som peppar mej, som kramar om mej, som ger mig närhet och trygghet. Som får mej att känna mig behövd... Och som tycker om mej, precis som jag är, och som tycker att jag är en jättebra sambo...


Nä, nu vart det ledsamt.
Men jag kan berätta lite om resten av dagen.
Vi kom hem båda två, tog det lite lugnt, sen åkte vi och handlade, men tog en sväng genom rondellen vid ica kvantum, för erik åkte fel ha ha. Vi vände där och åkte ut till Coop istället, (Forum alltså). Vi strosade runt där en stund, medans jag bara fick mer och mer ont i ben och fötter. Efter shoppingrundan så åkte vi till Reef Zone. Mycket fint där, och med oss därifrån fick vi en liten fisk. Vi håller på och koppar in den nu, ska släppa i den om en stund. Hoppas den inte gömmer sig allt för länge, för den är väldigt vacker.

Nä, nu ska jag fylla på mitt krambehov...

//Linda - eller strumpan om ni så vill ;)

Jag och mitt vasselin

bland pedaler och växlar
Ja ni, bland sådana sitter jag hela dagarna... eller sitter, det var ju lite fel. Sitter inte speciellt mycket på jobbet, jag har jätte dåliga skor, och mina fötter mår piss rent ut sagt. Jag har sån ont, så när jag kommer hem om dagarna så gråter jag nästan av smärta. Men det är ingen som tycks förstå hur ont det gör... Visst, det hjälper lite med att bada, och massera fötterna, men hur länge orkar man göra det på sig själv?? Nä, mölja ihop sig själv så man sitter som en krumelur, det är ingen höjdare, därav kan man inte massera sig själv speciellt länge. Och bada, orkar man göra det varje dag?? Nä, det tar ju faktiskt en halv evighet att tappa upp ett bad här. Men skaffa ett fotbad då tycker kanske någon... jo, det vore väl en idé... men vart skulle jag ha det när jag inte använder det??
Vilka bryderier man får bara för att man har fått ett jobb.. *sucka*.

Annars så har jag lyckats med att montera 2 sorters pedaler idag, men inte bara en av varje, utan flera stycken av varje, där emellan har jag monterat paneler, och jag kan erkänna att det börjar bli sjukt tråkigt att trycka i strömfördelare, med linser i... Skruva i en växelväljare och ännu en spak... Sen kladda på en massa vasselin... Ja ni, vasselin används visst till mycket... inte bara till läppglans... själv har jag inget sådant hemma, så tro inget *asg*.

Köpte en t-shirt åt alex idag, som han ska ha på sig på julafton, den kommer bli snygg. När jag hade köpt den plågade jag mej runt på stan en stund till, det går bra en stund i mina vanliga jumpadojor, men efter ett tag får jag ont i dem med, för jag är ju öm i fötterna redan innan.
Jag kan tala om att jag har ont fortfarande, fast jag har kommit hem för längesen. Fy så jag gnäller.
Men när man får så här ont, och man vet att man kommer att ha precis lika ont imorgon efter några timmar på golvet, blir man då lockad att gå tillbaka till jobbet?? Nä, det blir man då rakt inte. Men pengar är ju välkommet, så jag får allt stå ut med smärtan tills jag kan köpa mej ett par bättre skor, eller hitta mina gamla...

Ha de gott
Tänker nästan jämt på Erik =), min Erik

Act 2 and the sock

Jag lovade i en tidigare blogg (för ett rätt bra tag sen tror jag), att jag skulle följa upp hur min kar beter sig under tiden som jag jobbar. Och jag kan erkänna att när han jobbar eftermiddag och jag förmiddag (som jag alltid gör) så är han jätte duktig. Då plockar han och diskar och har sig. Hur det är när jag jobbar dag, får jag allt återkomma till.. För jag började plocka direkt när jag kom hem... Började med att bädda, och sen fortsatte jag med disken. Så nu är den borta. Känns inge kul att komma hem till ett hem där det är en diskbänk som är full med disk... *suck*.
Och the sock då? Kanske ni undrar?! Jo..sock betyder som bekant strumpa... vilket är mitt nya smeknamn... jag kallas nämligen för strumpan på jobbet ha ha. Vet inte vart ifrån de fått det, men mej gör det inget om jag får ett smeknamn. Inget jag lider av.
En äldre gubbe som jobbar ett par stationer ifrån mej, blir triggad av att munhugga med mej bara han ser mej... jag sprider tydligen sådan anda om mej.. *asg*. Och hur som helst så har jag för det mesta svar på tal, han tycker att jag ska få fortsätta jobba där... bara för att han ska kunna hämnas. lycka till säger jag.
Annars har vi haft fullt upp idag på jobbet, vi har legat efter med allt. Så jag fick ligga i med att montera paneler och växlar. Gav mej även på att montera pedaler.. och nu kan jag iaf en pedal, även om jag inte är helt jättesäker på den, så går det lättare och lättare.
Nähe, nu ska jag lösa dagens svåra gåta... nämligen: vad ska vi äta till middag?

