Mors dag - vad är det?

Kan man ju undra. Jag har inte fått en grej idag, inte ett grattis, inte en blomma inte nåt!!! Trots att jag gav Erik en fars dags present, fast Theo inte ens var född... Vad fick jag till svar om det då? Jaahhaaaa, men det kom inte jag ihåg, såna där dagar lägger inte jag på minnet. Men vad f-n har man almenackan till då?
Ska väl inte vara bitter för det, jag borde ju vara van. Sen mitt x menar jag. Han firade varken min födelsedag eller någon annan dag. Klapparna man fick på julafton hade han bett hans mamma köpa, syntes tydligt.... Men det erkände han aldrig. Fast jag får ju presenter på jul och när jag fyller år, av Erik, alltid nåt.
Men lik förbaskat så känner jag mig så nedrans besviken. Jag hade hoppats så... Tänkt att Erik skulle köpa nåt som var från Theo eller nåt i den stilen. Men nej, inte nåt. Inte ett ord, inte lite extra omvårdnad. Nej inte ett förbannade jävla dugg. Jag blir så lessen. Kanske borde jag inte bli det, men det blir jag. Jag är jag, och jag har rätt att känna som jag känner. Erik tycker att mors dag är ett kommersiellt jippo, likaså fars dag då... Nåt som företagen tjänar pengar på. Men jag har väl inte bett om nåt stort, en liten blomma, en chokladkaka... vad som helst... Skulle bli glad om någon serverade mig kaffe, nåt sånt ynkligt hade gjort mig väldigt glad. Så jag har gråtit många gånger idag...
Vad har han mer skyllt på, just ja, att jag inte är hans mamma... nä, det är väl en jävla tur det, för då hade han varit bättre uppfostrad!!!
Fick iaf ett kort i fredags från min dotter, och det värmde så gott i hjärtat att få det. Grattis på mors dag stog det på det. Så hade hon skrivit det finaste hon kunde. Då grät jag nästan, jag vart rörd. Men det hade ju känts speciellt om Erik kunde komma ihåg det.

Jag minns så väl hur Gunnar alltid åkte iväg och köpte en fin blomampel till min mamma när det var mors dag. Inte för att han tyckte att det behövdes, utan för att det skulle vara så. Mamma kunde behöva en blomma för att bli glad. Och det kan sannerligen jag med behöva, en blomma för att bli glad. Jag har aldrig någonsin fått blommor av någon. Inte mitt x, jo en gång fick jag det. Men det var efter att jag tjatat på honom i flera månader, eller inte tjatat, jag hade gett hintar om det rätt ofta. Till sist så fick jag en liten, liten blomsterkvast som var köpt på konsum för 39:90. Men det var ju i alla fall blommor. Jag har fått en blomma av Erik oxå, på alla hjärtans dag, första året vi var tillsammans. Den var i tyg... Har kvar den ännu, för det är väl den ända blomma jag någonsin lär få.

Hade han inte stått å duschat nu Erik så hade jag gått upp och borstat tänderna å lagt mig utan att säga ett ord. Känner mig bara så bortglömd, betydelselös och liten...

Ibland funderar jag på om han ens har minsta lilla känsla för mig... vore ju intressant att veta...

Hoppas att alla andra mammor har haft en bättre dag än mig!! Ni är duktiga mammor allihopa!! Så GRATTIS PÅ ER!!! 



image19

Bara för att jag inte fick någon blomma, så kan ju alla andra mammor få en av mig!!


Såååååå trött!

Å jag vet inte varför. Har fått sova ordentligt rätt många nätter nu, men hela jag känner mig som en säck potatis. Kanske beror det på allergin och pillren jag käkar. På det så är jag ju förkyld oxå, och det drar väl sitt strå till stacken. Theo är duktig, han kan nästan ställa sig på alla fyra, idag stog han i armhävningsposition, såg himla lustigt ut. För det var tydligen tungt., illröd i ansiktet och brak där bak ha ha ha.

Du K, förresten... försökte komma in på din blogg, men de gick inte... har försökt med explorer (som jag fick igång en kort stund, och med den dassiga webbläsaren jag har nu).

Allt annat är rätt bra, gör inte så mycket, tar det mest lugnt. Har kommit in i en sån där latperiod... men det får man vara ibland, i alla fall jag. Det har jag bestämt hihi. Var iväg och köpte fiskar igår, från en kille som skulle lägga ner sitt ena akvarium. Så nu är det lite mer liv och rörelse där inne.

Erik ska dra iväg å spela poker ikväll, jag å barnen blir själva här hemma. Vad vi ska göra har jag ingen aning om, men jag gissar att jag lär somna hur tidigt som helst. Med tanke på att jag är trött redan nu.

Hm, tror inte jag hade nåt viktigt att skriva egentligen, så varför jag skrev har jag ingen aning om. 
Ha en bra dag, nu ska jag försöka göra nåt för att vakna till, kaffe tycks inte hjälpa :(

En fattig mamma som själ

Senaste person som...
Sov i din säng: Erik och Theo (och jag då förstås)
Såg dig gråta: Ingen
Fick dig att gråta: Jag själv
Du delade en drink med: Erik, fast vi drack bara juice

Du gick på bio med: Theo, när vi var på barnvagnsbio och kollade på hairspray
Du gick på stan med: Med Theo i vagnen
Skällde på dig: Nathalie
Skickade ett e-mail till dig: Babycenter, där det står fakta om sin 7 månaders bebis

Favorit...
Rum i huset: Vardagsrummet och sovrummet
Typ av musik: Rock, Pop, Schlager m.m.
Parfym: För närvarande en billig från hm vid namn 4:th of july, annars gillar jag escada

Månad: Sommarmånaderna gillar jag allra mest
Sten: Aquamarin



De senaste 48 timmarna, har du...
Gråtit: Nej
Köpt någonting: Handlade på Ica, typ lök och potatis.
Varit sjuk: Snuvig är jag, men det tror jag mest beror på pollen
Sjungit: japp, för theo, och då sjöng jag "grisen gal i granens topp"
Sagt "Jag Älskar Dig": Till Nathalie igår kväll och till Theo innan han somnade igår kväll.
Velat säga till några att du älskar dem: Nej
Träffat någon ny: Nej
Saknat någon: Pappa, trots att han dog för 11 år sen
Kramat någon: Ja mina barn
Kysst någon: Nej, bara pussat.
Haft sex: Nej, det har jag inte.

Senaste...
Låt du hörde: ? Linda Bengtzings schlagerbidrag
Film du såg: Minuterna med Rita
Drink du köpte: Alldeles för längesen för att jag ska minnas det, har inte druckit nåt med alkohol i det senaste året.
Sak du stal: Inget allvaligare än en IKEA penna faktiskt.
Mat du åt: Smörgåsar med prickig korv på

Gången du åt en 7-Eleven-korv: Har aldrig varit på där, räknas IKEA korv?
Festivaler i sommar? Nej...
Frisyr? Har självlockigt, det gör lite som det själv vill...
Fulaste kändisen? Kommer inte på någon speciell
Snyggaste kändisen? Den jag kommer på för tillfället är nog "snickar-matte"


Vad vill du bli? Rik
Planer för idag? Laga mat, kolla på tv, plocka undan och sova.

