Victor, jag tänker på dig!
Och jag tänker på hans familj. Kanske var det skönt för Viktor att få komma till änglarna nu, när han hade så ont. Men det bästa hade väl varit om han fått bli frisk. Fått vara hemma med sina halvsyskon, mamma och pappa. Jag sitter här och gråter efter att ha läst artikeln som jag följt på aftonbladet.
Försökte för övrigt bli medlem på aftonbladet för att kunna skriva en kommentar, men det gick inte. Har gått med i snack, men ändå står det att jag måste gå med i snack för att kunna lämna en kommentar.. hmmmm
Tänk att livet faktiskt är så orättvist, att de små nya liven inte får fortsätta att leva, att de inte kan bota alla som blir sjuka i cancer. Jag vet inte vad jag skulle göra om mina barn skulle råka ut för samma sak... fy så hemskt.
Nu ska jag dricka kaffe och försöka lugna ner mig.
Kommentarer
Trackback
