aldrig mer potatishjälp
Nä, jag ska aldrig mer be min sambo att skala mycket potatis... Han har liksom inget hum om vad som kan vara mycket. 10 stora potatisar brukar det i vanliga fall, när vi ska göra potatismos. De brukar få dela lite på sig, så att de blir klara lite snabbare. Men hur som helst så sa jag åt sambon att koka rätt mycket potatis, eftersom det skulle räcka till 2 matlådor och så middag till han, mig och Theo (Nathalie är hos mormor så henne behöver vi inte göra mat till denna vecka). Men hur mycket tror ni han kokar? Jo, hela påsen såklart. Det vill säga 3 kg. Det vart 2 stora bunkar med mos sammanlagt. Gjorde korv i ugn igår, det vart 3 matlådor. Idag stekte jag den andra halvan med korv, och åt mos till, det är fortfarande kvar... Som sagt, jag ska aldrig öppna truten för mycket...
Theo är lite bättre idag, men hostar och är hes fortfarande. Men mycket, mycket piggare. Snart så kommer han nog att kräva att vi ska bada, så det får jag väl fixa snart. När jag fixade mat fick han sitta på golvet och rita. Har fått stumpar av gamla tapetrullar som man kan tejpa fast på golvet, sen kan han sitta där och rita, som han tycker är jättekul. Ska ta kort på konstverket sen tänkte jag. Tyvärr så tycker han att jag ska rita bilar på pappret oxå, och en och annan kisse. Tur att han inte bryr sig om att bilen blir lila med gröna hjul och att katten blir röd med gula tassar.
Under denna vecka får vi veta om Erik får behålla jobbet eller inte. Jag hoppas självklart på att han ska få ha det kvar, det vore ju det allra bästa, men i dessa bistra tider så vet man ju inte säkert. Men vi har i alla fall tecknat en försäkring som gör att ett försäkringsbolag går in och betalar våra huslån och amorteringar under den tiden som Erik inte har något jobb, dock max 1 år. Tur att vi fick reda på att det fanns en sådan försäkring, den har nog mer eller mindre räddat vårat liv... Vet inte hur vi skulle klara oss om vi inte hade fått information om den. Max taket på a-kassan är ju inte mycket att hurra för, man kanske får ut 11700... och det är flera tusen i skillnad mot vad han får ut nu.
Nu sitter Theo och pratar en massa, och låter inte alls lika hes längre, vad skönt. Får se om han får gå till dagis imorgon eller om vi stannar hemma imorgon med. Får se vad det står på schemat. Är det seminarium imorgon som jag inte har gått på, så får jag nog försöka gå på det... Helst hade jag ju stannat hemma, har ju fortfarande inte fått mina pengar från FK, de ska komma nästa vecka. Så att åka buss är ju inget jag så gärna gör om jag absolut inte måste.
Nu tycker inte Theo att jag ska sitta här längre. Ha en bra kväll allihopa.
Kommentarer
Postat av: Malin B
Det är väl inte direkt läge för att jag kommer in och säger "Äh, det är lugnt, han kan börja skala potatis på en restaurang om det krisar!". ;)
Jag håller förstås tummarna för att han får behålla sitt jobb. Från och med nu har han ju dessutom stenkoll på potatisen.
Av potatismos kan man ju göra potatisbullar, sedan går det väl att göra någon form av gratäng... Fniss. ;)
Postat av: Katja
hehe, antar att ni är väldigt less på att äta potatismos nu :-D
Postat av: Ellie
Kan bara skratta o le :)
Trackback
