Lindas blogg

Har tydligen min blogg fått. Min header som jag hade är nu puts väck borta... jag vet inte varför. Min blogg har numera blivit skitful. Det ser inte klokt ut längre. Inte för att det var supersnyggt innan heller, men det ser garanterat värre ut nu.

Huga, läste kommentarerna, och min blogg har nog blivit om möjligt ännu tråkigare än förut. Men jag läser ett par bloggar varje dag, och där har det varit tävlingar, och jag har tänkt att eftersom jag ändå varit där och läst dem, så tänkte jag att jag kunde tävla också. Kul att se om man någon gång har lyckan med sig.

Men guess what, i denna blogg ska det inte tävlas nåt... inget alls faktiskt!

Håller på och fixar mat idag, blir latmat idag, potatismos och köttbullar. Lagom lätt att göra som alla gillar, till och med barnen. Men moset blir i alla fall riktigt mos. Jag klarar inte av pulvermos. Blääää. Skulle gärna göra egna köttbullar med, men jag tycker det tar för lång tid att trilla dem. Dessutom är det inte speciellt kul att steka dem.. suck. Hör ni vad hushållslat jag är? Vem vet, kanske får jag för mig att jag ska göra köttbullar till jul.

Vi har i alla fall bestämt att vi ska baka julkakor.. dvs pepparkakor och lussebullar. Fråga mig inte varför jag fick för mig att göra det, och fråga mig inte hur jag ska lyckas göra pepparkakor med en 1-åring runt benen. Jag kanske kan ta det någon dag när Theo är på dagis. Men det hade ju varit kul om Nathalie kunde vara med. Hittade helkul pepparkaksformar på formina. Finns en massa olika formar, bland annat hajar och krokodiler.

Alexander är här denna helgen, och på söndag så ska vi göra söndagsmiddag åt papporna. Det gäller alltså de pappor som hör hit, inte mitt X, lyckligtvis. Tror snart jag får utslag av honom.. Gaaaah, tur man kan bita sig i tungan och inget säga ibland. Men idag fick han inget kaffe.

Och just ja.. Nathalie tog hål i öronen igår. Vi var på väg hem från dagis med Theo, och hela vägen hem så pratade Nathalie om hur det skulle kännas att ta hål i öronen. Vad kompisar hade sagt, vad mormor hade sagt och så vidare. Så frågade jag henne när vi gick förbi hårverkstan om hon ville ta hål i öronen. Och det ville hon. Så vi gick in och bokade tid. Samma kväll klockan kvart i sex så var vi där, och hon vågade. Trodde jag inte. Nu är det bara jag kvar tror jag. Jag törs inte. Snacka om att jag är feg. Jag har fött barn utan bedövning, men hål i öronen törs jag inte ta.

Det får vara allt för idag!