En kort blogg

Blir det idag, är trött redan nu, och har egentligen annat att göra. Som att plocka undan efter middagen... disken bara hopar sig och skriker på mig. Och jag känner mig värdelös som inte tagit reda på den ännu. Men jag pluggar igen öronen och låtsas om att jag inte hör alla hemmets krav.
Önskar verkligen att jag var lite mera ordningssam... Men det är jag inte... jag vet inte varför. Jag försöker verkligen. Men när man har ett litet knäbarn här hemma så känns det som om man inte hinner med mycket annat än att ta hand om just honom. Visserligen så går det bättre och bättre nu, när han kan sitta själv. Men att damsuga, som verkligen skulle behövas, det blir inte gjort, för han är livrädd för dammsugaren.
Idag så har jag varit hemma hos en kompis som jag träffade i föräldragruppen som mvc ordnade. De har byggt sitt eget hus, som de har ritat själva. Så det är inget kataloghus. Riktigt fint är det, och det kommer bli finare. För det är långt ifrån färdigt än. Men förr eller senare så blir det väl det. Vi gjorde avtryck av våra barns fötter idag, på papper, riktigt fint vart det. Men det var lite knepigt innan man lyckades. De där minibarnens fötter har en förmåga att inte göra riktigt som man hade tänkt sig. Jag kom hem lagom till att Erik skulle åka till jobbet och Nathalie skulle komma hem från lekis.
Till middag så vart det rester från igår, men istället för spagetti till köttfärssåsen så vart det makaroner. Som efterrätt så vart det jordgubbar, från Italien. Men jag gillade dem inte. De smakar inte jordgubbar, iaf inte med sådan smak som man är van vid. De här smakade mest vatten. Men det förstog jag nästan när jag såg dem, eftersom de var så himla stora.
Imorgon förmiddag ska jag in till Örebro och äta frukost, eller iaf dricka kaffe. Sen så bär det iväg hem igen och på eftermiddag så blir det öppen förskola igen, eller kyrkis... Och då kan min dotter följa med för det är på eftermiddagen.
Nähe, nu ska jag rusta till mig inför kvällen, och kanske, men bara kanske så plockar jag ur diskmaskinen och tar hand om lite disk... Även om jag inte känner för det alls...

Det ska bli så härligt...

I juni, närmare bestämt den 15:e. Då drar vi iväg till Stockholm. Utan Theo men med Nathalie. Det är Eriks jobb som bjuder. Har pratat om det länge nu... å det känns som om det kan bli en riktigt, riktigt bra dag. Får hoppas att vädret blir bra oxå, annars blir det väl inte riktigt lika kul. Eriks jobb bjuder som sagt, men de bjuder till stort. Det är för alla på hela företaget han jobbar på. Eller för de som vill i alla fall. Och så gäller det deras respektive och deras barn då.  De bjuder på bussen dit och hem. På bussen så får man smörgås med dryck. Väl i stockholm så får man gå på valfri attraktion, till exempel skansen, junibacken, biologiska muséet m.m. ( De betalar inträdet). På eftermiddagen så får vi gå på gröna lund, då bjuder de på inträde, matbiljett, och åkband för de som vill ha. Erik kommer väl inte åka speciellt mycket, men kanske kan jag få honom att gå in i lustiga huset och åka kärlekstunneln...? Ser fram emot den dagen. Barnvakt ska min mamma vara.

Ellie, önskar jag kunde svara på din kommentar, å jag kan väl göra det så här i bloggen, men det känns konstigt, å vet du, har inte din mailadress heller, så då blir det ännu svårare att nå dig... Du kan väl inboxa den till mig (om du vill) på familjeliv?

Har varit dålig med att läsa andras bloggar, det har liksom inte funnits tid. Theo tycker ju inte så där överdrivet mycket om att jag ska sitta vid datorn heller, även om det går mycket bättre nu när han sitter själv. För då kan han sitta bredvid mig här på en lekmatta och leka med sina saker samtidigt som jag gör det jag behöver göra här.

I fredags, när det var så härligt väder så var mitt x här och skulle hämta Nathalie. Vi drack kaffe allihopa, och drack saft. Till det så bjöd jag även på glass. Ett paket tog slut, det var lite kvar på botten, och Theo tycker att burkar är så fantastiskt roliga att leka med. Så Erik sätter honom på altangolvet och ger honom det tomma glasspaketet. Självklart så är det ju smält glass kvar i botten. Erik tänkte inte på att små barn kan kladda ner sig väldigt mycket. Men vad gör det om hundra år, söt var han i alla fall där han satt och lekte. Passade på att ta bildbevis på det... Titta och lé hihihi.

image17



Och studsmattan vart ju poppis hos alexander. Och ungarna passade på att hoppa samtidigt, fast man inte får. Har sagt det till Nathalie och Alexander med för den delen att man hoppar bara en i taget. Men när jag inte såg, så gjorde de så här:

image18



Trist att det varma vädret försvann, fast skönt med på sätt och vis, för då kanske det finns hopp om en varm sommar... Man kan ju i alla fall hoppas.

Theo har blivit duktig, han somnar mellan halv åtta och åtta på kvällarna. I min säng, när jag ligger bredvid honom och ger honom en flaska välling. Nu behöver jag inte ha honom i min famn på kvällen längre. Fast det är ju mysigt när han ligger där med förstås.  Och det gör han ju när han sover middag, så gosa vill han fortfarande göra.

Nu ska jag kolla på tv, funderade på att göra kakor förut, men nu känner jag att jag inte orkar, så därför ska jag gå och ställa in smöret oxå.

Kram på er!

Härliga dagar

Har man blivit bortskämd med nu. Ja, kanske inte sovmornar och sådant, men jag menade solen.  Så skönt med solen som skiner och det är varmt. Fast jag blir nervös över att det kommer bli en pissommar. Så här var det förra sommaren. Jättefint på våran med härligt väder. När det sen var dags för sommaren som behagade inte solen visa sig särskilt mycket. Inte för att det gjorde mig speciellt mycket då, när jag var gravid. Då var det mest skönt.  Men ändå. Visst, det var några fina dagar med temperaturer runt 30 grader, men långt ifrån som för 2 år sedan, då det var kanonvarmt nästan varje dag, hela sommaren. Men samtidigt kan man ju fundera på om man verkligen vill ha gassande sol när man har en plutt på snart 7 månader. Kan ju aldrig vara kul för en sådan liten att få vara ute, med en massa kläder på. Just för att de inte för smörjas in (vad jag har hört), med solskyddsfaktor. Tycker ju synd om dem. Jag menar tänk er själva att ha på er långärmat och långbyxor och solmössa. Inte vara ute i solen, bara sitta i skuggan. 25 grader varmt där på sommaren. Skulel du vilja sitta i sådana kläder??? Okej, det finns solkläder i nåt knepigt material, men hur fula är inte de då? Och dessutom kostar de ju multum. Själv skulle jag inte betala en massa pengar i nåt som är förbaskat fult, skulle du? Självklart förstår att solens strålar är farliga att solen bränner även i skuggan... Men snälla, förstå vilken plåga det måste vara för de små bebisarna.  Inte ska de klä sig i vitt heller, för det har inte tillräckligt bra skyddsfaktor. Nähe, så man ska klä dem i svart dessutom? Som om de inte är tillräckligt plågade av värmen... Nä, skulle inte vilja vara bebis igen. Hur gör ni med era små bebisar? Lyssnar ni på alla "förståsigpåare"? När min dotter var liten, så fick hon ligga i en kortärmad body i vagnen på sommaren när det var varmt. Hon föddes i juli 2001. Visserligen höll jag henne i skuggan, men nu har man ju hört att det inte räcker.  Klär man på dem för varmt för att de inte ska få sol på sig så får de kliande utslag istället, är det mycket bättre? Min son har dessutom eksem, han kommer ju plågas...  Nä, gråter när jag tänker på det...

Plutten har äntligen lärt sig sitta ordentligt själv, och kan roa sig själv kortare stunder. Utom just idag, för idag är han mest arg... han vill inte leka själv, inte titta på fiskarna i akvariet, inte sitta i knät, inte på armen. Han vill inte vara ute heller. Okej, jag har inte testat att sätta honom i vagnen och ta en promenad... vet inte om jag vågar. För varje gång jag har haft lust att ta en långpromenad så har han börjat vråla i högan sky i efter halva vägen. Och då går man där och känner sig som sveriges sämsta mamma. Orkar inte bära honom i flera kilometer.

Vägde och mätte honom igår, 8990 gram tung och 68 cm lång.

Önskar mig en massa pengar... skulle vilja ha lite sommarkläder, har någonstans i en kartong, men när ska jag hinna med att leta på dem???

Någon här som har någon aning om ifall det är bra träning att hoppa på en studsmatta? Hur mycket behöver man hoppa för att det ska ge någon effekt??

Nähe, nu ska jag ta hand om lillplutten som sitter och gnäller...

Syrran har gift sig...

