Testosteronpojkar
Ja ni... jag har visserligen riktigt kul på jobbet, även om uppgifterna är riktigt enformiga, och varje dag ser precis likadan ut som dagen innan. Man pratar med samma människor, man gör samma sak, man fyller på samma artiklar osv... Det ända som inte är, är att jag inte äter samma mat varje dag. Förutom frukosten... för den är likadan som dagen innan.
Men för att komma till rubriken. Man blir bara så full i skratt, majoriteten av killarna som jobbar på samma lina som mej, och som är i min ålder, är testosteronstinna. Värre än en nykläckt pubertetsgrabb. De spänner sig för varandra (bröstar upp sig, försöker se stora och tuffa ut), de tränar på gymmet regelbundet, och jämför varandras muskler. De buffas lite sins emellan, ungefär som handjur gör för att få honor ute i naturen, så min teori är att jag jobbar med djur.
Ett antal folk tycker det är bra att ha mej på avdelningen, de kallar mej för oblyg, och så tycker de att jag alltid har svar på tal :P.
Men visst, jag ska erkänna. Att många av pojkarna där ser riktigt bra ut, en ser riktigt rar ut, han är i min ålder, har en del muskler, men är lugn och snäll, och ingen spännis. Jag skojar ju bland de äldre jag, de som har en skopa humor, som inte är så småbarnslik.
Men oftast så är jag rätt ensam på jobbet, inte så kul... de är en så sammansvetsad grupp, så det är inte helt lätt att komma in, iaf inte bland de yngre. De äldre är mer öppensinnade kan man säga.
Allt är enformigt, och det är noll ergonomi. Även om jag kan sänka och höja mitt bord som jag jobbar vid, så är det ju inte så bara... även om det sker med 2 knappar. Men vi jobbar ju två olika personer vid detta bordet, och jag kan ju inte bara justera bordet som jag vill, jag menar, det krävs olika höjd vid olika moment.
Men man kan ju iaf jobba sig svettig där, utan större problem... Men ack så enformigt. Visst vill jag jättegärna fortsätta att jobba, det är ju självklart, så man tjänar lite pengar och så, men samtidigt så har jag jäkligt svårt att se min framtid på ett jobb som är så monotont och tråkigt så man typ har ångest var morgon man ska åka dit...
Separationsångesten hänger i fortfarande, kommer bli hemskt nästa vecka, då kommer jag knappt se röken av min sambo. Och jag vet, många klarar sådant alldeles utmärkt, att sånt är livet, så är det att jobba. Och många tycker inte att det är livsviktigt att träffa sin sambo varje dag. De flesta resonerar att de träffas ju nästa vecka, de kan prata en annan dag, osv, osv. Men Erik är min styrka i vardagen, eller inte min styrka, för den är ju bara min. Men han är mitt stöd, han är den som ger mig mod, som peppar mej, som kramar om mej, som ger mig närhet och trygghet. Som får mej att känna mig behövd... Och som tycker om mej, precis som jag är, och som tycker att jag är en jättebra sambo...
Nä, nu vart det ledsamt.
Men jag kan berätta lite om resten av dagen.
Vi kom hem båda två, tog det lite lugnt, sen åkte vi och handlade, men tog en sväng genom rondellen vid ica kvantum, för erik åkte fel ha ha. Vi vände där och åkte ut till Coop istället, (Forum alltså). Vi strosade runt där en stund, medans jag bara fick mer och mer ont i ben och fötter. Efter shoppingrundan så åkte vi till Reef Zone. Mycket fint där, och med oss därifrån fick vi en liten fisk. Vi håller på och koppar in den nu, ska släppa i den om en stund. Hoppas den inte gömmer sig allt för länge, för den är väldigt vacker.
Nä, nu ska jag fylla på mitt krambehov...
//Linda - eller strumpan om ni så vill ;)
Men för att komma till rubriken. Man blir bara så full i skratt, majoriteten av killarna som jobbar på samma lina som mej, och som är i min ålder, är testosteronstinna. Värre än en nykläckt pubertetsgrabb. De spänner sig för varandra (bröstar upp sig, försöker se stora och tuffa ut), de tränar på gymmet regelbundet, och jämför varandras muskler. De buffas lite sins emellan, ungefär som handjur gör för att få honor ute i naturen, så min teori är att jag jobbar med djur.
Ett antal folk tycker det är bra att ha mej på avdelningen, de kallar mej för oblyg, och så tycker de att jag alltid har svar på tal :P.
Men visst, jag ska erkänna. Att många av pojkarna där ser riktigt bra ut, en ser riktigt rar ut, han är i min ålder, har en del muskler, men är lugn och snäll, och ingen spännis. Jag skojar ju bland de äldre jag, de som har en skopa humor, som inte är så småbarnslik.
Men oftast så är jag rätt ensam på jobbet, inte så kul... de är en så sammansvetsad grupp, så det är inte helt lätt att komma in, iaf inte bland de yngre. De äldre är mer öppensinnade kan man säga.
Allt är enformigt, och det är noll ergonomi. Även om jag kan sänka och höja mitt bord som jag jobbar vid, så är det ju inte så bara... även om det sker med 2 knappar. Men vi jobbar ju två olika personer vid detta bordet, och jag kan ju inte bara justera bordet som jag vill, jag menar, det krävs olika höjd vid olika moment.
Men man kan ju iaf jobba sig svettig där, utan större problem... Men ack så enformigt. Visst vill jag jättegärna fortsätta att jobba, det är ju självklart, så man tjänar lite pengar och så, men samtidigt så har jag jäkligt svårt att se min framtid på ett jobb som är så monotont och tråkigt så man typ har ångest var morgon man ska åka dit...
Separationsångesten hänger i fortfarande, kommer bli hemskt nästa vecka, då kommer jag knappt se röken av min sambo. Och jag vet, många klarar sådant alldeles utmärkt, att sånt är livet, så är det att jobba. Och många tycker inte att det är livsviktigt att träffa sin sambo varje dag. De flesta resonerar att de träffas ju nästa vecka, de kan prata en annan dag, osv, osv. Men Erik är min styrka i vardagen, eller inte min styrka, för den är ju bara min. Men han är mitt stöd, han är den som ger mig mod, som peppar mej, som kramar om mej, som ger mig närhet och trygghet. Som får mej att känna mig behövd... Och som tycker om mej, precis som jag är, och som tycker att jag är en jättebra sambo...
Nä, nu vart det ledsamt.
Men jag kan berätta lite om resten av dagen.
Vi kom hem båda två, tog det lite lugnt, sen åkte vi och handlade, men tog en sväng genom rondellen vid ica kvantum, för erik åkte fel ha ha. Vi vände där och åkte ut till Coop istället, (Forum alltså). Vi strosade runt där en stund, medans jag bara fick mer och mer ont i ben och fötter. Efter shoppingrundan så åkte vi till Reef Zone. Mycket fint där, och med oss därifrån fick vi en liten fisk. Vi håller på och koppar in den nu, ska släppa i den om en stund. Hoppas den inte gömmer sig allt för länge, för den är väldigt vacker.
Nä, nu ska jag fylla på mitt krambehov...
//Linda - eller strumpan om ni så vill ;)
Kommentarer
Trackback
