Nedräkning
Det kan man ha nu, men jag har väl nedräkning av två saker egentligen. Störst av nedräkningar är väl bebis, men det dröjer ju till oktober innan bebis tittar ut, med en hel massa otur så dröjer det till november, med en hel massa tur så behöver jag bara vänta till slutet av september. Vi får väl se när bebis vill titta ut. Men självklart hoppas jag på lite tidigare än beräknad dag, än att få behöva gå över i flera dagar...
Den andra nedräkningen som är, är ju husflytten, 1 månad kvar nu, precis. Tiden går fort. Har packat lite idag, kläder. Gick bra, fick ner mycket av de kläder som jag inte längre använder, eller som jag inte kan ha på grund av magen. Undrar vad man mer kan packa ner, gissar att mycket av det som står i bokhyllan kan packas ner, alla flaskor med alkohol till exempel, tavlor, och annat krafs. Men samtidigt så känns det så dumt att packa redan, man vill ju bo någonstans med. Men angående husflytten så känns det bara bättre och bättre. Får veta på fredag precis hur det blir med lån och sådana saker. Lasse och Marita ska vara barnvakt, det blir bra det :-).
Har varit hos barnmorskan idag, det gick jättebra, en som var himla gullig och trevlig på alla sätt och vis, tänk om jag kunde ha fått henne från början... vad bra det hade varit då. Men nu ska jag bara till Haga en gång till, sen ska jag till fjugesta. Får se hur de är där :-). Men allt var bra med mig och bebis. Hjärtat slog med ca 140 slag i minuten, magen hade följt sin kurva exakt, och sen inskrivningen så har jag gått upp 6 kg. Lagom tycker jag. Nathalie följde med mig dit, och hon tyckte det var intressant, läste ett par böcker för henne där, som hon hittade, det vart hon glad över.
Har varit riktigt bra när barnen har varit här, de har varit rätt snälla över lag. De trivs med att vara ute, men man får jaga på dem lite, och förklara att det är bra om de är ute och springer. Risken är ju mindre att de gör sig illa ute, än att de bråkar ovanpå varandra inomhus. Enligt mig i alla fall. Visst kan de snubbla och skrubba upp knät, men det är ju inte hela världen. Lite tröst och ett plåster så är ju det bra sen. Har fått blommor nästan varje dag, blir alldeles varm i hjärtat. De hittar blommor i gräsmattan, och de tycker de att vi ska få, för det händer faktiskt att blommorna är till Erik oxå.
Angående våra uppfostringsmetoder så visst Erik får ju självklart vara med och tala om vad barnen får göra och inte göra. Men han behöver inte underminera mig. Och enligt min mening så behöver barn ha regler, och det står jag för. Jag tycker inte att barnen ska få hoppa i sängen till exempel, och jag tycker heller inte att de ska få rita på väggen eller på golvet. Men sen att han är av den fasta principen av att man inte ska säga Nej till barn, pallar inte jag. Visst kan man ge förslag på vad de ska göra i stället, att det är bättre om de ritar på papper, eller att de hoppar på golvet osv... men man kan inte anpassa en lägenhet in i det längsta för att göra den totalt barnvänlig. Att han sen säger att barnen är olyckliga, det kan jag inte gå med på, tyvärr, jag tycker inte att de ser speciellt olyckliga ut. Barn är sura och ledsna ibland, kanske för att de inte får som de vill och inte får bestämma precis allt, men alla barn gör så... tror jag i alla fall.
Men nåt som höll på ta hus i helvete från min sida, det var när självaste svärmor försökte sig på att underminera mig när vi var där på kalas. Alexander hade tagit tårta, dvs tagit utan att fråga, jag tyckte att det var fel, att man inte "tjuvar" så där. Och då sa jag till honom att man gör inte så. Han vart ledsen, och grät, och svärmor kom fram och tyckte att jag inte alls skulle säga åt honom, för det hade de redan gjort, men hur skulle jag kunna veta det? Men de hade kunnat tala om det för mig först då, och inte talat om det för mig när jag hade Alex i närheten. Jag skällde inte på honom, jag talade bara om att man inte gör så. Men jag ignorerade vad hon sa, lät det gå in på ena sidan och ut genom andra, och fortsatte med mitt.Tror hon fattade mitt budskap genom att jag inte svarade. Jag har ingen aning.
Barnen är ute nu, de är gärna ute om kvällarna, och jag tycker väl det är bra att de leker av sig innan det är dags för kvällsmacka och sen sova. Men nu är det snart dags för dem att sova, även om de inte somnar före klockan 22, tyvärr. Men idag ska de bada båda två, lortgrodorna som jag kallar dem för.
Har betalat in extra pengar till mitt studielån den här månaden med, skulle ha ringt till CSN idag, men det glömde jag ju såklart. Får försöka komma ihåg det imorgon.
Nähe.. nu ska jag fortsätta surfa runt lite här på nätet, tills det är dags för barnen att komma in för bad och kvällsmacka.
