Lindas blogg

Man ska inte bli arg på bebisar, man ska inte bli arg på bebisar, man ska inte bli arg på bebisar. PUNKT!!!!!  Men ibland är det svårt att behålla det lugna... blir tokig snart.  Jag lovar, orkar fan inte mycket mer...  Nu har jag försökt förklara för min kar att han faktiskt får ta vissa morgnar... iaf på helgerna. Nätterna är inga större problem nu när lillskiten sover i min säng så vaknar han max en gång för mat. Men han slår upp sina små blå från allt mellan 6 och 8. Det sistnämnda om man har en riktig jäkla tur.  Oftast vaknar han halv sju.
Diskuterade lite halvspydigt igår om det här med att han vaknar om morgnarna. Jag sa att han vaknar säkert vid halv 7 imorgon bitti. Vad får jag för svar? Jo, följande;
Men det är ju rena sovmorgonen!!!
Jo för honom ja, som får gå upp halv fem varje vardag varannan vecka.  Men en annan får aldrig någon sovmorgon. Jag ska alltid orka, jag ska alltid ta Theo, jag ska göra både det ena och det andra. Han måste kolla det ena och det andra på datorn, han måste ut i akvarierummet, ringa samtal, rita på nån husritning för hans dröm om ett eget hus...
Både det ena och det andra kostar pengar som alla vet. Men allt som han vill ha kostar inte så mycket, men vill jag ha nåt så kostar det jättemycket... Blir så förbannat jävla skittrött!!!
Jag känner att jag behöver få utlopp för lite kreativitet, jag kan vara kreativ bara jag vill. Jag skulle behöva få tid för mig själv, bara få vara... Skulle vilja beställa framkallning för bilder jag tagit med digitalkameran (vem äger en vanlig analog nu för tiden???).  Men nej då, det finns aldrig någon tid till det. Dygnets alla ljusa timmar så är Theo vaken mer eller mindre hela tiden. Och på kvällen är jag så jäkla slut så jag orkar knappt hålla upp ögonen när klocklan är nio.
Säger då till sambon att nu går jag å lägger mej, gonatt. Redan?? Är du redan trött? Ska du redan sova?  Ja, för att orka med följande morgon och dag utan att känna mig som en överkörd kossa. 
Men för att återgå till det här med sovmorgnar...  han tyckte ju att det var rena rama sovmorgonen...  Sa då åt honom att många pappor tycker att det är sovmorgon, därför går de upp med barnet då på helgerna, utom han då. För du säger alltid att du behöver sova för att orka med jobbet. Men jag behöver tydligen inte sova för att orka med... jag ska bara gå och gå och gå... JAG ÄR FÖR I HELVETE INGEN JÄVLA DURACELLKANIN!!!!!
Ska jag få sovmorgon så får jag snällt fråga vem som tar Theo i morgon bitti? Får ett dystert sucksvar: jaha, då får väl jag göra det då!!! (Suck igen, från honom) Och så kommer då den här morgonen, vad händer? Jo, jag får vakna med Theo, ligga i sängen och försöka roa honom i säkert 1½ timme innan Erik kommer ur sängen. Vad händer när man ligger och leker med en bebis i 1½ timme i ett ljust sovrum?? Inte blir man direkt sömnigare i alla fall...  Så det slutar med att han pallrar sig upp ur sängen efter mycket stånk och stön...  och så säger han, men jag har ju faktiskt varit uppe i natt och hämtat mat åt honom... SO WHAT??? Det är vardagsmat för mig!! Jaha, men jag kanske behöver mer sömn än dig...  Jag behöver oxå mer sömn... men jag får ingen!! Får ett svar: Men du får väl säga till oftare att du vill ha sovmorgon... Gud jag blir gaaaaaaalen.
Fast just nu så blir jag galen på det mesta... har mens, å jag är på pissigt dåligt humör, noll i tålamod och jag känner mig som en ilsken tjur!!!

