Lindas blogg

Vet inte vad jag annars ska kalla det... Men helt korkad i bollen lär jag väl vara i alla fall.  Vad som är fel? Ja det lär ni få läsa följande rader, men snälla, anmäl inte till närmsta dårhus.

En kompis till mig, har en flicka i samma ålder som min son. Hon har blivit gravid igen. Planerat tror jag. Hur som, så spelar det ingen roll, vare sig det var planerat eller ej. Men hur reagerar jag? Jo, glad såklart, för hennes skull, men snart vänder det i svartsjuka. Inte så att jag blir sur och arg på henne, men jag blir avundsjuk. Det knasiga med mig är att jag är alldeles för förtjust i små bebisar. När de är så där nya, så gosiga och luktar så gott. Man får amma dem, använda pyttesmå kläder, byta pyttesmå blöjor. Och för all del, bli väckt sjuttioelva gånger varje natt. Men det har sin charm. Dessutom så kan jag bli avis på att hon snart får gå igenom en förlossning till... Jag gillar förlossningar. Det är nu ni börjar ruska på huvudet och undrar hur tusan jag är funtad.  I morse vaknade jag av att jag låg och smidde planer på hur jag skulle bli gravid på bästa sätt utan att Erik skulle upptäcka att han blivit lurad... Hur idiotisk tanke är inte det? Jag vet inte ens om jag skulle orka med en till, som det är nu. En 7 åring, en 8 månaders och så bli gravid?! 
Jag har alltså blivit bebissjuk, trots att jag redan har en bebis... Men han känns inte som en bebis längre. Han kryper väl snart, snackar en massa obegrplig goja. Är med och kollar och så vidare. Han är inte så där liten och hjälplös nu. Eller hjälplös är han väl, han kan ju inte ge mat till sig själv, och ta hand om sig själv, men jag hoppas att ni fattar vad jag menar. 

När jag väl kommit ur sängen, vaknat till ordentligt så funderar jag vidare. Hur skulle det funka rent ekonomiskt? Hur skulle vi få plats? Hur ska vi göra med rummen vi har för att alla ska få plats? Vi har 3 rum där uppe, 2 vardagsrum här nere och ett kök här nere. Ett badrum där uppe, med tvättmaskin och tumlare. En liten toa här nere. Skulle jag få ett till barn så skulle det bli mitt fjärde. Min äldsta son som bara är här ibland, vart ska han vara när han är här, om det skulle vara 2 småbarn här? Han är ju trots allt 5 år.  Men ändå, jag längtar ändå efter en till bebis... en vinterbebis skulle jag vilja ha... En som är född i Januari... eller kanske februari.  Men då är jag lite sent ute nu... men ändå...
När jag fuderat på det en stund, utan att komma fram till någon finurlig lösning, så börjar jag fundera på vad "alla andra" ska säga. Vad ska morsan säga? Som är så in i bombens tvärsäker på att detta 3:e barn jag fått för 8 månader sen är mitt sista. Och vad ska svärmor tycka om mig? Och hur många gliringar kommer jag inte få höra från alla andra? Orkar jag höra allt? Även om ekvationen inte går ihop i min skalle skulle jag kunna sluta med mina piller bums och bli gravid.

Men jag vill inte lura den jag älskar. Jag vill att han ska vara med, att han ska få vara med och längta, se fram emot ett plus på stickan... och vara lika delaktig i planerandet som jag.

Inte blir det bättre av att syrran ska ha bebis i juli, en annan kompis fick barn för bara några dagar sen. Nä... fy vad gärna jag vill ha en bebis... jag är nog trots allt knäpp.

Nu ska jag fortsätta med det jag gjorde innan jag satte mig här, nämligen göra bebismat till Theo... Känner  mig så duktig.

Ha de gott vänner!!