Lindas blogg

Men det är med blandade känslor vill jag lova. Kan bli oerhört trött på den jag lever tillsammans med. Ena dagen säger han att han ska försöka vända på dygnet, så att han blir mer van att gå upp i normal tid. Dvs så att vi kommer iväg i tid i morgon. Vi har planerat att åka klockan 9. Vilket skulle betyda att vi får gå upp klockan 7. Eller ja, iaf han... han behöver ha 2 jädra timmar på sig att göra sig i ordning. Själv klarar jag mig på 45 minuter, trots att jag har en bebis med oxå. Fast då kan jag inte duscha. Ja så vida jag inte vill låta honom sitta på golvet och gallskrika. Men det känner jag väl inte så där mycket för faktiskt. Men han är en rejäl sölkorv den där...
Trodde jag skulle få sovmorgon idag då... Theo vaknade typ 6:30. 7:30 gick jag upp. För då låg Erik där och lekte sovleken. Jag visste mycket väl att han inte låg och sov, men han låtsas, så att han ska slippa gå upp.
Det vore ju trevligt att någon gång få ett tack. Att jag går upp, tar hand om Theo nästan vareviga morgon. Att jag sällan kräver en sovmorgon, att jag ens frågar efter en. Visst vill jag ha sovmorgon, men då känns det liksom bara som jag stör. Undrar om jag borde finna mig i det här, egentligen borde jag nog inte det. Men det kan faktiskt vara riktigt mysigt att gå upp med Theo oxå. Vi gör frukost åt honom, så han får sin gröt. Efter det så gör jag frukost till mig, och kaffe. Innan dess så har vi varit på toa en stund. Han har fått torr blöja, och jag har skött min morgontoalett så att säga. Dvs gå på toa, tvätta sig under armarna, borsta tänderna och håret. Sätta upp håret i ny tofs och så på med deo och lite "gottalukt" som mamma brukar säga om parfym.
Just nu ligger Theo och sover där uppe bredvid far sin. Själv sitter jag här och njuter. Det är såååå skönt att inte bli störd av någon ibland, att bara få vara ifred. Skulle jag vilja vara oftare. Vara själv hemma. Annars om jag vill komma ifrån Theo en stund så får jag vackert gå ut. Nä ni, det här hemmet är inte jämnställt för fem öre. Men trots att jag gnäller ibland så har jag det faktiskt riktigt bra. Det låter nog himla konstigt, att jag gnäller och klagar ena raden för att sedan skriva att jag har det rätt bra. Men det har jag... Ska bara få Erik att förstå att han inte ska ta mig för givet...och att han ska vara glad för det han får. PUNKT!
Läser en rätt bra blogg nu för tiden. Om en stockholmstjej. Hon ska ha sitt första barn, och bor i Stockholm. Hon har en sån bra sak som står högst upp på hennes blogg: Mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls... 
Läste senare att det kommer från en textrad från Kent. De skriver många finurliga texter de där, synd att de inte riktigt gör min typ av musik. Visserligen lyssnar jag på det mesta... men de har jag svårt för att lyssna på. Iaf om man skulle bli tvungen att lyssna på en hel skiva. Det går ju bra att höra en enstaka låt på radion med dem, men mer än så vet jag inte om jag vill vara med om. Vill ni läsa mer om henne så hittar ni henne på: http://bambi.bloggagratis.se
Nu ska jag dricka en kopp kaffe till, medans jag ännu har lugnet för mig själv här nere.

Kram på er alla goa!