God kväll på er!
Den andra nedräkningen som är, är ju husflytten, 1 månad kvar nu, precis. Tiden går fort. Har packat lite idag, kläder. Gick bra, fick ner mycket av de kläder som jag inte längre använder, eller som jag inte kan ha på grund av magen. Undrar vad man mer kan packa ner, gissar att mycket av det som står i bokhyllan kan packas ner, alla flaskor med alkohol till exempel, tavlor, och annat krafs. Men samtidigt så känns det så dumt att packa redan, man vill ju bo någonstans med. Men angående husflytten så känns det bara bättre och bättre. Får veta på fredag precis hur det blir med lån och sådana saker. Lasse och Marita ska vara barnvakt, det blir bra det :-).
Har varit hos barnmorskan idag, det gick jättebra, en som var himla gullig och trevlig på alla sätt och vis, tänk om jag kunde ha fått henne från början... vad bra det hade varit då. Men nu ska jag bara till Haga en gång till, sen ska jag till fjugesta. Får se hur de är där :-). Men allt var bra med mig och bebis. Hjärtat slog med ca 140 slag i minuten, magen hade följt sin kurva exakt, och sen inskrivningen så har jag gått upp 6 kg. Lagom tycker jag. Nathalie följde med mig dit, och hon tyckte det var intressant, läste ett par böcker för henne där, som hon hittade, det vart hon glad över.
Har varit riktigt bra när barnen har varit här, de har varit rätt snälla över lag. De trivs med att vara ute, men man får jaga på dem lite, och förklara att det är bra om de är ute och springer. Risken är ju mindre att de gör sig illa ute, än att de bråkar ovanpå varandra inomhus. Enligt mig i alla fall. Visst kan de snubbla och skrubba upp knät, men det är ju inte hela världen. Lite tröst och ett plåster så är ju det bra sen. Har fått blommor nästan varje dag, blir alldeles varm i hjärtat. De hittar blommor i gräsmattan, och de tycker de att vi ska få, för det händer faktiskt att blommorna är till Erik oxå.
Angående våra uppfostringsmetoder så visst Erik får ju självklart vara med och tala om vad barnen får göra och inte göra. Men han behöver inte underminera mig. Och enligt min mening så behöver barn ha regler, och det står jag för. Jag tycker inte att barnen ska få hoppa i sängen till exempel, och jag tycker heller inte att de ska få rita på väggen eller på golvet. Men sen att han är av den fasta principen av att man inte ska säga Nej till barn, pallar inte jag. Visst kan man ge förslag på vad de ska göra i stället, att det är bättre om de ritar på papper, eller att de hoppar på golvet osv... men man kan inte anpassa en lägenhet in i det längsta för att göra den totalt barnvänlig. Att han sen säger att barnen är olyckliga, det kan jag inte gå med på, tyvärr, jag tycker inte att de ser speciellt olyckliga ut. Barn är sura och ledsna ibland, kanske för att de inte får som de vill och inte får bestämma precis allt, men alla barn gör så... tror jag i alla fall.
Men nåt som höll på ta hus i helvete från min sida, det var när självaste svärmor försökte sig på att underminera mig när vi var där på kalas. Alexander hade tagit tårta, dvs tagit utan att fråga, jag tyckte att det var fel, att man inte "tjuvar" så där. Och då sa jag till honom att man gör inte så. Han vart ledsen, och grät, och svärmor kom fram och tyckte att jag inte alls skulle säga åt honom, för det hade de redan gjort, men hur skulle jag kunna veta det? Men de hade kunnat tala om det för mig först då, och inte talat om det för mig när jag hade Alex i närheten. Jag skällde inte på honom, jag talade bara om att man inte gör så. Men jag ignorerade vad hon sa, lät det gå in på ena sidan och ut genom andra, och fortsatte med mitt.Tror hon fattade mitt budskap genom att jag inte svarade. Jag har ingen aning.
Barnen är ute nu, de är gärna ute om kvällarna, och jag tycker väl det är bra att de leker av sig innan det är dags för kvällsmacka och sen sova. Men nu är det snart dags för dem att sova, även om de inte somnar före klockan 22, tyvärr. Men idag ska de bada båda två, lortgrodorna som jag kallar dem för.
Har betalat in extra pengar till mitt studielån den här månaden med, skulle ha ringt till CSN idag, men det glömde jag ju såklart. Får försöka komma ihåg det imorgon.
Nähe.. nu ska jag fortsätta surfa runt lite här på nätet, tills det är dags för barnen att komma in för bad och kvällsmacka.
God kväll på er!
Kommentarer
Postat av: Malinbayard
Det är föräldrarnas "jobb" att VISA OCH TALA OM vad som är rätt och fel i livet, i stort och smått.
En självklarhet ju!
Tårta väntar man med att ta tills man får ett "varsågod", målar gör man på papper. Stå på dej! Hur ska det gå för de små barnen som annars inte kan vistas bland andra?
Trackback