Hmm, vi har väl haft våra duster jag å syrran, allt har väl inte varit rosenrött och i mellanåt så har vi helt enkelt inte kommit överens. Så kan det vara ibland... Men hur som helst så var vi iväg och kollade när hon gifte sig med sin Robert. Såååå fin var hon. Och en söt mage där det låt en bebis oxå. Får se hur den ser ut när den kommer ut. I juli någon gång. Får hoppas att han inte tar samma födelsedag som nathalie bara. Varför jag skriver han? Jo, de har tagit reda på vad det är för sort som gömmer sig där inne, och det är en liten kille.
Så här fina var de i alla fall...

image15

Undrar när en annan får gifta sig... Lär väl inte hända det här årtusendet... Själv törs jag inte fria, är för rädd för att få nobben... Fråga mig inte varför. Tänker liksom att jag friar till honom och så får man till svar: Nä, jag vill bara vara sambo med dig, jag vill absolut inte gifta mig... Skulle förhållandet någonsin bli det samma efter det?? Jag skulle skämmas som en gris och känna mig bortgjord för tid och evighet.

Mer då. Ja just det, Theo har fått gunga för första gången. Lite kul var det allt. Har inte fixat till någon bild på det ännu, borde ha gjort det nyss, men det vart inte så. Lägger in en bild på när han sitter i gräset i stället. Den är söt den med kan jag tala om... Fast han är alltid söt min lilla plutt. Förutom när han gnäller en hel dag, då är han iofs söt, men inte lika söt som vanligt iaf inte i humöret :-).

image16

Snart kommer Nathalie hem från lekis, å Theo vaknar nog snart, han ligger och sover i sin vagn. Själv ska jag kolla på den helt värdelösa serien "våra bästa år". Kärringserie egentligen, det händer oftast ingenting, man kan missa en månad utan att det gör nåt... Men lik förbaskat så sitter jag å kollar på eländet i alla fall...

Undrar vad man ska äta för mat idag, i det här underbara vädret... Tror inte grannarna blir så glada om vi grillar igen... men det är ju sååååå gott... Köttet blir ju hur saftigt som helst, iaf när jag gör det... Ska se vad Erik säger om det hela...

Ha en underbar dag i solen!

Bok och gåstolar

Läser för tillfället varje kväll och andra lediga tillfäen en bok som heter "flickan som överlevde" den är rysligt bra. Man blir riktigt fängslad av den. Men samtidigt så inser man hur hemskt allt var då hela historien utspelade sig. Den utspelar sig under slutet av andra världskriget, och det är en sann berättelse. Läser helst sådana böcker... Att läsa den och förstå hur mycket nazismen påverkade folk, hur det fick dem att tänka. Ungefär som hjärntvätt... Köpte den på pressbyrån, men den finns på adlibris.se oxå.. för en betydligt billigare peng :-).

Mer då, jo, jag läste en kompis blogg, nämligen Katjas, besök den vet ja på: http://pavargataistan.blogg.se/
Hoppas jag inte skrev fel adress nu... Vårat muppiga internet gör inte som det ska. Explorer vet vad det ska göra, och alla som finesser funkar. Men nu kör vi mozilla, helt enkelt för att Explorer inte vill funka på våran dator... Har inte velat göra det på ett tag i alla fall...
Men vad skulle jag säga om den bloggen då? Jo, om gåstolens vara eller icke vara. Det finns ungefär hur många röster som helst om det. Vissa säger att den rent ut sagt är livsfarlig, andra tycker att den är guld värd, andra tycker att den rent ut sagt är jävulens påfund. Men vad är den då? Ja, det beror väl lite på skulle jag vilja säga.
Låter man barnet sitta i den varje vaken minut på dagarna så är jag helt övertygad om att det inte kan vara helt bra för alla barn. Det beror ju lite på stil de har i gåstolen. Vissa barn ställer sig ju upp i gåstolen och går och har ramen som stöd. Andra barn sitter bara i den, och drar sig framåt med benen. Och då kan jag förstå att vissa säger att de blir svaga i bålen... Helt förklarligt ju... Men som med allt, alla barn är helt olika, ingen är den andra lik. För vissa funkar gåstolen kanon, barnet går precis som det ska, osv. Medans gåstolen leder till förseningar för andra. Men det är som sagt olika från barn till barn.

För att ta lite egna erfarenheter. Syrrans dotter gick mycket senare än vad hon kunde ha gjort, hon var riktigt svag i bålen om man jämförde med min dotter, som satt i gåstolen i 5 minuter hemma hos min syster. Sen tyckte hon att den var hemsk. Men trots att min dotter inte var svag i bålen så gick hon relaitvt sent ändå... Syrrans dotter gick inte sent, men med tanke på balansen hon hade så hade hon säkert kunnat gå tidigare. Men det är bara spekulationer. Till och med syrran har varit med och spekulerat i det hela. Vi har alla kommit fram till att gåstolen är ett väldigt bra hjälpmedel. Det håller barnet sysselsatt om man skulle behöva röja undan. Det är inget som är helt lätt att hinna med när man har en liten bebis...
Min son använde gåstol i bland, och han tyckte det var jättekul, för då kunde han hänga efter syrran vart hon än gick. Men han gick trots att han satt i den redan när han var 10 månader.
Så jag tror att lagom är bäst, allt behöver inte vara svart eller vitt, det kan vara grått oxå!!
Nu pratar vi om nåt annat :-).

Var på bröllop igår, min syrra har gått å gift sig. Stort grattis till henne. Hon var såååå fin. Ska lägga in bild på det i nåt annat inlägg, där jag skriver mer om själva bröllopet. Så därför skirver jag inte mer om det just här.

Nu ska jag göra mig i ordning för natten, blanda mat åt lillplutt och borsta tänderna, sen ska jag lägga mig och läsa och förbereda mig på att jag får gå upp alldeles för tidigt imorgon bitti. Måste skaffa mig en rullgardin, så kanske jag kan få sova lite mer på morgonen...

kram på er!!

stackars lilla apan!

(obs, skrev för ett antal veckor sen, men har glömt att publicera det...)

Har förlikat mig med sömnbrist, men jag fick nog erik att fatta till sist att jag oxå måste få sova ut ibland, att även jag måste få en sovmorgon för mig själv. Dagen efter grälet så fick jag sovmorgon, utan att ens be om det... trots att han tyckte att jag hade såååå fel samma kväll som grälet så måste han ha ändrat sig under natten.... Bäst för honom det ;-).
Men för att återgå till rubriken. Kollar på apan som fick åka upp till rymden. En dokumentär som går på discovery nu... Har fått se en del tester, hur de satte på honom någon slags tryckkammare, de kollade hur långa tarmar han hade, hur han såg ut i munnen, hur stora ögon han hade... När de skulle sätta på honom en dräkt som skulle hjälpa honom att stå emot G-krafterna så bet han en av dem som gjorde det. Då den skulle sitta så hårt, gjorde väl ont på den stackars lilla chimpansen. Det slutade med att de sövde ner honom för att kunna göra som de ville... Stackars apan säger jag. Hur kunde man ens komma på att göra nåt sånt mot ett oskyldigt djur? Eller är det jag som är överkänslig? Men, men, detta var ju på 1960-talet, det var väl annat då gissar jag...
Annars idag så har jag varit himla seg, skulle plantera över koraller till nya karet idag, från det gamla. Erik trodde att han hade köpt värsta superlimmet. Ett pulver som ska blandas med vatten. Det skulle bli som en lera ungefär, men jag lyckades då rakt inte att fästa några koraller med det där jäkla limmet. Det var ju hopplöst. Provade med flera stycken, utan större framgång. Erik fick dit en korall... men resten av hipplöst. Tråkigt nog. Så det blir väl till att investera i nåt annat dyrt lim som är avsett för undervattensbruk...
Vill ju att allt ska bli färdigt nu, har testat vattnet, och allt ser okej ut. Fast jag vet inte om jag törs lita på 50% av dem, eftersom de hade gått ur i datum. Undrar om reagensvätskor kan gå ur datum... ? Ja, ja hur som helst så visade de 0 allihopa, av de som det helst ska vara 0 som resultat alltså.
Annars så låg de andra värdena lite lågt, men det går att ordna.

