Lindas blogg

Man ska inte bli arg på bebisar, man ska inte bli arg på bebisar, man ska inte bli arg på bebisar. PUNKT!!!!!  Men ibland är det svårt att behålla det lugna... blir tokig snart.  Jag lovar, orkar fan inte mycket mer...  Nu har jag försökt förklara för min kar att han faktiskt får ta vissa morgnar... iaf på helgerna. Nätterna är inga större problem nu när lillskiten sover i min säng så vaknar han max en gång för mat. Men han slår upp sina små blå från allt mellan 6 och 8. Det sistnämnda om man har en riktig jäkla tur.  Oftast vaknar han halv sju.
Diskuterade lite halvspydigt igår om det här med att han vaknar om morgnarna. Jag sa att han vaknar säkert vid halv 7 imorgon bitti. Vad får jag för svar? Jo, följande;
Men det är ju rena sovmorgonen!!!
Jo för honom ja, som får gå upp halv fem varje vardag varannan vecka.  Men en annan får aldrig någon sovmorgon. Jag ska alltid orka, jag ska alltid ta Theo, jag ska göra både det ena och det andra. Han måste kolla det ena och det andra på datorn, han måste ut i akvarierummet, ringa samtal, rita på nån husritning för hans dröm om ett eget hus...
Både det ena och det andra kostar pengar som alla vet. Men allt som han vill ha kostar inte så mycket, men vill jag ha nåt så kostar det jättemycket... Blir så förbannat jävla skittrött!!!
Jag känner att jag behöver få utlopp för lite kreativitet, jag kan vara kreativ bara jag vill. Jag skulle behöva få tid för mig själv, bara få vara... Skulle vilja beställa framkallning för bilder jag tagit med digitalkameran (vem äger en vanlig analog nu för tiden???).  Men nej då, det finns aldrig någon tid till det. Dygnets alla ljusa timmar så är Theo vaken mer eller mindre hela tiden. Och på kvällen är jag så jäkla slut så jag orkar knappt hålla upp ögonen när klocklan är nio.
Säger då till sambon att nu går jag å lägger mej, gonatt. Redan?? Är du redan trött? Ska du redan sova?  Ja, för att orka med följande morgon och dag utan att känna mig som en överkörd kossa. 
Men för att återgå till det här med sovmorgnar...  han tyckte ju att det var rena rama sovmorgonen...  Sa då åt honom att många pappor tycker att det är sovmorgon, därför går de upp med barnet då på helgerna, utom han då. För du säger alltid att du behöver sova för att orka med jobbet. Men jag behöver tydligen inte sova för att orka med... jag ska bara gå och gå och gå... JAG ÄR FÖR I HELVETE INGEN JÄVLA DURACELLKANIN!!!!!
Ska jag få sovmorgon så får jag snällt fråga vem som tar Theo i morgon bitti? Får ett dystert sucksvar: jaha, då får väl jag göra det då!!! (Suck igen, från honom) Och så kommer då den här morgonen, vad händer? Jo, jag får vakna med Theo, ligga i sängen och försöka roa honom i säkert 1½ timme innan Erik kommer ur sängen. Vad händer när man ligger och leker med en bebis i 1½ timme i ett ljust sovrum?? Inte blir man direkt sömnigare i alla fall...  Så det slutar med att han pallrar sig upp ur sängen efter mycket stånk och stön...  och så säger han, men jag har ju faktiskt varit uppe i natt och hämtat mat åt honom... SO WHAT??? Det är vardagsmat för mig!! Jaha, men jag kanske behöver mer sömn än dig...  Jag behöver oxå mer sömn... men jag får ingen!! Får ett svar: Men du får väl säga till oftare att du vill ha sovmorgon... Gud jag blir gaaaaaaalen.
Fast just nu så blir jag galen på det mesta... har mens, å jag är på pissigt dåligt humör, noll i tålamod och jag känner mig som en ilsken tjur!!!

Har fått råd om att jag ska åka bort en helg, så får han klara sig själv, det vet jag redan att han gör, jag vet att han kommer upp om morgnarna, har ju legat på sjukhus å då fick han klara allt här hemma under en vecka.

Men även om vi har det jobbigt ibland, jobbigt med kommunikation, och bestämma vem som ska gå upp på morgonen så älskar jag den mannen, jag gör det, av hela mitt hjärta. Alla förhållanden har problem, på ett eller annat sätt... Våra råkar vara de som står ovan.

Idag ska Nattis iväg å leka med en kompis, som heter Jakob, blir nog kul för henne... Hon skulle komma till klockan 14, så det blir nog bra... tänkte ta en promenad med Nathalie och Theo innan, men det vart inte så. Varför? Jo för jag tröttnade på att byta kläder på Theo efter 5:e gången jag försökt gått ner för trappen och han kräkt ner sig varje gång. Å inte bara lite, utan hela magen... då kan man ju inte gärna låta det sitta kvar på.  Satte till och med på en haklapp i frotté, men den lyckas han knöla ihop, och sen kräker han ner hela sig. Så efter att jag fått byta kläder på honom 5 gånger så orkade jag inte mer, så nu får det vara.

Ibland får jag lust att rymma någon gång mitt i natten... bara dra, ta med mig nathalie och sen bara åka iväg, lämna honom själv med Theo och aboslut inte höra av mig. Inte svara på mobilen och så vidare. Bara för att se om han skulle bry sig över huvud taget...