Total omvändning
Livet vänder fort, kort sagt. Först var Erik rädd för allt som handlade om bebis, tyckte inte att vi skulle köpa nåt innan, för det kunde ju gå fel. Jag försökte förklara att man orkar inte köpa allt först när bebis har kommit. Och hur ska man komma hem om bebis inte har några kläder att ta på sig, eller nåt babyskydd att åka med hem i bilen? Blir en knepig ekvation, iaf i mitt huvud.
Men så idag så vart det en helomvändning. Han sms:ade idag, rätt vad det var, om att han fått erbjudande från en jobbarkompis att köpa ett babyskydd. Ett akta graco med bas. Mycket bättre än det jag har, och det här var dessutom nyare. Säkerheten för de små utvecklas ju hela tiden, så varför inte ta ett som är så nytt som möjligt. Vi skulle få köpa det för 600, det kostade 1600 nytt. Mer än så behövde inte jag höra. Så det ska han ta hem imorgon. Så från att inte vilja köpa nåt, till en investering i ett babyskydd.. tycker jag är rätt stort steg...Men det gör inget.
Sen att allt inte är helt bra för övrigt är väl en annan femma. Tänker inte gå in mycket närmare på det, och skriver jag det så får jag bara skit för det i alla fall, ingen förståelse någonstans ifrån, så näe.. jag besparar er den läsningen.
Erik kollar så kallade kataloghus för fullt. Vi ska träffa nån sån här säljare på måndag, imorgon kommer en mäklare och ska värdera våran lägenhet, bara för att se vad vi kan få för den. Men nä, vi har inte planerat att flytta ännu. Han tycker att det är irriterande att inte jag säger vad jag tycker. Men när jag väl gör det, så tycker jag fel. Han är till exempel inne på att man absolut måste ha två vardagsrum. Jag tycker inte man behöver ha det. Tycker det är helt onödigt. Barnen kommer ju för tusan ha varsitt rum, har de kompisar där kan de väl spela eventuella spel där, ha en egen tv på sitt rum om det nu är absolut nödvändigt. Så försöka tycka till och visa min vilja går ju inte så vidare bra, och då gnäller han på att jag inte säger vad jag tycker, och att huset i sådana fall bara skulle bli inrett efter hans önskan och vilja. Jo, det kommer det bli, för vad jag än säger så är det ju inte bra.
Inte bryr han sig om vilken mat jag är sugen på heller. Här ska bara ätas det han är sugen på. Sa idag att jag var sugen på fiskbullar (okej, inte världens mest delikata maträtt, men jag tycker om det... mycket), men då var inte det bra. Jag sa då att han äta kycklingrester från här om dagen, men det lät inte bra det heller. Så nu sitter han å glor i en katalog med husritningar, å där kan han få sitta. Jag struntar i honom nu.
Undrar vart det där fina förhållandet som vi en gång hade tog vägen någonstans...
Nähe, nog gnällt om denna dagen. Ny magbild förresten. Från idag (vecka 18+4).
Men så idag så vart det en helomvändning. Han sms:ade idag, rätt vad det var, om att han fått erbjudande från en jobbarkompis att köpa ett babyskydd. Ett akta graco med bas. Mycket bättre än det jag har, och det här var dessutom nyare. Säkerheten för de små utvecklas ju hela tiden, så varför inte ta ett som är så nytt som möjligt. Vi skulle få köpa det för 600, det kostade 1600 nytt. Mer än så behövde inte jag höra. Så det ska han ta hem imorgon. Så från att inte vilja köpa nåt, till en investering i ett babyskydd.. tycker jag är rätt stort steg...Men det gör inget.
Sen att allt inte är helt bra för övrigt är väl en annan femma. Tänker inte gå in mycket närmare på det, och skriver jag det så får jag bara skit för det i alla fall, ingen förståelse någonstans ifrån, så näe.. jag besparar er den läsningen.
Erik kollar så kallade kataloghus för fullt. Vi ska träffa nån sån här säljare på måndag, imorgon kommer en mäklare och ska värdera våran lägenhet, bara för att se vad vi kan få för den. Men nä, vi har inte planerat att flytta ännu. Han tycker att det är irriterande att inte jag säger vad jag tycker. Men när jag väl gör det, så tycker jag fel. Han är till exempel inne på att man absolut måste ha två vardagsrum. Jag tycker inte man behöver ha det. Tycker det är helt onödigt. Barnen kommer ju för tusan ha varsitt rum, har de kompisar där kan de väl spela eventuella spel där, ha en egen tv på sitt rum om det nu är absolut nödvändigt. Så försöka tycka till och visa min vilja går ju inte så vidare bra, och då gnäller han på att jag inte säger vad jag tycker, och att huset i sådana fall bara skulle bli inrett efter hans önskan och vilja. Jo, det kommer det bli, för vad jag än säger så är det ju inte bra.
Inte bryr han sig om vilken mat jag är sugen på heller. Här ska bara ätas det han är sugen på. Sa idag att jag var sugen på fiskbullar (okej, inte världens mest delikata maträtt, men jag tycker om det... mycket), men då var inte det bra. Jag sa då att han äta kycklingrester från här om dagen, men det lät inte bra det heller. Så nu sitter han å glor i en katalog med husritningar, å där kan han få sitta. Jag struntar i honom nu.
Undrar vart det där fina förhållandet som vi en gång hade tog vägen någonstans...
Nähe, nog gnällt om denna dagen. Ny magbild förresten. Från idag (vecka 18+4).
Kommentarer
Trackback