Har fått råd om att jag ska åka bort en helg, så får han klara sig själv, det vet jag redan att han gör, jag vet att han kommer upp om morgnarna, har ju legat på sjukhus å då fick han klara allt här hemma under en vecka.

Men även om vi har det jobbigt ibland, jobbigt med kommunikation, och bestämma vem som ska gå upp på morgonen så älskar jag den mannen, jag gör det, av hela mitt hjärta. Alla förhållanden har problem, på ett eller annat sätt... Våra råkar vara de som står ovan.

Idag ska Nattis iväg å leka med en kompis, som heter Jakob, blir nog kul för henne... Hon skulle komma till klockan 14, så det blir nog bra... tänkte ta en promenad med Nathalie och Theo innan, men det vart inte så. Varför? Jo för jag tröttnade på att byta kläder på Theo efter 5:e gången jag försökt gått ner för trappen och han kräkt ner sig varje gång. Å inte bara lite, utan hela magen... då kan man ju inte gärna låta det sitta kvar på.  Satte till och med på en haklapp i frotté, men den lyckas han knöla ihop, och sen kräker han ner hela sig. Så efter att jag fått byta kläder på honom 5 gånger så orkade jag inte mer, så nu får det vara.

Ibland får jag lust att rymma någon gång mitt i natten... bara dra, ta med mig nathalie och sen bara åka iväg, lämna honom själv med Theo och aboslut inte höra av mig. Inte svara på mobilen och så vidare. Bara för att se om han skulle bry sig över huvud taget...

Det började redan igår kväll. Å då var det ingen person som gjorde mej galen, utan den här förbaskade jäkla datorn, som jag håller på att bli vansinnig över. Hade gärna formaterat om den, utan problem alls, men det går ju inte för sig med en Erik i huset. Han har sparat en massa backup mappar på den här datorn, någonstans, som han absolut ska ha kvar... Varför undrar jag... jo, men det kan vara bra att ha, och de tar inte så mycket plats. Nähe, okej då. Sen kan man inte heller formatera om den här datorn, för det måste ju sparas undan en massa saker. Vad undrar jag? Bilder säger han. Jag svarar med att jag redan flyttat på dem. Jaha, men det kanske finns andra viktiga program som jag måste spara? Hmm, jaha, å de är jättesvåra att installera om?? Tydligen.. suck.  Ja, ja, en världslig sak egentligen. Men sånt där man kan gå å reta sig på. Sen så skulle Erik göra middag. Vi skulle ha stekt korv, med mos och sen rulla in det i tunnbröd. Gott tänkte jag att det skulle bli. Erik och göra nåt så enkelt som pulvermos var ingen bra kombination. Kunde ha använt det moset till lim... Tur jag kunde fixa till det. Under hans gnäll... (Det får ju inte bli för löst för då kommer det ju rinna ut....) Ja visst ja, jag hade ju tänkt göra det till en mjölk-pulver liknande sörja...

Å nu på morgonen, vart väckt vid 6-tiden. Trött som en gnu. Theo var trött han med, men somna om? Nej då, inte alls. Vägrar sova mer än 4 timmar i sträck numera, trots att han fått ligga i min säng...  Nä, sova får man nog göra i ett annat liv.

Vad händer annars då? Jo, syrran ska ju gifta sig i april, happ, en tripp till E-tuna blir det då. Med barn å allt.. tjolahopp, undrar hur mycket av vigseln jag kommer att få se... gissar på ungefär 5 sekunder.

Theo är gnällig, är hungrig, vill ha gröt, gapar och spottar ut. Efter 7841 gången med samma tugga så tröttnar jag, och tar undan gröten. Jag vet ju att han kan äta som han ska... Då blir han jättearg. Han tycker bergis att jag är världens dummaste mamma... Å det tycker nog många andra med som läser det här.
Visserligen tog jag bara undan gröten i si så där 5 minuter, sen försökte jag igen, och då gick det bra... så nä, jag ska inte svälta honom, om det  var någon som trodde det. 
Okej, man ska inte bli irriterad på ett barn som bara är 5 månader. Men efter 2 veckor med taskig sömn precis hela tiden, och dåliga erbjudanden om sovmorgonar...  ja, då sätter tålamodet sin dåliga sida till.