Mer då, Theo har varit en knäis idag, har inte velat vara långa stunder på golvet, eller i sin stol. Väldigt kramig har han varit. Han är för go den lilla parveln. Han pussas mer än gärna, och kramas när han lägger sitt huvud mot min axel. Då smälter man. Sen så får man en lång puss med massa dregel på hela kinden. Mmmmmm säger man då, och Theo tittar med sina stora blåa ögon rakt i mina och ler ett riktigt hjärtligt léende.

Vi håller på att rusta upp datorn oxå, men det går ganska långsamt. Båda våra datorer är så himla gamla, så det går inte att uppgradera dem, grejor som man skulle behöva till det finns inte längre. Så om vi vill ha mera arbetsminne på datorn så måste vi köpa ett nytt moderkort. Och köper vi ett nytt moderkort så passar inte någon processor som vi har, då måste vi köpa en ny sådan oxå. Och skulle man sen vilja spela nåt spel så behövs det absolut ett bättre grafikkort. Och vill vi ha windows vista på datorn, ja då krävs det minst 2gb arbetsminne. Gärna mer om man vill kunna göra nåt mer än bara surfa på datorn. Tur att inte hårddiskarna går ur led i alla fall... Fast en di

Egentligen

Är det alldeles för sent för att skriva blogg, jag borde sova nu, eller iaf ligga i min säng och gosa mig. Läsa lite i en av pocketböckerna som jag köpte på pressbyrån här om dagen. Flickan som örverlevde tror jag den heter. Handlar om två systrar som flyr undan andra världskriget. Himla intressant bok faktiskt. Nästan läskigt hur det var på den tiden, man blir nästan rädd, rädd för att ens egna barn någon gång ska få vara med om samma sak. Fy så hemskt. Tänk om nåt skulle hända med trygga sverige? För även om vi kan ha ett riktigt jäkla pissväder, regniga somrar, varma vintrar, halvdana vårar och höstar som mer känns som stormsäsong... Så är det ändå en trygg plats. Enligt mig i alla fall...

I måndags var vi in till örebro. Skulle prata med en säljare på hjältevadshus. Dit kom vi, och efter en liten stund så hörde vi åskan. Eller jag hörde, säljaren och Erik trodde mig inte. Men så lät det likadant igen, och igen och igen. Dessutom så blixtrade det... Då trodde de mig. Hur som helst så är det inte aktuellt för oss att bygga hus ännu, och det har vi vetat om ett tag. Men att få tips och råd och lite idéer på vad man skulle vilja ha, det kan vara trevligt. Sen om vi bygger med dem eller nåt annat företag är ju en helt annan femma. Men de känns bra tycker jag i alla fall...

Mer då? Händer inte så där hiskerligt mycket här hemma. Jag går här å bara är i stort sett. Läser bloggar när jag hinner och skriver om jag mot förmodan skulle få tid över någon gång ibland. Känns så trist. Skulle gärna uppdatera bloggen mycket oftare. Men det är inte alltid man får som man vill, tyvärr.

Ja, ja... tänkte i alla fall dela med mig av en bild på lillprinsen.
6 månader har han blivit nu.

image14
Varför går tiden så fort för??? Men det är härligt att se på samma gång...

Akvariehämtning

Idag blir vi av med akvariet, skönt faktiskt. Nu slipper vi ha det att tänka på ute i garagerummet. Det har tagit en himla massa tid och energi att hålla på att springa ut till det rummet för att ta hand om koraller och fiskar. Okej, koraller behöver man inte ta hand om speciellt mycket... men man behöver tillsätta vissa medel för att de ska få de ämnen som de behöver för att växa och så vidare. Fiskar behöver ha mat, helst flera gånger om dagen, men så har det väl inte riktigt blivit när de har bott där ute. Tur att de inte dör om de blir utan mat i 3 dagar ibland.
Men nu bor ju fiskarna här inne hos oss, korallerna med. Akvariet där ute håller på att städas ur eftersom det ska hämtas av någon som kommer ifrån västerås.
Snart blir det en liten promenad till ica, ska handla lite fika, eftersom det kommer folk. Orkar inte vara så ambitiös så jag bakar själv. Har ingen energi till det idag. För just idag så vaknade Theo klockan 5, fick en flaska välling och somnade om till 6, då tyckte han att det var dags att gå upp. Lyckligtvis så slapp jag, men ändå.  Han har tagit en massa energi de senaste dagarna. Inget fel med det, barn får ta tid. Men det blir jobbigt för huvudet när de mestadels bara gnäller och man får inget gjort här hemma. Han vill bara bli buren. Bekväma bebis!!
Nähe, skulle torka av borden här hemma, sen är det färdigstädat här, och så skulle det ju handlas oxå ja... så jag har väl att roa mig med idag med.
Måste uppfylla Tehos alla krav oxå.. just nu vet jag inte vad han vill, men han klagar i vagnen där han sov så skönt för en liten stund sen.

Hälsosam magsjuka?

Fast för att bortse från ämnet en liten sekund så får jag säga tack för alla snälla och smarta kommentarer. Fick ju sambon att fatta till sist att man orkar inte hur mycket som helst, man orkar inte gå upp vareviga morgon osv.... Till sist efter mycket om och men så  gick han upp, helt frivilligt!!! Kors i taket.  Och för en gångs skull så gjorde han det  ganska kvickt så jag slapp vakna till hur mycket som helst. Så jag kunde sova vidare i flera timmar. 

Under förra veckan fick vi magsjuka, inte trevligt alls, men det kanske är hälsosamt? Man går ju trots allt ner  lite i vikt. Min sambo tappade säkert 3 kilo, som inte var vätska... Men så tordes han inte prova att äta lika fort som jag. Han har å andra sidan inte haft kraftig magsjuka sen han gick sista året i lågstadiet. Nu är han 30, så hans kropp tar väl en stund för återhämtning. Han är ju trots allt gammal ;-).
En morgon efter att jag varit magsjuk och sovit hela natten så var jag självklart fortfarande totalt död. Fick då fortsätta sova, Theo vaknade nämligen vid 6 tiden den morgonen. Och sen sov jag till typ kvart i elva!!! Då fattade sambon att det faktiskt var allvar om att jag oxå behöver sovmorgon.

Men efter denna svit av magsjuka så börjar  man redan tänka att man kanske borde börja äta lite bättre och hälsosammare, göra slag i saken och tappa de sista kilonas övervikt. Visst, jag är inte kraftigt överviktig, men jag ligger på gränsen, och det gör jag gärna nåt åt. Allra helst skulle jag vilja träna, men det där gymmet som det var tal om att det skulle öppna här i Fjugesta det har jag inte sett röken. Trots att jag frågade om det redan i Februari eller om det var i januari. Då sa de att det öppnar inom ett par veckor... Måste säga att det var långa 2 veckor...

Vi har i alla fall beslutat oss för att äta mindre pulversåser.  Det är ju sånt som visserligen är enkelt att göra, om man inte har någon sås hemma så kan man alltid fixa det lite snabbt med vatten och pulver. Men vi ska försöka låta bli med det. Har redan börjat. De senaste 2 veckorna så tror jag vi har ätit pulversås 2 gånger. Och det tycker inte jag är speciellt mycket. Till en maträtt som vi gör ibland så behövs det, så då får man väl använda det då. Sen har vi massa annan sås i skafferiet. Och den ska ut har jag bestämt.

Idag ska vi äta sallad har jag bestämt, nämare bestämt kycklingsallad. Funderar på att köpa på mig massa kycklingfilé, och steka och skära i bitar och lägga i frysen. Sen så kan man ta fram lämplig mängd varje gång man gör kycklingsallad. Visst, det blir allra godast att använda en grillad kyckling från ICA, men då går det ju åt 40 kr åt gången oxå...  Kanske kan köpa hela kycklingar, de är ju faktiskt ännu billigare. Tåls att tänka på.

