Så hemskt

Kollade på sjukhuset idag... vart nästan ledsen, satt nästan och grät som ett barn. Tårarna rann i alla fall. De visade ett avsnitt där lilla Victor var med. Ni vet den lille pojken som vart svårt cancersjuk, och dog till sist. Det skrevs om honom på aftonbladet, han fick inte dö i sitt hem, eftersom hans kommun inte erbjöd hemsjukvård för personer under 17 år tror jag det var. Till sist så dog han på akademiska sjukhuset i uppsala. 
Jag såg som sagt ett avsnitt där lilla Victor var med, de fick lite permis och gick ut matade ankorna. En annan ser det som en självklar sak, nåt man kan göra när som helst. Men alla kan inte det, tänk de stackars barn som mer eller mindre bor på sjukhus. Det vart hur som helst så hemskt när verkligheten kom emot mig, Victor finns inte mer... och så säger en av sköterskorna på barncanceravdelningen at de tror att det ska gå bra för Victor... Så orättvist. 
Visst kan man tycka att aftonbladet drog en snyfthistoria. Men jag tror att det kan behövas sådana historier ibland, för att få in mer pengar till forskningen. 
Hela historien blir lite mer påtaglig när man själv har barn. Varav den minsta är i samma ålder som Victor var. Är så enormt tacksam över att han är frisk. Jag hoppas sannerligen att det inte blir ändring på det. Men visst går och oroar mig så fort han är sjuk och får hög feber. Hjärnans tankar springer gärna lite för långt och man tror att han har fått en massa sjukdomar. Men det är väl så det är att vara mamma antar jag. Bara att vänja sig.


Nu ska jag strax gå och lägga mig, klockan börjar bli sent, och tyvärr måste man ju gå upp tidigt varje dag. 

ha de gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0