För det här med sovmorgnar, om Erik ska sova, så låter jag honom sova, sen får han kliva upp när han vaknar. Men om jag ska sova, då frågar han hur länge jag ska sova... Jaha, då ska man bestämma det oxå. 2 timmar brukar jag säga. Det blir en lång suck och så knatar han iväg och byter blöja och sen går han ner med tunga steg. Men att försöka sova och känna sig stressad över att man ska hinna somna och sova gott på de där 2 timmarna, är ingen vidare bra kombination. Så jag ligger där och vrider och vänder på mig, somnar kanske sista halvtimmen. Och är ännu tröttare när jag ska kliva upp.  Men, men sånt är livet som en småbarnsmamma. Min trötthet har gått så långt att min dotter tycker det är tråkigt att spela othello med mig, för att hon bara vinner...

Nähe... kanske skulle jag försöka göra mig lite kaffe, och hoppas på att jag får dricka lite mer än 3 klunkar innan det blir kallt, och jag får börja om igen... Erik tycker det går åt kaffe här hemma, ja, tror f*n det när jag inte hinner få dricka upp det jag gör, och får göra nytt. Trodde att det var smart att ha en sån där termoskanna... Men den är ju meningslös, den håller ju ingen värme alls. Kaffet är ju till och med kallt när jag häller upp det. Ska man sen ha mjölk och socker i så får man ställa in det i micron för att det ska vara någorlunda varmt för att kunna dricka det.

Någon som behöver personal fram i oktober någon gång?? Jag är frivillig...Förvisso har jag inget körkort, men det är svårt att ta när man inga pengar har... Nähe... nu ska jag ta hand om protest bebis...

Å nej, den här bloggen var inte negativ, möjligen väldigt sanningsenlig... Men den ska även tas med en nypa salt.. förutom det där om jobbet då....

Påsken är bra på många vis, bland annat så är ju 2 stycken hemma, men inte får man mer gjort för det. Som Katja skrev i sin blogg...
Försökte mota upp sambon  i morse, för att ta hand om Theo, men då hade han redan snackat med mig i en timme, det var mer eller mindre dagsljus i sovrummet, trots persienner. Försöka sova då är omöjligt, så det slutade med att jag motade upp honom tidigt, för att 5 minuter senare gå upp själv...
Men, men, jag sov relativt gott i natt, fast jag vaknade 2 eller 3 gånger, är så trött på nätterna så jag liksom glömmer bort om jag har gett Theo mat eller inte. Vet att jag har matat honom, men jag minns inte hur många gånger. Så när han ligger i sin säng, så vaknar han om nätterna, men får han ligga i samma säng som mig, ja då sover han gladerligen hela natten, utan att äta nåt. Tröttsamt. Hade gärna sett att han sov i sin egen säng, men han tycker tydligen inte det samma... Men jag får väl envisas, förhoppningsvis så vill han inte sova bredvid mig när han är 15...

Har varit ute på promenad idag, stannade till vid en lekpark, barnen lekte lite och så fick vi ila hemmåt för Alexander vart kissnödig. Lyckligtvis hann vi hem i tid. Theo sover fortfarande i sin vagn, han vaknade till för en stund sen när han sov ute på trappen, drog in honom i hallen och så somnade han om igen... Inte mig emot, skönt att hinna med att sitta här i fred, utan bebis.

Åt påsklunch igår, hos svärmor och svärfar, var trevligt, åt mycket, och det var gott. Skulle kunna äta hur mycket gravad lax som helst... Eller kallrökt lax... ååååååh vad gott det är.