Annars då? Jo, just ja, vi har fått i våra fiskar i det stora akvariet, så nu ser det inte så dött ut längre. Och alla fiskar ser ut att trivas riktigt bra bland all simyta och alla grottor som är här och var. Sambon tycker att vi ska ha fler fiskar. Och jo, det tycker jag med. Han säger att jag ska komma med förslag på vilja fiskar jag vill ha, men det är ingen större idé, för då får jag bara höra att nej, den är för elak och den äter koraller osv. Hittar han en fisk med samma egenskaper så köper han den iaf, bara för att han vill och den är snygg. Så jag har sagt att han får bestämma fiskbeståndet själv, det blir lugnast så.  Har tingat en liten kattbebis som jag var och tittade på hos en kompis för nån vecka sen. En svart vit sak. Jättegullig tycker jag. Sen får Erik säga vad tusan han vill. Här har den ju i alla fall möjligehet att gå ute...

Måste erkänna en sak förresten, har inte varit så hälsosam som man kanske kan tro... gjorde ju kladdkaka igår, och det är väl inte det nyttigaste man kan äta, särskilt inte med vispgrädde till... Men såååå gott är det...

Nu ska jag slappa lite innan herr gnäll vaknar.

Blir tokig...

Man ska inte bli arg på bebisar, man ska inte bli arg på bebisar, man ska inte bli arg på bebisar. PUNKT!!!!!  Men ibland är det svårt att behålla det lugna... blir tokig snart.  Jag lovar, orkar fan inte mycket mer...  Nu har jag försökt förklara för min kar att han faktiskt får ta vissa morgnar... iaf på helgerna. Nätterna är inga större problem nu när lillskiten sover i min säng så vaknar han max en gång för mat. Men han slår upp sina små blå från allt mellan 6 och 8. Det sistnämnda om man har en riktig jäkla tur.  Oftast vaknar han halv sju.
Diskuterade lite halvspydigt igår om det här med att han vaknar om morgnarna. Jag sa att han vaknar säkert vid halv 7 imorgon bitti. Vad får jag för svar? Jo, följande;
Men det är ju rena sovmorgonen!!!
Jo för honom ja, som får gå upp halv fem varje vardag varannan vecka.  Men en annan får aldrig någon sovmorgon. Jag ska alltid orka, jag ska alltid ta Theo, jag ska göra både det ena och det andra. Han måste kolla det ena och det andra på datorn, han måste ut i akvarierummet, ringa samtal, rita på nån husritning för hans dröm om ett eget hus...
Både det ena och det andra kostar pengar som alla vet. Men allt som han vill ha kostar inte så mycket, men vill jag ha nåt så kostar det jättemycket... Blir så förbannat jävla skittrött!!!
Jag känner att jag behöver få utlopp för lite kreativitet, jag kan vara kreativ bara jag vill. Jag skulle behöva få tid för mig själv, bara få vara... Skulle vilja beställa framkallning för bilder jag tagit med digitalkameran (vem äger en vanlig analog nu för tiden???).  Men nej då, det finns aldrig någon tid till det. Dygnets alla ljusa timmar så är Theo vaken mer eller mindre hela tiden. Och på kvällen är jag så jäkla slut så jag orkar knappt hålla upp ögonen när klocklan är nio.
Säger då till sambon att nu går jag å lägger mej, gonatt. Redan?? Är du redan trött? Ska du redan sova?  Ja, för att orka med följande morgon och dag utan att känna mig som en överkörd kossa. 
Men för att återgå till det här med sovmorgnar...  han tyckte ju att det var rena rama sovmorgonen...  Sa då åt honom att många pappor tycker att det är sovmorgon, därför går de upp med barnet då på helgerna, utom han då. För du säger alltid att du behöver sova för att orka med jobbet. Men jag behöver tydligen inte sova för att orka med... jag ska bara gå och gå och gå... JAG ÄR FÖR I HELVETE INGEN JÄVLA DURACELLKANIN!!!!!
Ska jag få sovmorgon så får jag snällt fråga vem som tar Theo i morgon bitti? Får ett dystert sucksvar: jaha, då får väl jag göra det då!!! (Suck igen, från honom) Och så kommer då den här morgonen, vad händer? Jo, jag får vakna med Theo, ligga i sängen och försöka roa honom i säkert 1½ timme innan Erik kommer ur sängen. Vad händer när man ligger och leker med en bebis i 1½ timme i ett ljust sovrum?? Inte blir man direkt sömnigare i alla fall...  Så det slutar med att han pallrar sig upp ur sängen efter mycket stånk och stön...  och så säger han, men jag har ju faktiskt varit uppe i natt och hämtat mat åt honom... SO WHAT??? Det är vardagsmat för mig!! Jaha, men jag kanske behöver mer sömn än dig...  Jag behöver oxå mer sömn... men jag får ingen!! Får ett svar: Men du får väl säga till oftare att du vill ha sovmorgon... Gud jag blir gaaaaaaalen.
Fast just nu så blir jag galen på det mesta... har mens, å jag är på pissigt dåligt humör, noll i tålamod och jag känner mig som en ilsken tjur!!!

Har fått råd om att jag ska åka bort en helg, så får han klara sig själv, det vet jag redan att han gör, jag vet att han kommer upp om morgnarna, har ju legat på sjukhus å då fick han klara allt här hemma under en vecka.

Men även om vi har det jobbigt ibland, jobbigt med kommunikation, och bestämma vem som ska gå upp på morgonen så älskar jag den mannen, jag gör det, av hela mitt hjärta. Alla förhållanden har problem, på ett eller annat sätt... Våra råkar vara de som står ovan.

Idag ska Nattis iväg å leka med en kompis, som heter Jakob, blir nog kul för henne... Hon skulle komma till klockan 14, så det blir nog bra... tänkte ta en promenad med Nathalie och Theo innan, men det vart inte så. Varför? Jo för jag tröttnade på att byta kläder på Theo efter 5:e gången jag försökt gått ner för trappen och han kräkt ner sig varje gång. Å inte bara lite, utan hela magen... då kan man ju inte gärna låta det sitta kvar på.  Satte till och med på en haklapp i frotté, men den lyckas han knöla ihop, och sen kräker han ner hela sig. Så efter att jag fått byta kläder på honom 5 gånger så orkade jag inte mer, så nu får det vara.

Ibland får jag lust att rymma någon gång mitt i natten... bara dra, ta med mig nathalie och sen bara åka iväg, lämna honom själv med Theo och aboslut inte höra av mig. Inte svara på mobilen och så vidare. Bara för att se om han skulle bry sig över huvud taget...

Galen för mindre

Det började redan igår kväll. Å då var det ingen person som gjorde mej galen, utan den här förbaskade jäkla datorn, som jag håller på att bli vansinnig över. Hade gärna formaterat om den, utan problem alls, men det går ju inte för sig med en Erik i huset. Han har sparat en massa backup mappar på den här datorn, någonstans, som han absolut ska ha kvar... Varför undrar jag... jo, men det kan vara bra att ha, och de tar inte så mycket plats. Nähe, okej då. Sen kan man inte heller formatera om den här datorn, för det måste ju sparas undan en massa saker. Vad undrar jag? Bilder säger han. Jag svarar med att jag redan flyttat på dem. Jaha, men det kanske finns andra viktiga program som jag måste spara? Hmm, jaha, å de är jättesvåra att installera om?? Tydligen.. suck.  Ja, ja, en världslig sak egentligen. Men sånt där man kan gå å reta sig på. Sen så skulle Erik göra middag. Vi skulle ha stekt korv, med mos och sen rulla in det i tunnbröd. Gott tänkte jag att det skulle bli. Erik och göra nåt så enkelt som pulvermos var ingen bra kombination. Kunde ha använt det moset till lim... Tur jag kunde fixa till det. Under hans gnäll... (Det får ju inte bli för löst för då kommer det ju rinna ut....) Ja visst ja, jag hade ju tänkt göra det till en mjölk-pulver liknande sörja...

Å nu på morgonen, vart väckt vid 6-tiden. Trött som en gnu. Theo var trött han med, men somna om? Nej då, inte alls. Vägrar sova mer än 4 timmar i sträck numera, trots att han fått ligga i min säng...  Nä, sova får man nog göra i ett annat liv.

Vad händer annars då? Jo, syrran ska ju gifta sig i april, happ, en tripp till E-tuna blir det då. Med barn å allt.. tjolahopp, undrar hur mycket av vigseln jag kommer att få se... gissar på ungefär 5 sekunder.