//Linda

Vi tänder ett ljus i advent

Ja ni, så börjar äntligen denna härliga tid som julen innebär. För nog har jag allt julkänslor här hemma. Jag och sambon firar våran första jul tillsammans, i nyår så har vi varit tillsammans i ett år... Jisses vad vi har gått fort fram. Man kan ju nästan bli lite rädd. Men när man känner så mycket för någon, och allt bara funkar och känns jättebra, varför då vänta??  Nä, den diskussionen tänker jag inte ge mej in i... känns lönlöst.
Men jag ser iaf fram emot att få fira julen i Fjugesta, även om jag kommer sakna lilla mamma där hemma, hur ska de ha det på julafton, alldeles själva.. fy... min lilla mamma. Men tydligen så ska jag träffa en massa släkt där på julafton, som jag aldrig har sett förut. Men det blir säkert jättebra. Fast jag ska erkänna att jag känner mej lite nervös inför det.
Igår så inhandlades det en massa klappar, främst åt barnen. Måste köpa klappar åt min Erik med, för han har jag inte köpt något åt ännu... Hur som helst det vart mycket åt barnen. Mer än vad jag trodde det skulle bli.

Annars så har jag barnen här en stund, vi ska snart åka iväg till någon i ladugårdsängen, som heter Magnus. Och där ska vi kolla in ett akvarium, och kanske inhandla lite saker från honom, fraggar... det säger inte er ett jäkla dugg gissar jag... Men det är skott från koraller.. ungefär som du tar skott från en blomma.

Under förra veckan så köpte jag mig 3 egna fiskar, det vart damseller. De är jättefina, med gula huvuden, och lila kroppar.. så söta så.

Kram

Glömskans Monster

Jag brukar ju vara minnet själv, enligt min sambo...Kanske inte alltid, men många gånger så är det jag som kommer ihåg saker och ting här hemma, vad som ska göras osv. Men idag, så kom jag på vad jag skulle ha som rubrik på min blogg, den skulle nämligen vara: sorgligt, tragiskt och varför... Sorgligt, jo det kommer jag till, men tragiskt och varför kommer jag inte ihåg. F*N. Hade allt framför mej när jag satt på bussen hem idag. Visste precis vad jag skulle skriva om... Men nu när jag väl har tid till att skriva så kommer jag inte ihåg vad det var jag skulle skriva.
Men det sorgliga är ju iaf att jag har varit på begravning idag. Ledsamt. Grät allt lite och så, vart mycket känslosamt. Vem den bortgångne är?? Det är barnens farfar. Nu finns han inte mer, nu ligger han i jorden... och orden från prästen ekar i mitt öra: av jord du är kommen, av jord du åter skall vara... Josef fick många kramar av mej idag, tror han behövde det. Han var helt förstörd, vilket är helt förståeligt. Jag mådde precis likadant när min pappa hade dött. Även nu, 10 år senare, så kan jag fortfarande sakna honom. Men sorg är inget som går över, sorg är något som man lär sig leva med.
Har kommit på en annan sak. Jag och sambon, till en början, innan vi ens var tillsammans, så skrattade vi åt samma saker, vi hade jättekul tillsammans och skämten bara flödade. Men nu, nu är hans humor som förändrad, mina skämt är inte längre roliga... Visst en del skämt kan vara kul, men det är oftast hans skämt... Igår i bilen så vart vi lite oense om det, och jag började fundera: Is this ment to be?? Jo såklart, Erik är mannen i mitt liv, han som får mina känslor på svall, och min balansorgan ur funktion. Men det är väl så ibland, att det förändras. Och hinder är till för att övervinnas.

Denna julen blir lite konstig, iaf för min del. För Erik blir den väl mer eller mindre som vanligt, men för mej så blir den inte alls som vanligt. Förra året var den inte heller som vanligt, då hade jag ju gått ifrån barnens pappa, och mitt och eriks förhållande var alldeles för nytt för att vi skulle fira julen tillsammans. Så han var hos sina föräldrar och jag var hos mina. Jag och mamma pyntade granen, tog fram tomtarna och så... Och så spelade vi bingolotto tillsammans. Det var faktiskt jätte trevligt. Min lilla mamma.
I år så kommer jag inte fira jul med mina föräldrar eller släkt alls, på självaste julafton. Mamma är relativt nyopererad., pratade med henne idag, och hon lät rätt pigg iaf. Bra det. Hoppas det vänder och hon blir bättre nu. Men med min familj ska jag inte fira jul förrens den 29:e december, kommer kännas lite konstigt, men det blir bättre så för mamma. På julafton så ska vi vara hos Eriks föräldrar, då får jag tydligen träffa många ur släkten... huvva nervigt värre. Tänk om de tycker jag är knäpp, tokig och galen... Tänk om de funderar på vad det är för någon som Erik har gått å blivit sambo med...

Men, men.. idag har jag haft fram ljusstakarna här hemma, så nu är två framme.. får se vad eriks bidrag blir... Imorgon ska jag försöka orka med att handla julklappar... hoppas att det kommer gå bra.. Men det ska det nog göra.

Ska massera Erik, och begära samma sak tillbaka efteråt.. har jätteont i min högra axel... Ha det gott allesammans

RSS 2.0