Idag ska vi äta fläskfilé som jag köpte billigt på extrapris på ica för ett tag sen. Jo, den har legat i frysen, jag lovar. Den ligger nu i marinad för att bli riktigt, riktigt god sen, när det är dags att laga till den. Vilket det börjar bli vilken minut som helst. Funderar bara på vad vi ska ha till, vanlig kokt potatis kanske?? Eller så gör jag egen klyftpotatis och sås... Blir nog gott, det som fattas på den tallriken är grönsaker, men de har jag glömt att köpa hem... suck.
Ja, ja, får bli lite mera nyttig i ett annat liv...

Nähe, dags att börja med käk, ungarna börjar gasta om mat, trots att  de är ute... hihi.

Kram å glad påsk, idag är jag på bättre humör, får mina sura miner ibland.

Men vilken småbarnsförälder önskar sig inte det mest av allt? En hel natts sömn skulle göra susen... skulle vara ruskigt skönt... Min sambo har sagt samma sak, höll på sopa till honom... Han ska inte säga nåt. Han jobbar skift, varje vecka när han jobbar förmiddag, så sover han själv i ett rum, vaknar inte av Theo på hela natten, behöver heller inte mata honom. Men han är trött ändå, för att han får gå upp 4:30. Han sover för lite säger han. Men varför då gå å lägga sig när klockan är 23? Då får man väl skylla sig lite själv? När han sen jobbar eftermiddag, så får han sova till 10 på förmiddagen, men går då upp på natten kanske 1 gång för att hämta mat åt Theo... När jag väcker honom så är han fortfarande skittrött, frågar honom då när han gick och la sig... 02 ungefär får man till svar då. Ja, VARFÖR är han trött då??
Har förklarat att jag med kan behöva en sovmorgon, ibland, å visst, det får jag, ibland... Kanske en gång var 14:e dag. Visst, jag ska inte klaga, finns alltid de som har det värre. Men det här är min situation å jag tycker att den är jobbig. Tro mig, har försökt prata med Erik om att jag behöver få sovmorgon ibland. Han kontrar med att jag går å lägger mig tidigt varje kväll, så då kan ju jag gå upp. Men jag har ju för tusan inget val!!! Jag måste ju, om jag ska klara av dagen över huvud taget liksom. Sen så säger han att han jobbar, han behöver få vara pigg för att orka med jobbet... Vad tusan är det att vara mamma då? Är inte det ett jobb om nåt? Nä, tydligen inte, jag får ju sova middag på dagarna enligt honom... Det var längesen jag fick göra det nu, han sover knappt alls på dagarna, kanske 30 minuter på förmiddagen. Å vid 1 kommer nathalie hem från lekis. Ska jag ligga å sova då menar han, OM Theo skulle få för sig att sova då?
Innan vi fick barn så var det här med att vara mamma ett jobb i hans ögon, men så är det inte längre tydligen. Nu är jag trött som en gnu, jag ville bara gnälla av mig en hel massa.
Ha en riktigt glad jävla påsk för i helvete!!
Nä sorry,  ska sluta spy galla.
Men förutom avsaknad på sovmorgon så har påskaftonen varit trevlig...

Ha de gott, hälsar till alla goa vänner!