Theo är gnällig, är hungrig, vill ha gröt, gapar och spottar ut. Efter 7841 gången med samma tugga så tröttnar jag, och tar undan gröten. Jag vet ju att han kan äta som han ska... Då blir han jättearg. Han tycker bergis att jag är världens dummaste mamma... Å det tycker nog många andra med som läser det här.
Visserligen tog jag bara undan gröten i si så där 5 minuter, sen försökte jag igen, och då gick det bra... så nä, jag ska inte svälta honom, om det  var någon som trodde det. 
Okej, man ska inte bli irriterad på ett barn som bara är 5 månader. Men efter 2 veckor med taskig sömn precis hela tiden, och dåliga erbjudanden om sovmorgonar...  ja, då sätter tålamodet sin dåliga sida till.

För det här med sovmorgnar, om Erik ska sova, så låter jag honom sova, sen får han kliva upp när han vaknar. Men om jag ska sova, då frågar han hur länge jag ska sova... Jaha, då ska man bestämma det oxå. 2 timmar brukar jag säga. Det blir en lång suck och så knatar han iväg och byter blöja och sen går han ner med tunga steg. Men att försöka sova och känna sig stressad över att man ska hinna somna och sova gott på de där 2 timmarna, är ingen vidare bra kombination. Så jag ligger där och vrider och vänder på mig, somnar kanske sista halvtimmen. Och är ännu tröttare när jag ska kliva upp.  Men, men sånt är livet som en småbarnsmamma. Min trötthet har gått så långt att min dotter tycker det är tråkigt att spela othello med mig, för att hon bara vinner...

Nähe... kanske skulle jag försöka göra mig lite kaffe, och hoppas på att jag får dricka lite mer än 3 klunkar innan det blir kallt, och jag får börja om igen... Erik tycker det går åt kaffe här hemma, ja, tror f*n det när jag inte hinner få dricka upp det jag gör, och får göra nytt. Trodde att det var smart att ha en sån där termoskanna... Men den är ju meningslös, den håller ju ingen värme alls. Kaffet är ju till och med kallt när jag häller upp det. Ska man sen ha mjölk och socker i så får man ställa in det i micron för att det ska vara någorlunda varmt för att kunna dricka det.

Någon som behöver personal fram i oktober någon gång?? Jag är frivillig...Förvisso har jag inget körkort, men det är svårt att ta när man inga pengar har... Nähe... nu ska jag ta hand om protest bebis...

Å nej, den här bloggen var inte negativ, möjligen väldigt sanningsenlig... Men den ska även tas med en nypa salt.. förutom det där om jobbet då....

Glad Påsk

Påsken är bra på många vis, bland annat så är ju 2 stycken hemma, men inte får man mer gjort för det. Som Katja skrev i sin blogg...
Försökte mota upp sambon  i morse, för att ta hand om Theo, men då hade han redan snackat med mig i en timme, det var mer eller mindre dagsljus i sovrummet, trots persienner. Försöka sova då är omöjligt, så det slutade med att jag motade upp honom tidigt, för att 5 minuter senare gå upp själv...
Men, men, jag sov relativt gott i natt, fast jag vaknade 2 eller 3 gånger, är så trött på nätterna så jag liksom glömmer bort om jag har gett Theo mat eller inte. Vet att jag har matat honom, men jag minns inte hur många gånger. Så när han ligger i sin säng, så vaknar han om nätterna, men får han ligga i samma säng som mig, ja då sover han gladerligen hela natten, utan att äta nåt. Tröttsamt. Hade gärna sett att han sov i sin egen säng, men han tycker tydligen inte det samma... Men jag får väl envisas, förhoppningsvis så vill han inte sova bredvid mig när han är 15...

Har varit ute på promenad idag, stannade till vid en lekpark, barnen lekte lite och så fick vi ila hemmåt för Alexander vart kissnödig. Lyckligtvis hann vi hem i tid. Theo sover fortfarande i sin vagn, han vaknade till för en stund sen när han sov ute på trappen, drog in honom i hallen och så somnade han om igen... Inte mig emot, skönt att hinna med att sitta här i fred, utan bebis.

Åt påsklunch igår, hos svärmor och svärfar, var trevligt, åt mycket, och det var gott. Skulle kunna äta hur mycket gravad lax som helst... Eller kallrökt lax... ååååååh vad gott det är.

Idag ska vi äta fläskfilé som jag köpte billigt på extrapris på ica för ett tag sen. Jo, den har legat i frysen, jag lovar. Den ligger nu i marinad för att bli riktigt, riktigt god sen, när det är dags att laga till den. Vilket det börjar bli vilken minut som helst. Funderar bara på vad vi ska ha till, vanlig kokt potatis kanske?? Eller så gör jag egen klyftpotatis och sås... Blir nog gott, det som fattas på den tallriken är grönsaker, men de har jag glömt att köpa hem... suck.
Ja, ja, får bli lite mera nyttig i ett annat liv...

Nähe, dags att börja med käk, ungarna börjar gasta om mat, trots att  de är ute... hihi.

Kram å glad påsk, idag är jag på bättre humör, får mina sura miner ibland.

Jag vill sova!!

Men vilken småbarnsförälder önskar sig inte det mest av allt? En hel natts sömn skulle göra susen... skulle vara ruskigt skönt... Min sambo har sagt samma sak, höll på sopa till honom... Han ska inte säga nåt. Han jobbar skift, varje vecka när han jobbar förmiddag, så sover han själv i ett rum, vaknar inte av Theo på hela natten, behöver heller inte mata honom. Men han är trött ändå, för att han får gå upp 4:30. Han sover för lite säger han. Men varför då gå å lägga sig när klockan är 23? Då får man väl skylla sig lite själv? När han sen jobbar eftermiddag, så får han sova till 10 på förmiddagen, men går då upp på natten kanske 1 gång för att hämta mat åt Theo... När jag väcker honom så är han fortfarande skittrött, frågar honom då när han gick och la sig... 02 ungefär får man till svar då. Ja, VARFÖR är han trött då??
Har förklarat att jag med kan behöva en sovmorgon, ibland, å visst, det får jag, ibland... Kanske en gång var 14:e dag. Visst, jag ska inte klaga, finns alltid de som har det värre. Men det här är min situation å jag tycker att den är jobbig. Tro mig, har försökt prata med Erik om att jag behöver få sovmorgon ibland. Han kontrar med att jag går å lägger mig tidigt varje kväll, så då kan ju jag gå upp. Men jag har ju för tusan inget val!!! Jag måste ju, om jag ska klara av dagen över huvud taget liksom. Sen så säger han att han jobbar, han behöver få vara pigg för att orka med jobbet... Vad tusan är det att vara mamma då? Är inte det ett jobb om nåt? Nä, tydligen inte, jag får ju sova middag på dagarna enligt honom... Det var längesen jag fick göra det nu, han sover knappt alls på dagarna, kanske 30 minuter på förmiddagen. Å vid 1 kommer nathalie hem från lekis. Ska jag ligga å sova då menar han, OM Theo skulle få för sig att sova då?
Innan vi fick barn så var det här med att vara mamma ett jobb i hans ögon, men så är det inte längre tydligen. Nu är jag trött som en gnu, jag ville bara gnälla av mig en hel massa.
Ha en riktigt glad jävla påsk för i helvete!!
Nä sorry,  ska sluta spy galla.
Men förutom avsaknad på sovmorgon så har påskaftonen varit trevlig...

Ha de gott, hälsar till alla goa vänner!

Lite smått å gott!

