Lindas blogg

Här hemma alltså, det börjar likna ett hem mer och mer. Gardiner börjar komma upp i fönstren, blommor står där de ska, och lite lampor som ger ett hemtrevligt sken på kvällskvisten.
Men det stora vardagsrummet ska vi inte prata om, det ska renoveras, men där står en hel drös med kartonger, de flesta är visserligen tomma, och flera av dem ska ut i förrådet och stå där. Det är prydnader i dem, å de kan vi inte få upp förens det stora vardagsrummet är i ordninggjort. Vi får hoppas att vi hinner få ordning på det, innan bebis kommer. Återstår att se om jag får gå tiden ut eller om jag får lite tidigare. Erik tycks tänka så att det är lugnt fortfarande, att än tänker inte någon bebis titta ut,  å allra helst så kommer det ta en vecka extra. Själv tycks jag inte kunna göra nåt för att få honom att tänka att bebis kan komma tidigare, å jag har tröttnat på att tjata.

Nu har vi äntligen sovit här i vårat hus i några nätter, å det känns bra, eller några nätter, ganska många nätter. Är glad att jag slapp sova här ensam första nätterna, huga, läskigt när det knarrar å låter konstigt på natten, ljud som man inte är van vid, å hjärnan spelar en ett antal spratt. Är man på övervåningen, å ligger i sängen, det är mörkt å man hör hur det knarrar och knäpper lite var stans, så får man snart för sig att det är inbrott, å man undrar genast vart telefonen är å man funderar på om man verkligen låst dörren osv. Man blir rätt paranoid så här i början. Tur det går över sen, när man är lite mer hemmastadd.

Men förlossningen närmar sig med stormsteg, sist jag kollade så var det innan vi hade internet, å innan vi hade flyttat hit, då var det typ 53 dagar kvar, nu är det helt plötsligt bara 38 dagar kvar, huga vad tiden går fort. Fast samtidigt så känns det som om det går jätte långsamt.

Har börjat föräldragruppen här i Fjugesta, å den är bra mycket trevligare än den vi var med i, i Örebro. Idag handlade det om förlossningen, vi höll på länge, å hjälp vilken träsmak man fick av de där stolarna, ryggen kändes paj efter åt, å att kolla på en föda barn film kändes som rena rama döden.

Annars här hemma i kaoset så känns det mesta bara halvfärdigt, å det känns itne helt bra att få hit barnen till helgen som kommer, men jag saknar dem självklart i massor. De kommer ju säkert snå åt sig en massa småprylar, skulle inte förvåna mig det minsta.

Nähe, det får vara nog för i dag, snart ska jag börja med maten, fast jag är trött som en gnu, känns som om jag skulle kunna sova en mindre evighet. Men det har man tyvärr inte tid med.

Ha de gott!