Som alltid så går tiden alldeles för fort, den springer ifrån mig. Tycker knappt jag hinner blinka vissa dagar innan det är kväll igen. Men sånt är livet. Theo växer och frodas, precis som han ska. Var och vägde och mätte honom idag, då han även fick vaccination nummer 2. Gick bra, han fick alvedon nu ikväll, ifall det skulle spänna och dra i låren som han fick sprutorna i.. Han är storliten har jag kommit på... Till åldern är han ju liten, men till utséendet så är han stor... Så stolt över den lilla plutten, tänk att jag kunnat vara med att göra nåt så vackert. Det har jag svårt att tro ibland... men jag minns ju förlossningen klart och tydligt, så jag borde väl ha varit med och gjort honom...
Var till bvc för en annan sak oxå, i lördags så var han sååå ledsen, skrek hysteriskt i omgångar. Tårarna sprutade och vi hade ingen aning om vad det var som var fel. Vi bar honom, vi försökte mata honom, ja vi provade mycket, men det återkom hela tiden. Till sist kom vi på vad vi trodde att det var, urinvägsinfektion... Hans snopp var svullen, och så var det var i den. Tyckte synd om honom när jag såg det. Och när han låg där på skötbordet så började han kissa och till en början så skrek han, men det var innan varet hade kommit ut ordentligt. Men så fort det kommit ut så tyckte han att det var jättetrevligt att kissa ner hela mammas urringning... *asg*. Skulle iaf till bvc och kolla det där, men det var borta nu, det visade sig att han har trång förhud, och skulle han få fortsatta problem med det så ska vi höra av oss igen, då kommer en doktor att göra ett litet snitt i förhuden så att den blir lite större och kisset kommer ut som det ska.

Annars så har Erik hunnit med att fylla 30 år. Släkten var här i Lördags, det var rätt trevligt. Erik träffade en kusin som han inte träffat på 10 år, han såg bra snopen ut när han fick se honom :-). Mycket fika vart det, och allt var allmänt trevligt.
I april så blir det väl mer fest, men då för vänner. Blir nog trevligt det med, ska väl ha barnvakt då, men vet inte om jag känner för att lämna bort Theo, fy vilken hönsmamma man blir när man blivit äldre. Det var mycket lättare med sånt där när man var yngre. Men det är inte mycket att göra åt nu.

Vi har fått akvariet som står ute i garagerummet sålt, blir väl av med det om ett par veckor, så nu kan man nästan tänka sig ett akvarium här inne. Det som står här inne är nu fyllt med vatten, det ligger även en del sten i det. Nu i veckan ska vi köpa ny skummare, eller begagnad är den, men ny för oss. Skummare kanske ni undrar vad det är, men det är en liten maskin som tar bort smuts från vattnet, enkelt talat.
Har sett en snigel i karet, så nu vet jag att det iaf finns nåt litet liv i det. En och annan alg har jag oxå sett. Kul faktiskt.

Annars så mår jag faktiskt riktigt bra, eller idag är jag rysligt trött, och jag tänkte att jag skulle gå å lägga mig för en timme sen, men det vart inte riktigt så... hmmm, alltid är det nåt som kommer emellan. Men snart ska jag gå och fixa mat till Theo inför natten, sen ska jag bära upp honom och en flaska mat och ge honom, sen sover han gott till 6 imorgon bitti gissar jag. Får pina mig upp vid 7 tiden, inte roligt, men, men... har inte nåt annat val. *gäsp*. Säger bara: det är tur att han är söt, det gör det hela lite lättare, men det kan vara vissa svårigheter att se att han är söt när klockan är 6 på morgonen...

Har tagit lite bilder på honom, tänkte lägga in några här, han är ju 5 månader nu...


Så här glad kan man vara när mamma leker tittut bakom kameran...


Oj vad fiskarna är fina... ska tillägga att han sprattlade frenetiskt med armar och ben...


Läser Linus&Lottas reklamkatalog... fast han är rysligt trött :-).
Glänser i ansiktet gör han för att han är insmord för sin torra hud.



Det får nog vara allt för den här gången.
Kram på er!