Som alltid så går tiden alldeles för fort, den springer ifrån mig. Tycker knappt jag hinner blinka vissa dagar innan det är kväll igen. Men sånt är livet. Theo växer och frodas, precis som han ska. Var och vägde och mätte honom idag, då han även fick vaccination nummer 2. Gick bra, han fick alvedon nu ikväll, ifall det skulle spänna och dra i låren som han fick sprutorna i.. Han är storliten har jag kommit på... Till åldern är han ju liten, men till utséendet så är han stor... Så stolt över den lilla plutten, tänk att jag kunnat vara med att göra nåt så vackert. Det har jag svårt att tro ibland... men jag minns ju förlossningen klart och tydligt, så jag borde väl ha varit med och gjort honom...
Var till bvc för en annan sak oxå, i lördags så var han sååå ledsen, skrek hysteriskt i omgångar. Tårarna sprutade och vi hade ingen aning om vad det var som var fel. Vi bar honom, vi försökte mata honom, ja vi provade mycket, men det återkom hela tiden. Till sist kom vi på vad vi trodde att det var, urinvägsinfektion... Hans snopp var svullen, och så var det var i den. Tyckte synd om honom när jag såg det. Och när han låg där på skötbordet så började han kissa och till en början så skrek han, men det var innan varet hade kommit ut ordentligt. Men så fort det kommit ut så tyckte han att det var jättetrevligt att kissa ner hela mammas urringning... *asg*. Skulle iaf till bvc och kolla det där, men det var borta nu, det visade sig att han har trång förhud, och skulle han få fortsatta problem med det så ska vi höra av oss igen, då kommer en doktor att göra ett litet snitt i förhuden så att den blir lite större och kisset kommer ut som det ska.

Annars så har Erik hunnit med att fylla 30 år. Släkten var här i Lördags, det var rätt trevligt. Erik träffade en kusin som han inte träffat på 10 år, han såg bra snopen ut när han fick se honom :-). Mycket fika vart det, och allt var allmänt trevligt.
I april så blir det väl mer fest, men då för vänner. Blir nog trevligt det med, ska väl ha barnvakt då, men vet inte om jag känner för att lämna bort Theo, fy vilken hönsmamma man blir när man blivit äldre. Det var mycket lättare med sånt där när man var yngre. Men det är inte mycket att göra åt nu.

Vi har fått akvariet som står ute i garagerummet sålt, blir väl av med det om ett par veckor, så nu kan man nästan tänka sig ett akvarium här inne. Det som står här inne är nu fyllt med vatten, det ligger även en del sten i det. Nu i veckan ska vi köpa ny skummare, eller begagnad är den, men ny för oss. Skummare kanske ni undrar vad det är, men det är en liten maskin som tar bort smuts från vattnet, enkelt talat.
Har sett en snigel i karet, så nu vet jag att det iaf finns nåt litet liv i det. En och annan alg har jag oxå sett. Kul faktiskt.

Annars så mår jag faktiskt riktigt bra, eller idag är jag rysligt trött, och jag tänkte att jag skulle gå å lägga mig för en timme sen, men det vart inte riktigt så... hmmm, alltid är det nåt som kommer emellan. Men snart ska jag gå och fixa mat till Theo inför natten, sen ska jag bära upp honom och en flaska mat och ge honom, sen sover han gott till 6 imorgon bitti gissar jag. Får pina mig upp vid 7 tiden, inte roligt, men, men... har inte nåt annat val. *gäsp*. Säger bara: det är tur att han är söt, det gör det hela lite lättare, men det kan vara vissa svårigheter att se att han är söt när klockan är 6 på morgonen...

Har tagit lite bilder på honom, tänkte lägga in några här, han är ju 5 månader nu...

image11
Så här glad kan man vara när mamma leker tittut bakom kameran...

image12
Oj vad fiskarna är fina... ska tillägga att han sprattlade frenetiskt med armar och ben...

image13
Läser Linus&Lottas reklamkatalog... fast han är rysligt trött :-).
Glänser i ansiktet gör han för att han är insmord för sin torra hud.



Det får nog vara allt för den här gången.
Kram på er!

Hallå, min bebis är borta!!!

Vart är den? Försvunnen? Nä hörni, det här är inte bra... Min hjärna hänger liksom inte med... Var där uppe och plockade ur kläder ur byrån som är för små för Theo... Och det liksom slog mig att han är ingen bebis längre. Vart är min bebis? Separationsångest - för att tiden har gått alldeles för fort. Hittade en body, som inte blivit tvättad, som det var storlek 56 på, det luktade fortfarande bebis om den... Snosade på den, kände mig larvig, och grät en skvätt... Gråter nu med... Borde jag inte vara glad att han växer och utvecklas och mår bra? Jo, det borde jag. Visst, det är jättekul att se när han lär sig nya saker, hur han undersöker dem och tittar och studerar alla sina leksaker in i minsta detalj. Men samtidigt saknar jag den där tiden när han låg hopkrupen som en liten groda och bara ville sova på sin mamma eller pappa. När amningen fungerade (har förträngt att han kaskadkräktes), och vi kunde sitta och mysa i soffan.
Sa till mig själv att när Theo var liten så skulle jag njuta, skulle njuta av varje ögonblick som han låg där på mitt bröst och sov och snusade. För när han vart större skulle jag sakna det. Men tydligen så njöt jag inte tillräckligt mycket. Gnällde över att han inte ville sova i sin vagn och så vidare... Å nu när jag försöker tänka tillbaka på hur det var, så har jag nästan glömt bort det, det är hemskt.
Köpte en föräldratidning idag, och på första uppslaget så är det alltid en helsida med bebissaker... och tanken slog mig: Undrar vilka av de här grejorna jag kommer att behöva om jag får en bebis till. För visst vill jag väl ha en bebis till?? Ja, jo... det vill jag, men inte nu, inte än... Eller jag vet inte om jag vill, egentligen. Det kan bli lite smått komplicerat, vart ska den bebisen ta vägen liksom? Den kommer inte ha nåt rum, och i vårat sovrum kan de ju inte bo för evigt?!
Nä, separationsångest har jag... så det bara skriker om det. Men jag älskar min lilla plutt i alla fall, han är mammas gull. Sötast i hela världen är han med, så det så!

Annars så mår jag bara fint. Har inte ont någonstans, det känns bara fint med njuren, jag njuter varje dag när jag inte har ont. Och ber till högre makter om att jag ska slippa njursten härdan efter. Önskar att jag fick vara frisk nu, ett bra tag framöver. För nu har jag fått nog av sjukhus, doktorer, törra sköterskor och sånt där jox.
Det märks att man faktiskt är friskare nu, visst, innan operationen så avlastades njuren med en slang in i den, men pigg kände jag mig sällan. Hade ofta någon slags matthet i kroppen... skulle ha kunnat sova hur mycket som helst, men med en bebis så får man inte det. Inte med en snart 7-årig dotter heller.
Det känns så mycket bättre nu, nu har jag energi, har ingen ångest för att hamna på sjukhus. Okej, det kommer jag säkert få igen. Jag vet ju att nästa bakslag kan komma om ett par månader. När jag ska in på njuröversikt, tänk om de hittar fler stenar??? Nä, hoppas min njure bara har det den ska ha där inne.

Vi har börjat hälla i vatten i akvariet förresten, har fått i över 120 liter, men det är bara en dm på botten... Svårt att tänka sig hur mycket vatten det ska gå i där egentligen.

Imorgon får jag besök,eller vi, för jag är ju inte ensam hemma. Barnen är ju hemma oxå. Erik jobbar när de kommer hit. Det blir väl lite fika och massa prat antar jag, bara trevligt tycker jag. Jag ska försöka städa undan lite här hemma tills dess. Skulle ha städat i stora vardagsrummet, men så vart det inte. Orkar inte heller. Men jag ska ta hand om det som är i köket innan jag går och lägger mig, vilket jag borde göra typ NUUU, för att orka kliva upp när Theo vaknar i morgon... Vid närmare eftertanke så ska jag göra mat åt Theo, sen ska jag gå och lägga mig och sova... För jag tror att Theo uppskattar en glad mamma framför ett glänsande hem (även om det sistnämnda kan vara trevligt att ha).

Tackar förresten för de fina kommentarerna, det värmer att höra.

K, saknar dig, tänker på dig massor, och det vet du! Har tänkt ringa jag med, men jag vet hur du har det, man blir liksom avbruten... bara man tänker tanken. Massa kramar till dig!

Malin, nä kan inte heller förstå hur vissa ser en sjukhusvistelse som semester, jag kan då rakt inte göra det.... undrar lite hur de tänker...