Vart är den? Försvunnen? Nä hörni, det här är inte bra... Min hjärna hänger liksom inte med... Var där uppe och plockade ur kläder ur byrån som är för små för Theo... Och det liksom slog mig att han är ingen bebis längre. Vart är min bebis? Separationsångest - för att tiden har gått alldeles för fort. Hittade en body, som inte blivit tvättad, som det var storlek 56 på, det luktade fortfarande bebis om den... Snosade på den, kände mig larvig, och grät en skvätt... Gråter nu med... Borde jag inte vara glad att han växer och utvecklas och mår bra? Jo, det borde jag. Visst, det är jättekul att se när han lär sig nya saker, hur han undersöker dem och tittar och studerar alla sina leksaker in i minsta detalj. Men samtidigt saknar jag den där tiden när han låg hopkrupen som en liten groda och bara ville sova på sin mamma eller pappa. När amningen fungerade (har förträngt att han kaskadkräktes), och vi kunde sitta och mysa i soffan.
Sa till mig själv att när Theo var liten så skulle jag njuta, skulle njuta av varje ögonblick som han låg där på mitt bröst och sov och snusade. För när han vart större skulle jag sakna det. Men tydligen så njöt jag inte tillräckligt mycket. Gnällde över att han inte ville sova i sin vagn och så vidare... Å nu när jag försöker tänka tillbaka på hur det var, så har jag nästan glömt bort det, det är hemskt.
Köpte en föräldratidning idag, och på första uppslaget så är det alltid en helsida med bebissaker... och tanken slog mig: Undrar vilka av de här grejorna jag kommer att behöva om jag får en bebis till. För visst vill jag väl ha en bebis till?? Ja, jo... det vill jag, men inte nu, inte än... Eller jag vet inte om jag vill, egentligen. Det kan bli lite smått komplicerat, vart ska den bebisen ta vägen liksom? Den kommer inte ha nåt rum, och i vårat sovrum kan de ju inte bo för evigt?!
Nä, separationsångest har jag... så det bara skriker om det. Men jag älskar min lilla plutt i alla fall, han är mammas gull. Sötast i hela världen är han med, så det så!

Annars så mår jag bara fint. Har inte ont någonstans, det känns bara fint med njuren, jag njuter varje dag när jag inte har ont. Och ber till högre makter om att jag ska slippa njursten härdan efter. Önskar att jag fick vara frisk nu, ett bra tag framöver. För nu har jag fått nog av sjukhus, doktorer, törra sköterskor och sånt där jox.
Det märks att man faktiskt är friskare nu, visst, innan operationen så avlastades njuren med en slang in i den, men pigg kände jag mig sällan. Hade ofta någon slags matthet i kroppen... skulle ha kunnat sova hur mycket som helst, men med en bebis så får man inte det. Inte med en snart 7-årig dotter heller.
Det känns så mycket bättre nu, nu har jag energi, har ingen ångest för att hamna på sjukhus. Okej, det kommer jag säkert få igen. Jag vet ju att nästa bakslag kan komma om ett par månader. När jag ska in på njuröversikt, tänk om de hittar fler stenar??? Nä, hoppas min njure bara har det den ska ha där inne.

Vi har börjat hälla i vatten i akvariet förresten, har fått i över 120 liter, men det är bara en dm på botten... Svårt att tänka sig hur mycket vatten det ska gå i där egentligen.

Imorgon får jag besök,eller vi, för jag är ju inte ensam hemma. Barnen är ju hemma oxå. Erik jobbar när de kommer hit. Det blir väl lite fika och massa prat antar jag, bara trevligt tycker jag. Jag ska försöka städa undan lite här hemma tills dess. Skulle ha städat i stora vardagsrummet, men så vart det inte. Orkar inte heller. Men jag ska ta hand om det som är i köket innan jag går och lägger mig, vilket jag borde göra typ NUUU, för att orka kliva upp när Theo vaknar i morgon... Vid närmare eftertanke så ska jag göra mat åt Theo, sen ska jag gå och lägga mig och sova... För jag tror att Theo uppskattar en glad mamma framför ett glänsande hem (även om det sistnämnda kan vara trevligt att ha).

Tackar förresten för de fina kommentarerna, det värmer att höra.

K, saknar dig, tänker på dig massor, och det vet du! Har tänkt ringa jag med, men jag vet hur du har det, man blir liksom avbruten... bara man tänker tanken. Massa kramar till dig!

Malin, nä kan inte heller förstå hur vissa ser en sjukhusvistelse som semester, jag kan då rakt inte göra det.... undrar lite hur de tänker...