En vecka på sjukhus

Äntligen hemma, äntligen så är jag av med den där förbannade jäkla slangen. Vet ni hur jäkla skönt det är att slippa ha en kisspåse på benet? Ett sår att byta plåster på varje gång man duschat eller var 4:e dag? En påse som ska bytas var 5:e dag? Det är så grymt skönt så det kan nog ingen som inte varit med om det fatta.
Sjukhuset var ingen höjdare. Hade separationsångest som få. Grät som ett barn många gånger. Kändes hemskt många gånger, ensamt och övergivet. Visst, jag var inte ensam där, men jag var ensam där om att ha en liten bebis hemma på bara några månader. Bebistiden ska ju vara den jobbigaste tiden, många säger att man ska vara glad för den semester man kan få, men när semestern är påtvingad och inte valfri så blir det ingen trevlig ledighet. Nä ni, det var en riktig pers, så nu hoppas jag att jag slipper ligga på sjukhus på ett tag.

Hur veckan har varit? Ja ni, en liten kort sammanfattning kan ni väl få, av det jag minns.

Måndag: Åker in, ska vara på avd 38 klockan 15. Passar tiden. Kommer dit, nån doktor snackar lite och nån sköterska kollar tempen. Äter middag, vad minns jag inte. Duschar och tvättar mig med descutan. Får en infart i handen vid 22 tiden på kvällen.

Tisdag: Väckt klockan 06 för tempkoll. Och dags att duscha igen, tvättar med descutan igen. Ingen frukost, operationsdag. Nere på röntgen klockan 07. 07:30 får jag lugnande, en stund senare åker jag till operation. Ligger i min säng, benen läggs i gynstöd, som är vadderade. Får en filt över mig. Minns inget mer.
Vaknar vid 13-13:30 tiden. Mycket snurrig, yr, känns som om man druckit lite för mycket på  krogen ungefär. Fryser som en gnu. Får filtar och en värmefläkt. Piggnar till och blir skjutsad till min avdelning. Får mat. Äcklig fisk, ser ut som nåt med kräks på... Urk tyckte jag. Åt halva fisken och en halv potatis. Sov en stund efter det tror jag...

Onsdag: En massa besök. Försöker att stänga av slangen i ryggen, hade nämligen fått en ny på operation. Men fick veta att stenen och den extra tråden var borta nu. Mamma och gunnar kommer, Marita var där och så var Emma där. Lite senare kom Erik och barnen. Försöket med att stänga slangen provades 2 gånger på dagen, utan större framgång.

Torsdag: Testar att stänga slangen på nytt, funkar bra. Är uppe och rör på mig, vilket hjälper mycket. Tar en promenad i parken och på stora holmen. Går en sväng till apoteket oxå. Upp igen och kollar, äter lite mat. Vankar lite i korridoren. Dricker massor. Får inte åka hem, men får åka hem på permis. Lämnar sjukhuset vid 17 på kvällen. Ska vara tillbaka till 8 dagen efter. Skönt att komma hem och sova i sin egen säng.

Fredag: Går upp tidigt, äter ingen frukost. Hinner med frukosten på avdelningen. Dricker fortfarande mycket, vilket bara är bra. Stängningen av slangen funkar fortfarande bra, inte ont. Doktorn kommer, allt är bra med mig, jag ser pigg ut, har inte ont, och det bestäms att jag ska bli av med slangen i ryggen. Blir av med den vid halv tolv. Aj ont, inte skönt. Men när det väl är över blir jag nästan tårögd. Det gick ju. Får stanna på avdelningen i 3 timmar för att se att allt fortfarande funkar. Går till apoteket med några jag pratat med på avdelningen, köper fika på lilla annas. Fikar med de bekanta på avdelningen. Bara jag får åka hem idag av oss 3. Tjugo över tre lämnar jag sjukhuset. Hemma vid 16-tiden.

Å här är jag fortfarande. Försöker dricka rikligt, men svårt att hinna med att dricka så mycket som man borde. Ingen som blandar saft åt mig i tid och otid he he. Erik är iväg och spelar poker. Fick hjälp av svärmor att lägga och duscha nathalie.Skönt det. Känner mig ju fortfarande lite trött efter operation. Kroppen är heller inte van med att njuren som det varit en slang i ska fungera på egen hand nu.

Har inte ont, känns konstigt att inte ha en kisspåse att släpa på, känns ännu konstigare att inte ha en liten slang hängande ur ryggen. Men skönt, riktigt jäkla tokskönt är det. Myser. Har gosat massor med min bebis, han är nog glad över att mamma äääääntligen är hemma.


Min dotter blockade min bankdosa idag, dumma unge. Så nu måste jag gå till banken på måndag. Suck. Mer då, jo, har inhandlat en present till Erik, vad tänker jag inte tala om, vet ju inte om han snokar här.

Har balandat mat inför natten till Theo, ska blanda juice och dricka lite innan jag går och lägger mig. Erik är ännu inte hemma, å vet ni? Jag orkar inte bry mig. Skönt att vara ensam, borde väl egentligen ha fått nog av det på sjukhuset... Men nu när jag äntligen är hemma så är det skönt att slippa prata med någon, bara rå om mig själv nu när barnen sover... Bäst å njuta så länge det varar. Men tänker sova när Erik kommer hem.

Hoppas alla andra haft en bra vecka!
Kram

Let's Dance

Har nog blivit en sån här familjetant, roar mig med att titta på Let's Dance på fredagar och Singing Bee på Söndagar... Kanske har jag blivit gammal? Bra grej att kolla på om man vill glömma vad som komma skall... Är egentligen skitnervös och orolig för hur allt ska gå, om det ska gå illa igen. Jag menar jag har ju redan en metalltråd i ena njuren, tänk om det krånglar så de inte kan spränga bort stenarna... utan jag får hålla på och gå på stötvågsbehandling? Skulle vara glad om jag slapp stötvågsbehandling, det ska ju kunna göra ont efteråt när man ska kissa ut stenfragmenten... Fast det borde det väl kunna göra nu med kan man tycka, men vad vet jag. Gör allt för att försöka hålla mig i skinnet. Tyvärr så är det ingen som fattar hur man känner sig. Alla säger att det kommer ju bli bra efteråt. Jo det har väl jag med fattat, men det är just det när det ska göras som jag är nervös för. Visst jag kommer sova, men ändå. Jag är så rädd för att det ska krångla igen. Vågar inte lita på doktorerna igen, det har ju redan strulat en gång och med min tur så kommer det säkert göra det igen. Låter det pessimistiskt? Jo, det är det nog oxå, men det är inte helt lätt att vara optimist just nu...

Borde skriva oftare och mera, skulle mer än gärna ta med mig en laptop och kunna sitta skriva när man sitter på sjukan, men det kan man ju inte. Lite svårt med tanke på att man inte äger nån laptop heller. Å hur mycket nöje skulle man ha av den om man ändå inte kan koppla in den på nätet? När jag får jobb så ska jag spara ihop pengar till en laptop. *Lovar mig själv*

Just nu är det reklam på tv:n, så jag passar på att skriva så länge den varar.
Snart är penicillinkuren över oxå, skönt det. Men jag kan ju inte låta bli att tänka att jag kanske kan få vara frisk efter operationen, att jag får må bra, slippa krångla med slang, byta plåster och sova på en och samma sida jämt.

Theo ligger och sover i min säng, å vet ni vad konstigt det känns när jag inte har honom i min famn? Känns väldigt, väldigt konstigt. Lite skönt, men samtidigt väldigt tomt.

Måste tjata lite om Tamagotchin oxå... ha ha... den träffade en kille idag, och så vart de kära och så fick den en liten bebis... så nu har jag två stycken små djur i en och samma lilla dosa. Erik håller på bli galen på att den piper, själv skulle jag inte ha så mycket emot att ha en själv... Som jag skrev förut, jag är nog barnslig.

Det går frammåt med akvariet i alla fall, vi har visserligen inte haft i nåt vatten ännu, men lamporna håller på att kopplas in, och vi håller på och tar fram vatten, men det tar en jäkla tid. Att få fram renat kranvatten är inte helt lätt...

Kram på er!

Tidigare inlägg
RSS 2.0